I del två av den nya serien av spelaranalyser av spelarna i damlaget tittar vi närmare på lagets stora målskytt Filippa Hopkins, precis som utlovat i föregående del av serien som inleddes med en analys av lagkaptenen Malva Larsson. Precis som nämnt ovan är Hopkins i första hand känd för sitt målskytte, då hon innehar i princip alla möjliga målskyttesrekord som existerar på damsidan. Men, för att citera tränare Peter Svanström, finns det mycket annat intressant att titta på i hennes spel:

”Trots mer än 50 mål i division två är Hopkins största styrka i presspelet, inte i att göra mål. Men när man gör så mycket mål som hon så tittar ingen på det andra. Men hon är extremt smart och kan springa hur länge som helst. Hon förutser vad som ska hända och startar lite innan.”

Under säsongsinledningen har Hopkins haft lite olika roller som ändrats lite även under matcherna beroende på matchbild. Under delar av matcher kan det hända att hon startar presspelet från höga, centrala ytor, men när matchbilden ändras kan det hända att hon får en roll som utgår mer från kanten, eller en roll där hon droppar ner för att agera länk i uppbyggnadsspelet likt Marcus Berg. Detta och lite till djupdyker jag i nedan för att försöka ge en nyanserad bild av Hopkins spel utöver målskyttet.

Rollen i presspelet längst fram

Vi inleder med det som tränare Svanström lyfte fram som Filippa Hopkins starkaste egenskap, nämligen hur hon agerar i presspelet. Eftersom presspel i princip uteslutande handlar om kollektiva rörelser och tajming mellan spelare inom laget studerar vi rollen Filippa Hopkins har i lagets presspel och vad den innebär för det kollektiva presspelet som helhet.

Vi betraktar först presspelet när motståndaren ska starta uppbyggnadsspelet från egen målvakt och mittbackar. Generellt har blåvitt formerat sig i vad som ofta liknar en 4-1-3-2-formation i presspelet. Offensivt är detta egentligen 4-3-3 med Hopkins och Ebba Fjordskär längst fram, men där högerforward Ida Kjellman droppar ner ett snäpp i linje med Thilda Gianello och Victoria Svanström. Man har som idé att pressa högt: Hopkins och Fjordskär placerar sig ofta i höjd med straffområdeslinjen när spelet initieras av motståndarens målvakt. Idén är här ofta att starta en styrpressvariant, i vilken forwards har viktig roll att initiera. Man vill styra uppbyggnad mot kant och kunna återerövra bollen högt därifrån. Vi tittar på ett exempel från matchen mot Värnamo.

Vi ser inledningsvis en målvakt som startar igång ett uppspel, och där Hopkins och Fjorskär står i sina positioner vid straffområdeslinjen. Här breddar Värnamo med sina mittbackar rejält, och en sexa kommer ner som tredje spelare för att hjälpa till i uppbyggnaden.

Bild: GP

När förstapressen börjar röra på sig åt det håll Värnamo startar uppbyggnaden börjar man forcera dem mot kant och nästa fas av presspelet kan inledas med mittfältarna. Nyckeln till att man lyckas forcera motståndarens byggnad mot kant är positioneringen: när Hopkins och Fjordskär står så pass högt och breddar måste mittbackarna bredda för att inte bli för hårt ansatta, och ytterback behöver komma ner för att ge understöd. Redan här har förstapressen lyckats få spelet dit man vill.

Bild: GP

Vi studerar en annan variant, kalla det en pressfälla, som användes i matchen mot Värnamo för att vinna bollen högt. Denna involverar att Hopkins först kommer ut mot ytterback, och är användbar i ett fall där motståndaren kanske har spelat hem och man vill bibehålla högt tryck. Vi ser Filippa som spelaren som först går ut mot bollhållare för att forcera fram ett beslut. Man vill bibehålla numerären längst fram, så Thilda Gianello kliver upp och närmar sig boxen. Samtidigt kommer understödet ner för att hjälpa ytterbacken, och hon följs av Victoria Svanström inåt centralt i en diagonal rörelse.

Bild: GP

När Gianello kommer in kan man forcera ett hemspel till mittback och lyfta upp ytterligare. Härifrån finns goda utsikter att vinna bollen högt om man möter ett lag som inte är allt för bekväma i att spela sig loss på små ytor.

Bild: GP

Vi ser nu den potentiella vinsten av varianten: bollen kommer ut till blåvit spelare från ett stressat försök till uppspel, och bollvinsten sker oerhört högt.

Bild: GP

Filippa Hopkins är alltså den som initierar presspelet: hon gör det både med positionsspel och genom sina inledande rörelser för att starta igång en variant. Hennes positionsspelet används smart för att man själva ska kunna få till det presspel man vill ha. Hennes roll handlar alltså om första steget i att lura motståndarna i en fälla.

Vi har även sett Filippa Hopkins i andra roller i presspelet. I premiären mot Malmö FF inledde hon matchen i rollen som beskrevs ovan som en av två forwards längst fram, men senare under matchen (framförallt i andra halvlek) får Hopkins en lite droppande roll där utgångspositionen var mer av den som en tia brukar ha, för att försöka hantera MFF:s droppande sexa lite bättre. Mot Malmö blev det speciellt eftersom de är ett lag med spelskickligare mittbackar som är bättre på att spela förbi press och starta uppspel än vad andra lag har varit. Tia-rollen innebar dels att hålla koll på MFF:s försök att bygga via ”tredje man” (sexan som droppar) eller att pressa ut mot kant mot ytterback, i lite av den fas som kan kallas steg två av presspelet, till skillnad från steg ett som handlar om att styra uppspelen som hon normalt är involverad i.

Bild: GP

Droppar ner för att bistå i uppbyggnadsfasen

Idag är det vanligt att forwards även behöver vara delaktiga i uppbyggnadsspelet, där man ser färre och färre så kallade ”targets” numera. Filippa Hopkins är en spelare som är högst involverad i uppbyggnadsspelet. Hopkins gör ofta det vi ser Marcus Berg ibland gör: droppar ner ganska djupt för att bistå som en extra mittfältare i uppbyggnadsfasen. Det handlar inte bara om att hon ibland kommer ner som tia som nämndes ovan, utan hon droppar ibland längre ner än så. När blåvitt bygger spel bakifrån gör man det genom sin sexa Isabella Svanström. Blåvitts högre åttor/tior söker i denna fas ledig yta att plocka upp i, men vad gör man när man: 1) blir punktmarkerade (Halmia hemma, till exempel), eller 2) motståndaren väljer numerär på mittfältet för att ockupera yta? Där kommer Filippa Hopkins roll in. När hon kommer ner på mittfältet för att bistå som extra åtta.

Det handlar om att inte bli låsta och tappa fart i byggnadsspelet. Blåvitt har så pass skickliga spelare tekniskt att bibehållen fart i uppbyggnadsspelet ger dem en edge mot försvarare som inte är lika snabba. Vi ser ett exempel på hur det kan se ut, här mot Värnamo.

Isabella S har startat uppspelet, och vägen till Victoria S är inte spikrak. Värnamo gör numerär på mittfältet, Victoria vill söka yta så hon hamnar mer vänsterställt. Då kommer Hopkins ner, och i samma rörelse som hon tar emot bollen från Isabella vänder hon upp och spelar på ytterback som man pushar upp när mittfältarna är svårare att hitta. Hopkins bibehåller farten i byggnadsspelet med sina två aktioner i en, och mycket är vunnet.

Bild: GP
Bild: GP

Fler exempel, en sekvens som jag plockade ut i matchanalysen från MFF-matchen. Situationen kommer från ett inkast: Hopkins kommer ner, men inte lika djupt denna gång, för att kunna hjälpa sina mittfältare att spela förbi ett mittfält som har ett stort gap till sin backlinje. Hon blir det tydligaste alternativet för i detta fall Thilda Gianello och Filippa Andersson som länk i en klassisk passningstriangel och kommer runt sina motståndare.

Bild: GP

Situationen löses enkelt, och Hopkins har ett hav av yta framför sig, och med sig får hon även Isabella S sekunden efter.

Bild: GP

Att komma ner och möta vid inkast är en egenskap Filippa Hopkins visar flera gånger. Hon bidrar först med att hjälpa laget få kontroll över bollen vid inkastet (lösa numerär, dra med sig markering, öppna yta med mera), men hon använder också momentet efter man kontrollerat bollen att smyga bakom försvarare som får fokus någon annanstans för att få enkla löpvägar in i boxen. Att komma runt försvarare på blindside, eller rycka loss från och hamna mellan försvarare, är kanske hennes största vapen vad gäller målskyttet. Just det tittar vi närmare på nedan.

Målskyttet

Tillslut till den del av hennes spel som alla förknippar Filippa Hopkins med: målskyttet. Vi tittar på hennes mål denna säsong för att se vilka rörelser som ligger bakom dessa. I skrivande stund har hon gjort nio mål i seriespel, och det tog ett litet tag innan hon kom igång på riktigt, första målet kom först i den fjärde omgången mot Lödöse borta. Olika typer av rörelser som leder fram till målskyttet:

  • Att röra sig mellan försvarare: hålla linje med backarna för att i sista stund när läget är på väg in signalera att hon rör sig bort från försvarare och in emellan för att kunna vara mottaglig för bollen, och läget kan skapas. Första målet för säsongen borta mot Lödöse var ett sådant.
  • Smyger bakom in i box och kommer loss: exempelvis andra målet mot Värnamo. Situationen uppstår i ett läge där försvararna tror att de har koll. Filippa bevakas 2v1 när hon rör sig mot box, men precis innan bollen ska in visar hon sig och löper loss från försvararna, enligt bild nedan. Hennes andra mål mot Öis var liknande: det ser ut som att hon är kontrollerad, men hon signalerar med ett ryck att hon är på väg in i avslutsfasen, tajmat precis när bollen kommer in. Det gäller att hålla två saker i luften samtidigt: hålla koll på lagkamratens boll som ska in i boxen samtidigt som hon måste läsa av sina försvarare för att veta när hon ska göra rycket som sätter henne i en position att kunna göra mål. Att det ibland ser så enkelt ut kan ju också bero på att kvaliteten på motstånd är varierande.
Bild: GP
  • Läser av vart försvararna är på väg och tar löpning runt eller bakom, i en annan riktning: exempelvis första målet mot Onsala, när hon gör mål på Ebba Fjordskärs skottretur. Ebba i går i djupet i förstaläget och försvararna följer henne. Filippa söker sig då bakom försvararna mot den lediga ytan. Så även vid avgörande målet, och i denna situation ska tilläggas att Onsalabackarna har dålig koll när alla hamnar på samma sida och inte vänder sig om, och blir bolltittande.

Man anar mönstret. Hopkins är mycket skicklig på att läsa av hur sina motståndare rör sig, i vilken riktning de har blicken, och röra sig utefter det för att kunna hitta yta som ger henne en rörelseradie och möjlighet att avsluta. Samtidigt skannar hon av hur egna spelarna vill slå in bollen och rör sig därefter. Att kunna göra detta samtidigt är det inte alla som klarar av.

Filippa Hopkins är en forward med nästan oumbärlig betydelse för både det tidiga försvarsspelet och för målskyttet i detta unga lag. De tekniska kvaliteterna och den spelförståelsen hon visar, kombinerat med den orken hon har till att utföra arbetet, gör henne just nästan oumbärlig. I min spelaranalys av lagkapten Malva Larsson skrev jag följande, som tål att upprepas och som passar in lika väl på Hopkins: ”Något som även betyder massor är den förebilden hon är för alla yngre tjejer som nu upptäcker hur häftigt hur det vore att spela i IFK Göteborg. Den generationen vi har i damlaget nu är de som är först ut med detta, vilket kommer göra dem till framtida klubblegendarer när vi tittar tillbaka på detta lag om ett antal år.”

Categories:

BaraBen-podden
Facebook

3 weeks ago

BaraBen.com
Det här var åt helvete! #ifkgbg #ahlmansfemling ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier