Skärmdump: ifkgoteborg.se

Resultatet för omröstningen når Emil Salomonsson under fredagsmorgonen. Det mottas med glädje och stolthet. Jag är väldigt glad och stolt, hälsar han. Vi blev så glada över att Emil blev så glad och frågar om han har lust att ställa upp på en intervju, vilket han gladeligen gör.

Emil bjuder, precis som i anslutning till matcher, på hela känsloskaran. Efter debaclet på Bravida Arena tog jag mig en stund för att stanna kvar för att våga säga något peppande om att det löser sig, ni tar nästa match. När jag såg Emil gå förbi såg jag inte bara en spelare som var besviken över en förlust. Jag såg också en person som hade förlorat en match för en förening som betyder så mycket för honom. I intervjun som följer förklarar han tårarna i Örebro. Han pratar om tacksamhet och han pratar om livet i Japan. Håll till godo.

Vi på BaraBen.com håller på att genom omröstningar ta ut 2000-talets bästa Blåvitt-elva. Du blev framröstad till 2000-talets bästa högerback. Har du någon kommentar på det?
Såg det nu på morgonen. Det känns lite surrealistiskt. Jag är väldigt glad och stolt. Skitkul rent ut sagt!

Vi låter intervjun ta avstamp i början av karriären och backar bandet till Halland där huvudpersonen gjorde sin allsvenska debut

Berätta, varför blev du högerback?
Jag hoppade fram och tillbaka under min tid i Halmstad. Spelade på de flesta positioner. Men jag har alltid trivts bäst som högerback. Så när jag värvades till Blåvitt var det tydligt att jag först och främst var tänkt som högerback.

Du spelade ju ofta, som jag minns det (bodde själv i Halmstad då), i offensiva roller i Halmstad. Ibland anfallare, till och med. Trodde du på att du skulle kunna ta en plats i Blåvitt? Hur såg du på dina chanser?
Jag ville ta ett steg i min utveckling och det kändes helt rätt att gå till Blåvitt. Jag var fullt medveten om den ökade konkurrensen i en storklubb men kände att jag kunde bidra med min fotboll. Så jag var inställd på hårt jobb för att ta en ordinarie tröja.

Hårt jobb var han inställd på och det var vad vi fick se. Det bar hela vägen till landslaget. Jag blev nyfiken på att se hur han såg på sin landslagskarriär och vad som gjorde att det inte blev fler landskamper. Svaret är ödmjukt, i vanlig ordning.

Du tog dig till landslaget. Hade du kunnat göra något för att stanna kvar där, tror du?
Svårt och säga. Det är väldigt tufft att slå sig in i landslaget och under mina år har Mikael Lustig alltid spelat där. En väldigt underskattad spelare som gjort det bra under lång tid.

Det som gör kärlekshistorian mellan Emil Salomonsson och IFK Göteborg och alla supportrar så speciell är att han faktiskt lämnade föreningen som Bosman och att det inte var några hard feelings eller hårda ord från supporterleden. Jag ska inte säga att det är helt unikt, men visst är det speciellt att en spelare faktiskt unnas en gratisflytt?

Alla som såg matchen i Örebro såg ju att du led på riktigt och jag är ganska säker på att alla unnade dig ett proffsäventyr. Hur känns det att fansen faktiskt unnade dig att lämna som Bosman?

Det var en del i att jag upplevde allt som extra tufft. Att lämna Blåvitt har varit det tuffaste jag gjort i min karriär. Men att så många tog sig tid för genuina lyckönskningar och varma hälsningar kommer jag aldrig glömma. När jag kollade upp på läktaren den dagen och såg alla ansikten gjorde det extra ont för jag kände igen så många. Jag har under mina år pratat och träffat de flesta. Firat segrar tillsammans och sörjt förluster. Det var inte längre supportrar på läktaren utan personer som jag känner. Det kändes tufft att lämna alla och på ett vis lämna alla härliga minnen.

Ett proffsäventyr blev det och mot slutet av frågestunden fokuserar vi på nutid och eventuell framtid.

Sen lämnade du Lunden för Japan. Hur har din upplevelse varit av fotbollen där? Stött på några kulturkrockar?
Den har varit så annorlunda, rolig och lärorik. Jag har fått mitt äventyr som jag var sugen på att testa. På alla plan. Jag tror inte jag är som de flesta andra fotbollsspelare utan jag söker lite andra utmaningar. Det var därför Japan lockade så mycket och jag har inte blivit besviken. Det är dagligen kulturkrockar. Det finns så mycket att berätta så det är nästan värt att återkomma vid ett annat tillfälle.

Lova inte för mycket bara. Jag kanske tar dig på orden och återkommer.

Hur är livet nu i Coronatider? Är det isolering som gäller eller hur funkar det?
Det har varit ganska lugnt men nu senaste veckan har det trappats upp. Ligan har legat nere sen efter första matchen 23/2. Nu börjar det pratas om att strama till reglerna. Vi får se hur de blir kommande veckorna.

Och en sista fråga. Tror du att vi kommer få se dig i Blåvitt i någon roll, spelare eller ledare, igen?
Det hoppas jag innerligt. Jag har mycket kvar att uträtta i Blåvitt. Först och främst som spelare om det är möjligt.

Vi säger tack så mycket till Emil för att han tog sig tid att svara på frågor. Grattis igen och förhoppningsvis ses vi igen, på varsin sida av de vita linjerna.

Läs också vår serie om Blåvitts bästa spelare på 2000-talet:

DEL 1: Best of 2000: Corona Edition!
DEL 2: Best of 2000: Målvakter!
DEL 3: Best of 2000: Högerbackar!
DEL 4: Best of 2000 – Bengt ”Bengan” Andersson, 2000-talets målvakt!
DEL 5: Best of 2000: Mittbackar del 1!
DEL 6: Best of 2000 – Emil Salomonsson, 2000-talets högerback!
DEL 7: Best of 2000 – Mittbackar del 2!
DEL 8: Best of 2000 – Thomas Rogne, 2000-talets mittback (del 1)!

DEL 9: Best of 2000 – En segerintervju med en glad Emil Salomonsson
DEL 10: Best of 2000 – Vänsterbackar!
DEL 11: Best of 2000 – Ragnar Sigurdsson, 2000-talets mittback (del 2)!



Categories:

BaraBen-podden
Facebook
Kategorier