Om två veckor ska IFK Göteborg återigen möta europeiskt motstånd i en tävlingsmatch. Men det är sannerligen inte första gången i vår förenings historia. För egen del växte jag upp med ett IFK Göteborg långt ifrån Hamburg 82, Barcelona 86 och Champions League på 90-talet. När jag blommade ut som supporter fick vi i princip vara glada om laget ens tog sig till ett kval. Efter det var det en stor bedrift att slå ut något lag. Allt som oftast tog det slut i tredje rundan eller möjligtvis playoff. Jag har funderat en del på Blåvitts plats i Europa. Med våra två UEFA-cuppokaler har vi absolut visat att vi är en klubb att räkna med internationellt. Men samtidigt är vi […]
Med gamla spelare spelade Blåvitt ett gammalt spel, men efter en inledning som såg ut att vara orkestrerad av Jonas Olsson föll Blåvitt tillbaka till gamla Poya-synder. Frågan är om vi bevittnade ett myteri som beivrades i Paus av kryssningskapten Poya eller om taktiken var att spela rakare och längre i första. Det får vi kanske aldrig veta. Poya såg ut att skicka ut ett lag för att ta kampen, men när kampen uteblev fanns inte så mycket till matchplan att falla tillbaka på. Grundspelet som firat stora triumfer på mittplan tidigare under säsongen var som bortblåst och istället var tilliten satt till att någon på egen hand skulle dyrka upp försvaret. Det ledde till ett 1-0-mål som var helt […]
Spekulationerna var igång långt innan avspark. Skulle Wernbloom inleda på bänken eller längst fram i ledet? Poya sa nej och huvudpersonen själv sa att han var redo (han föddes redo eller ”Om coachen slänger in mig får jag väl va redo” som han själv sa) men han sa ingenting om 90 minuter och bänk från början var antagligen ett rimligt beslut. Första halvlek inleddes med en frenesi som kommit att bli synonymt med Blåvitt. Tyvärr brukar det fina spelet dala och gjorde så även idag. Därför kom straffen på ett tämligen ologiskt vis och det kändes på något sätt som ett trendbrott. Feldömd eller ej, mål blev det efter en säker straff av årets MVP, Tobias Sana. Sana hamnade annars […]
Ett rykte om att Wernbloom brutit sitt kontrakt gick. Ingen dementi kom. Det blev ”inga kommentarer” från agent Fhager och drömmar tog fart på sociala medier. Skulle han komma hem? Skulle han till Ryssland? Hade Blåvitt medel att plocka in honom? Det var igår. Tidigt på morgonen den 21/8 (idag) ryktades han vara i stan. Den eminente journalisten Markus Wulcan fiskade upp ryktet och tog sig till kamratgården och minuter senare stod det klart att Pontus Wernbloom är klar för IFK Göteborg. Vem som var först med att rapportera den nyheten låter jag vara osagt. Jag kan bara konstatera att jag fick fick ställa mig upp så att jag kunde sätta mig ner. Pontus Wernbloom tog sig från Kungälv via […]
På ett nedsläckt kontor med neddragna persienner och mörkläggningsgardiner sitter Poya och Ferran och diskuterar. ”Si! Muy bien!” hörs i den dunkla korridoren. Konversationen fortsätter i timmar. Framåt småtimmarna åker de så hem, men konversationen fortsätter över telefon (krypterad linje kan man anta – de har något stort på gång). De kan bara inte sluta prata med varandra. Den där detaljen låter sig inte släppas och dagen därpå möts de på en soldränkt träningsplan på Kamratgården. Träningen är stängd. De har något viktigt att presentera: Processen! Någon som minns Östersund hemma förra året? De hade inget att spela för och Blåvitt hade sin heder framför hemmapubliken. Idag såg Blåvitt ut ungefär som Östersund gjorde den där novemberlördagen. Själv minns jag […]
Många var vi som trodde att den här säsongen skulle vara en resa mot en solnedgång i horisonten, att vi i år med solkyssta kinder skulle få lite belöning för de två föregående åren. Båten skulle vara sjösäker nu. Så Reidars…förlåt, Max Markussons skrivelse om att läget fortfarande är tufft för föreningen – båten tar in vatten så att säga – och att man står bakom Renates…förlåt, Poyas ledarskap och processen var lika tråkigt som det var moraliskt stärkande för mig. Det gäller att härda ut. Jag tror att det var ett bra uttalande och efterlängtat för många. Jag sitter kvar i båten. Jag tror på Poya, men jag har varit inne på att jag vill se ett annorlunda spel, […]
Jag är tacksam för Poya. Jag är otroligt tacksam för cupguldet. Det var länge sedan jag var så glad för Blåvitts och min egen skull som efter finalen mot Malmö, mest för att jag formligen älskar europamatcher, spelar ingen roll om det är mot något lag ’ingen’ har hört talas om från Östeuropa (Förutom Qarabag, den klubben och deras fans kan fara och flyga), eller någon av de mer namnkunniga ligorna. Jag är också tacksam för att vi stundtals spelar en rätt shysst fotboll (förvisso mest när Aiesh verkar vara på sitt allra bästa humör). Poyas fotboll går inte att jämföra med Arne Erlandsen och Jörgen Lennartssons, två tränare jag minns på rak arm har stått för det allra tråkigaste […]
Örebro borta. Ny ödesmatch. Nytt kryss. Örebro borta ses i normala fall, på förhand, som en match IFK Göteborg ska vinna ganska komfortabelt. Det här är inte en normal säsong (tänker inte främst på Covid -19 här) där poängen trillar in i strid ström. Det här är en säsong där vi tydligen ska vara nöjda med en poäng eftersom Örebro borta tydligen är en svår match. Statistiken säger något annat (men vem bryr sig om statistik och tabeller?): På de senaste 20 matcherna har Örebro vunnit fem och Blåvitt nio. Blåvitt började bra och hade mycket boll inledningsvis för att sedan tappa kommandot och överlåta initiativet till motståndet. Har du hört den förut? När Bjärsmyr tidigt skadade ljumsken fick Da […]
Östersund stod i 8 gånger pengarna hos svenska spel och jag undrade om oddssättaren fått inside om att spelarna i Östersund gått till Göteborg eller om det var ett feltryck. Men, det här är ingen speltipssite (jag bör hålla mig långt borta från dylika). De senaste tio dagarna har Vi supportrar till IFK Göteborg sannerligen fått åka i den känslomässiga hissen. Kris, guld, luddig kommunikation och så en match mot Östersund där allt står på spel, enligt vissa, eller en vanlig serielunksmatch som i det stora hela saknar betydelse. Insatsen är tre poäng. Inte mer och inte mindre. Ombytta roller inledningsvis. Blåvitt lät Östersund ha (och ge bort) bollen och satte en rätt fin press som ÖFK hade vissa problem […]
Dammet hade knappt hunnit lägga sig på Gamla Ullevi efter den 120 minuter långa finalen i torsdags innan det så var dags för drabbning mellan Sveriges två mest framgångsrika föreningar i så väl som relativt modern som omodern historia. Cupen slet för mycket på Bjärsmyr och frågorna jag ställde mig inför var: Hur klarar spelarna att prestera bara dagar efter en sådan triumf och är Blåvitt tillbaka på spåret eller var Cupen någon form av undantag? Den andra frågeställningen må te sig en aning negativ men spelet har ju (enligt många) inte varit till belåtenhet och resultaten har ju (enligt de flesta) inte heller varit det. Jag säger som både Poya och Bjärsmyr: I Blåvitt ställs det krav och det […]
Japaner, japaner, japaner. Det var nog ungefär så Malmös spelare kände kring Anestis. Räddade han inte friläge så nöp han inlägg och sysslade han inte med det hängav han sig åt att rädda kanoner från Toivonen och andra. Han var helt otrolig. Alexander Farnerud som kom till Blåvitt med en skadehistorik tillräcklig att skriva medicinhandböcker om, nytt hår och ett tveksamt självförtroende efter att ha blivit dumpad av Helsingborg i bagaget fick avgöra genom att dyka upp som gubben i lådan. Ett mål inte helt olikt motståndarnas tränare brukade göra. En högst älskvärd comeback efter skadan. Mattias Bjärsmyrs känga till Søren Rieks efter matchen är bara den värd en tanke kring om man inte ska hissa hans tröja när det […]
Det våta konstgräset stod redo för derby. Jakob Johansson skulle göra startcomeback och Sana och Bjärsmyr skulle vilas inför den stundande finalen. Finalen såg ut att ligga på många spelares näthinna för att det såg stundtals väldigt ofokuserat ut. Genom omständliga försök tog man sig fram till sista fjärdedelen utan att egentligen skapa några farligheter. Farligheter skapades åt andra hållet och vore det inte för Anestis (och en snedsparkande anfallare) hade BK Häcken tagit en komfortabel seger. Samtidigt som Blåvitt skapade noll och inget skapade Häcken möjligen tillräckligt för att avgöra matchen, men målvakten är som bekant en del av spelet och ett kryss var nog egentligen ett tämligen rättvist resultat. Det får mig att tänka på den där klyschan […]
Man tänkte kanske att mycket skulle handla om Jakobs återkomst. Inte bara till Blåvitt, utan tillbaka till fotbollsplanen och tillbaka till svensk fotboll efter ett, bortsett från skadorna, fint utlandsäventyr. Men han startade (naturligtvis) inte matchen och inte skulle hans expertis behövas för att rulla hem en seger hemma mot Falkenberg. Göteborg slog värmerekord idag. Varmast i hela landet, tydligen. Varken Blåvitt eller Falkenberg ville vara sämre utan siktade även de på rekord. Inte i kyla, då, skulle set visa sig. Så hett blev det väl kanske inte heller i ärlighetens namn. Men det missades absurda mängder fullgoda målchanser. Blåvitt missade. Falkenberg missade. Domarna missade. Med lite bättre utdelning hade det slutat 7-7 eller något i den stilen. Jag ska […]
Bland mygg, fantastisk trädgård och ett och annat löst folk såg jag matchen. Wifi som ingick i priset lös nästan med sin frånvaro varpå jag fick se delar av matchen på låg upplösning, vilket var synd med tanke på att just delar av matchen såg ganska bra ut. Nog om det. Blåvitt valde en annan väg än senast mot Hammarby, vilket initialt såg ut som ett smart drag. I övrigt var kanske inte första halvan så mycket att plita ner på vykortet från the land of Löken om. Bra fram till sista tredjedelen, sa Axén. Har vi hört den förut? Hur mycket Poya än hyllar Sargon är det tydligt att en anfallare med ett bredare register behövs i det här […]
Hemmamatch mellan Blåvitt och Helsingborgs IF – julafton för Mix Diskerud, med andra ord. Kommer ni ihåg när vi hånade Helsingborg för att de slog rekord i förluster och spelade minuter utan mål? Well, Blåvitt har inte lika många mållösa minuter men insatserna i allsvenskan har knappast lämnat supportrar mållösa. 2020 kan så här långt beskrivas som ett tekniskt haveri där varken anfall eller försvar fungerat på ett tillfredsställande sätt. Taffliga avslut, sidledspassningar in absurdum, konstiga juniormisstag (inte bara från Tolinsson) i försvaret etc. Spelet i de mer ofarliga delarna av planen har däremot varit av senaste märke. Haken är att matcher inte avgörs på mittplan. Men ny dag. Ny match. Nya tag. Inledningsvis spelade Blåvitt på ett sätt där […]
BaraBen-podden