Best of 2000 – Intervju med Ragnar Sigurdsson!

Faksimil: GP.se

Ragnar Sigurdsson blev nyligen inröstad i den bästa Blåvita elvan under 2000-talet i vår artikelserie ”Best of 2000”. Över 700 Änglar röstade på Twitter och hela 90% av dem la sin röst på Ragge! Här följer en intervju med Ragnar om karriären i Blåvitt, proffslivet i Ryssland, stjärnstatusen efter mästerskapssuccéerna med Island och en eventuell framtid på Kamratgården.

Hej Ragnar, du blev inröstad av Blåvitts supportrar i 2000-talets bästa Blåvita elva och fick hela 90% av rösterna. Hur känns det?

Det känns mycket bra, väldigt kul när supportrarna kommer ihåg en. Jag gav alltid allt jag hade när jag spelade for Blåvitt och jag hade ett bra förhållande med supportrarna!

Du kom till Göteborg 2007, varför blev det IFK Göteborg för din del?

Jag kom till IFK Göteborg för att de hade scoutat mig vid flera tillfällen och de var övertygade om att jag var det rätta valet for dem. Det fanns andra klubbar som ville att jag skulle komma och provträna och min agent på den tiden snackade om att det i andra klubbar skulle vara mer pengar. Men jag tvekade aldrig när Blåvitt kom till bordet med ett treårigt kontrakt utan då skrev jag på så snabbt jag bara kunde. Jag glömmer aldrig när Håkan Mild kom till Island för att se när jag skulle spela och snacka med mig efter matchen. Vi satte oss i en hotellobby och pratade om Göteborg och den svenska ligan. Jag minns att det kändes så stort för mig att han hade kommit bara för att se mig spela och så tyckte jag bara att han var cool!

IFK Göteborg blev din första klubb utanför Island, hur kändes det att lämna tryggheten hemma och hur var din första tid i Göteborg?

Det kändes bra som fan att lämna Island. Jag hade drömt om att bli professionell fotbollsspelare sen jag var typ sju år gammal, och alla vet ju hur stora IFK Göteborg är. Jag hade sett spelare gå utomlands när de var 16, 17 eller 18 år och hade faktiskt börjat få lite panik för att jag redan var 20 år gammal. Jag visste att jag var bra nog men tänkte ändå att kanske skulle jag aldrig få chansen att spela på en högre nivå än den isländska ligan. Man har ju alltid så bråttom när det gäller fotbollen. Första tiden i Göteborg var fantastisk. Killarna i laget var jättesnälla och allt i och omkring föreningen tyckte jag att var väldigt professionellt och det var exakt vad jag behövde for min utveckling.

Det blev SM-guld ditt första år i Blåvitt, vad var det som gjorde er så bra den säsongen?

Bra fråga! Jag tror att det var det att vi hade några rutinerade spelare som Hjalle, Alex, Bengan, Olle och Sella, för att nämna några. Blandat med det hade vi unga spelare som Bjärsa, Pontus, Gurra och Mackan och alla var väldigt sugna pa att göra något stort. Själv var jag så oerhört sugen att visa vad jag gick för och att vinna matcher. Man får inte heller glömma tränartrion vi hade med Rehn, Olsson och Teddy. Deras spelidé var väldigt simpel och effektiv. Och vi trodde pa idén och oss själva så det gick jättebra.

Det ryktas om att du inte kom in på guldfesten, att vakterna inte kände igen dig 🙂 vad har du för minnen från den kvällen?

Det är sant. Jag kom lite för sent till festen för att jag hade vänner på besök och de fick inte komma til guldfesten. Jag ville inte lämna dem för att de hade kommit sa långt för att fira det här med mig. Men tillslut så kom jag till festlokalen och vakterna hade ingen aning om vem jag var. Fansen som stod utanför gav vakterna mycket skit for det, Haha!

Vilka är dina bästa och sämsta minnen från tiden i Blåvitt?

SM-guldet är ju såklart det bästa minnet! Värsta var nog när vi förlorade mot AIK hemma i den sista matchen efter att vi hade tagit ledningen. Tror det var 2009…

Vad lärde du dig från tiden i IFK Göteborg som du tagit med dig i din fortsatta karriär?

Jag lärde mig svenska vilket jag är mycket glad för. Det har jag kunnat använda jättemycket eftersom jag alltid har haft lagkamrater i de andra lagen som jag har spelat i som var svenska eller norska. Jag lärde mig, eller de lärde mig att mogna lite grann. Jag säger inte att jag var jättemogen under den tiden men det var iallafall ett steg framåt, haha! Så lärde jag mig även så mycket nytt om fotboll och framför allt försvarsspel. Vi kunde inte haft bättre tränare vid just den tidpunkten vill jag mena. 

Du har gjort flera säsonger i Ryssland, hur skiljer sig livet och fotbollen i Ryssland jämfört med i Sverige?

Mentaliteten är den största skillnaden. Ryssarna vill kontrollera sina spelare väldigt mycket och sa kände jag inte i Sverige. Det var mer frihet i Sverige. Fotbollen är ganska lik tycker jag. Nivån är något högre i Ryssland dock. Men själva spelfilosofin är ganska lik. Det är mycket spring, power och fasta situationer. Det svenska folket är väldigt öppna och tar varmt emot en medan ryssarna är mer stängda i början. Men när de börjar att förstå dig och lita på dig så är även de väldigt sköna!

Hur var det att heta Ragnar Sigurdsson under och efter succén i EM 2016 i Frankrike?

Det var faktiskt väldigt konstigt för mig. Jag hade spelat hur många matcher som helst för Island men jag var aldrig en av stjärnorna i laget om man kan uttrycka sig så. Det passar mig faktiskt också bäst, när jag får vara lite mer anonym och i fred. Efter EM märkte jag när jag var pa Island att nästan alla kollade pa mig och kände igen mig och det var konstigt och obekvämt för mig. Efter lite tid blev jag dock ganska van vid det men jag tycker bättre om när jag inte får så mycket uppmärksamhet.

2015 sa du så här till Göteborgs-Posten:

– Jag saknar livet i Sverige och Danmark sjukt mycket! Sverige och Danmark är mycket olika och jag fick det bästa av båda delar. Jag drömmer fortfarande om att spela för IFK Göteborg och FC Köpenhamn igen. Jag hoppas verkligen att min kropp håller sig stark så man kan komma tillbaka en dag och framför allt prestera.

Just nu är du i FCK, finns det fortfarande en längtan från din sida att spela i IFK Göteborg igen?

Jag har alltid haft de tankarna i huvudet om att komma tillbaka till Blåvitt och FCK. Nu är jag tillbaks i FCK och självklart hade det även varit en dröm att få komma tillbaka til Gamla Ullevi och se, och spela framför, alla Blåvitts fans igen. Man vet aldrig vad som händer i fotbollen så det är omöjligt att säga om det blir så. Jag hade iallafall blivit väldigt lycklig om jag fick chansen att göra en “comeback”  Jag har också en rysk tjej nu och vi har barn på väg så det kommer också att spela in när man ska ta beslut om framtiden. Så vi ser vad som händer framöver! 🙂

Tillslut, har du något du vill hälsa till de Blåvita supportrarna?

Tack så mycket for all den kärlek ni har visat mig genom alla dessa år, när jag spelade för er och även efter att jag lämnade. Blåvitt och Göteborg var exakt vad jag behövde för att bli en bättre fotbollsspelare och uppfylla mina drömmar och det är jag mycket tacksam för. IFK Göteborg kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Tack för allt och jag hoppas vi ses snart! 🙂

Personligen har Ragnar Sigurdsson varit en av mina stora favoriter och jag är mycket tacksam över att han tog sig tiden att svara på mina frågor och jag hoppas att vi får se honom i den Blåvita tröjan framöver, hans kontrakt med FCK går ju ut i sommar så vem vet…

DEL 1: Best of 2000: Corona Edition!
DEL 2: Best of 2000: Målvakter!
DEL 3: Best of 2000: Högerbackar!
DEL 4: Best of 2000 – Bengt ”Bengan” Andersson, 2000-talets målvakt!
DEL 5: Best of 2000: Mittbackar del 1!
DEL 6: Best of 2000 – Emil Salomonsson, 2000-talets högerback!
DEL 7: Best of 2000 – Mittbackar del 2!
DEL 8: Best of 2000 – Thomas Rogne, 2000-talets mittback (del 1)!

DEL 9: Best of 2000 – En segerintervju med en glad Emil Salomonsson
DEL 10: Best of 2000 – Vänsterbackar!
DEL 11: Best of 2000 – Ragnar Sigurdsson, 2000-talets mittback (del 2)!
DEL 12: Best of 2000 – Högeryttrar!
DEL 13: Best of 2000 – Haitami Aleesami, 2000-talets vänsterback!
DEL 14: Best of 2000 – Intervju med Ragnar Sigurdsson!