Medvind, hyllning av en av de största och ett fullsatt, kokande Gamla Ullevi med inslag av alla fyra årstiderna. Efter den viktiga 1-0 vinsten sist trodde jag och nog många med mig, att vi skulle ta Norrköping av bara farten, då de precis som oss letat efter formen efter flera smällar under säsongsinledningen. Men tyvärr blev det lite av en baksmälla. Våra klara målchanser centralt lös återigen med sin frånvaro och vi fick även denna hemmamatch spela en stor del av matchen med en man mindre. Finns en del att grotta ner sig i, så det är väl bara att sätta igång då det snart är match igen. Hepp!
- Genomsnittliga positioner och passningsflöden
Norrköping har inte börjat starkt i år, som jag skrev ovanför, men får ändå ge dem att de scoutat ut hur vi vill spela från backlinjen, vilket i ärlighetens namn inte är speciellt svårt. Med Christoffer Nyman och Tim Prica som anfallspar valde man att fördela pressen med att stå nära Andreas Pyndt och styra uppspelen utåt, gärna genom att låta Sebastian Hausner(59 passningar, överlägset mest i blåvitt) sköta uppspelen med sin mer trubbiga vänsterdojja. Och när Hausner till slut fick skicka långt vann oftast Norrköpings backlinje duellerna utan att för den sakens skull dominera. Tvärtom vann vi mycket andrabollar genom Malick och Thordarsson och kunde belägra offensiv planhalva under matchens inledande 30 min ca. Men helt klart var uppdraget för Norrköping defensivt att störa ut Pyndt så mycket som möjligt, och det lyckades. Detta var helt klart danskens svagaste insats i den blåvita dressen.
Initialt är det intressant att se hur laget börjar sätta sig offensivt nu efter några matcher. I denna upplagan av IFK Göteborg är det klart så att vänsterkanten med Trondsen, Abraham och Thordarson ligger närmare varandra och gärna spelar ett snabbare, nätt kortpassningsspel som ska slå ut motståndet. Till höger är det mer löpande, främst personifierad av duracellkaninen Malick Yalcouyé som tog flera löningar i inre korridoren. Även Sebastian Ohlsson ligger generellt högt i sin utgångsposition. Thomas Santos tar också många löpningar från sin högerkant och har nästan en lika fri roll som Mucolli, vilket hans position ovan visar. Ser gärna att Abraham kommer lite högre upp i offensiven än han gör just nu. Tror det finns flera dimensioner där.
Här syns det mer tydligt att Sebastian Hausner var navet i vårat passningsspel, vilket tyvärr säger en del om hur väl Norrköping lyckades störa bort våran främsta passningsspelare i Andreas Pyndt. Pyndt syns också här mest spela med mittbackarna samt Mucolli och Malick. Behöver inte vara dåligt, men ändå talande hur relativt lite dansken hade att säga till om i denna matchen.
2. Passningar till sista tredjedelen
Norrköping ställde upp med en 4-backslinje när man gick framåt, men sjönk hem med Cessay i defensiven och bildade då en femback. Då även Ssewankambo på innermitten gärna föll hemåt var det trångt om saligheten på offensiv tredjedel, vilket kartan nedan kommer visa:
Det är en klassisk approach som motståndare att man vill undvika att få spelet mot sig via mitten, därför packar man ofta centralt. Som kartan visar häruppe kommer vi sällan till tals centralt när vi passar oss in till offensiv tredjedelen. Detta behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, som jag säkert nämnt i tidigare texter, frågan är hur vi tar oss an nästa uppgift. Något jag dock vill påvisa lite är vem som slår passningen till den sista tredjedelen i den här matchen. Den som gör det flest gånger är Gustav Svensson(6 gånger) följt av Malick(3). Då ska det även sägas att Malick är den som Gustav främst sökt med sina passningar upp i banan, vilket inte är konstigt baserat på vilken sida de båda opererar mot(höger). Ska dock noteras att Pyndt(1 gång) inte hade ögonen framåt i banan speciellt ofta, eller att han blev såpass trängd. Jag kommer dock ihåg att när han väl fick tid att slå den passningen framåt att det till slut blev ett rätt bra anfall som Abraham avslutade, om än lite tamt. Snarare är detta återigen ett resultat av hur Norrköping ville vi skulle spela.
3. Passningar till straffområdet
Detta är min stora käpphäst och kommer tyvärr nog att vara ett tag till. Tar man med alla fasta situationer ändrar vi straffområdet på det här sättet:
Ser inte så tokigt ut ändå. Tar vi med alla lyckade intrång i straffområdet kommer vi till 9 till antalet. Det gäller att hålla en bra standard på hörnor, frisparkar och inspel efter inkast också, det är jag klart för. Däremot har vi svårt att hota med rent öppet spel:
Nu blir det lätt hårklyveri av sånt här, man kan hävda att det är öppet spel passningen efter inkast också, men tror ändå ni fattar vad jag menar här. Vi har svårt att ta oss in i straffområdet utan att ta till fasta situationer. Den här matchen är det riktigt lågt, men det är en sjukdom vi haft ganska länge. Nu möter vi Häcken på onsdag och då tror jag vi kommer hota mer då Häcken sällan spikar igen i försvaret, men enligt mig har IFK Göteborg ett stort problem här. Nyfiken på hur Sindre Tjelmeland kommer vässa detta till slut, men med de två mer offensiva centrala mittfältarna Kolbeinn och Malick är det snarare löpning in i straffområdet och ta avslut som är gällande snarare än att hota med passningar. Frågan är då vem som ska slå dessa passningar centralt? Mucolli? Mjo, men det beror lite på var han är, och han har en tendens att flyta ut mot en kant. Pyndt? Kanske men slår främst kort passningar och då inte ofta den avgörande öpnna passningen. Det lämnar främst yttrar och ytterbackar, vilket lär leda till en del inlägg och inspel. Är det så att Laurs är den fyrbåk som kommer lösa dessa knutar? Vem vet
