Varsågoda, och välkomna till min alldeles egna kolumn på BaraBen, Thorns gubbspaning. Premiär och allting. Tanken är att jag varje vecka ska gå tillbaka och scanna av det blåvita twitterflödet. Ett flöde fyllt av experter, höga hästar, sarkasmer, ironi, support, gemenskap, och, framförallt, ett flöde fyllt av hjärtan som pulserar och lever för Blåvitt. Vi får väl se hur grinigt det här blir framöver med tanke på att jag är fyllda 50, och således har klivit över på dösidan. Hur som, så var det en ganska lätt inledning att identifiera vad det blåvita twitterflödet #ifkgbg handlade om vecka 16:
Den största matchen: Efter en vecka av djupt överdriven pessimism hos delar av änglaskaran efter bara en poäng mot Örebro borta, så började matchnerven smyga sig på i takt med att solen gick upp och städer och samhällen så sakteliga skakade igång efter helgen. @GebegeSkarp konstaterade redan under natten att en match mot Gnaget alltid är årets match, och jag är benägen att hålla med. Det är liksom en match som aldrig får förloras. Eller som @LeffeCanossa skrev:
Så pessimismen förbyttes mot förhoppning, mot tro, mot ett Nu jävlar! @blogghelen med många andra flaggade på balkongen, @PakasTelefon körde ett pyro i trädgården, och @alm_elsa blev kallad fitta av en gammal tant när hon skred fram på Söder i Stockholm iklädd matchtröja, @TheoHogman drack en Brooklyn Defender innan match, och där någonstans kände jag att det låg någonting i luften. @JacobKronlf tweet från nattimmarna kom att åldras väldigt snabbt:
Strax före 21 var segern ett faktum. Snackade alla om Marek innan matchen, så handlade eftermälet om Stegraren, Vulkanutbrottet från Island, Kolbeinn Sigthorsson!
Den stora antagonisten var besegrad, nedmonterad, nollad. Och fan så skön den känslan är. Det finns få känslor som är bättre. De fjäderlätta stegen när man går upp dagen efter, veckan som kommer, hur jävlig den än verkar, blir så mycket lättare. Matcherna mot Gnaget är de största. Av flödet att döma dessutom det lag som allra flest hatar. Hatar jag AIK? Nej, jag är för gammal, jag känner bara en cementerad avsmak för AIK. Djupt cementerad. Men å andra sidan kanske det är samma sak när allt kommer till kritan?
