Förutsättningarna var goda inför söndagen. Gällande det fotbollsmässiga som vi tog med oss från matchen mot AIK fanns det väldigt mycket som var bra: presspelet och återerövringen i vissa situationer, att Elias Hagen hade kommit in i en roll där det tillslut börjar hända grejer, två Sebastians som gjorde kanonmatcher, med mera. Utifrån de stora statistiska dragen var blåvitt mycket effektiva i att få utväxling av det spelövertag man hade ur perspektivet att skapa målchanser. Men sedan vändes de där förutsättningarna lite upp och ned: Sebastian Erikssons skada hindrade honom från att vara med vilket gjorde att man flyttade ner Hagen som sexa igen; Sebastian Ohlsson, som fick utgå från en tia-position gick ut skadad och in kom Anders Trondsen och Hagen flyttades upp igen; matchen blev sönderryckt av flera märkliga händelser, med mera. Jag försöker reda i lite av konsekvenserna av dessa positionsbyten, det röda kortet som förändrade matchbilden, och även lite annat. Häng med.

Hammarby defensivt innan det röda kortet…

I andra halvlek innan Edvin Kurtulus röda kort tenderade Hammarby att försvara i vad som verkade alternera mellan en 4-4-2/4-3-3-shape, beroende på hur om en av deras mittfältare eller kantspelare valde att sticka upp i pressen när blåvitt hade bollen. I första halvlek gick som sagt Sebastian Ohlsson ut skadad och in kom Anders Trondsen, som då tog över Elias Hagens sexa-roll och Hagen trycktes upp i sin numer vana roll som ”tia”, eller vad man mer kan kalla en vänsterställd tia som oftare söker sig mot ytorna som man kan kalla för ”vänster half-space”, det vill säga ytan mellan vänster ytterkorridor och central korridor.

Trondsen och Adam Carlén ställde sig ofta precis framför Hammarbys förstapress för att plocka upp bollar från backlinjen mellan Hammarbys block. Nedan ser vi ett bra exempel på hur uppbyggnadsspelet i andra halvlek tenderade att starta. Här ser vi Elias Hagen nere i vänstra hörnet i bild i nyss nämnd yta. Vad blåvitt ofta ville göra nu i spelet utan Sebastian Ohlsson var att direkt hitta ytterback ut i ytterkorridor. Här ser vi att Emil Salomonsson håller maxbredd ute på sin kant.

Bild: Discovery+

Det var en skillnad på ett blåvitt med Sebastian Ohlsson och utan: med Seb O har man fått en ”ytter” som dragit sig in mer i plan och upprätthållit markering för att frigöra ytterkorridor för Emil Salomonsson (se till exempel min text om matchen mor Norrköping). Utan Sebastian Ohlsson valde man istället att redan från start trycka upp sina ytterbackar högt och som sagt slå slängre på dem, vilket gjorde att det blev ett lite annat typ av spel i ytterkorridorerna än de senaste matcherna när man istället utgick från ett spel med lite högre yttrar.

Här ser vi när det lyckas ganska bra, i en sekvens som leder fram till Marcus Bergs avslut från nära håll mitt på Davor Blazevic. Trondsen kliver fram, och högersidan blir screenad av Hammabys forward vilket gör att Trondsen fortsätter kliva centralt. Precis i denna sekvens slår han den längre bollen, snyggt till Eman Markovic som fångar upp och serverar Berg.

Bild: Discovery+
Bild: Discovery+

Hammarby försvarade tidvis med relativt raka linjer när bollen var i blåvit ägo, och detta var något som bjöd in till de längre bollarna både mot högre ytter och mot ytterback. En sådan boll blir då ämnad att försöka slå ut flera linjer på samma gång. Lyckas man med passningen kan den bli riktigt farlig, och här finns absolut potential med tanke på vad Anders Trondsen visade i passningsväg och förmåga att styra spelet från en nummer sex-roll.

Här ser vi en passnings-graf med snittpositioner, passningsfrekvens (storlek på cirklar) och hur mycket de olika kopplingarna mellan spelarna hotade framåt med avseende på expected threat, xT (mörkade koppling – högre xT). Snittpositionerna visar tydligt hur blåvitt valde att tryckat upp ytterbackarna i ytorna ”bortanför” Hammarbys shape på kanterna.

Bild: Twelve football

… och Hammarby defensivt efter det röda kortet. Hur svarar blåvitt?

Sedan kommer det röda kortet i minut 64. Hammarby tappar en mittback i Edvin Kurtulus, och då måste man göra om. Om det i delar av matchen såg ut som att blåvitt höll hög linje mad mittbackarna och försökte trycka upp sin egen shape så blev det inte mindre av den varan, å nej. Det naturliga är att bollinnehavet ökar med en man mer och motståndaren sjunker lägre, och precis så blev det.

Inledningsvis efter utvisningen valde Hammarby ett klassiskt 4-4-1 som försvarsshape. Med endast en forward längst fram (Adi Nalic inledningsvis, sedan Jusef Erabi) blev förstapressen mindre synlig och blåvitt fick fortsätta styra genom Carlén och Trondsen. Man bibehåller även samma taktik i att försöka hitta sin höga, breda ytterback och låta sin något indragna ytter hjälpa till. Vi ser detta nedan, när Linus Carlstrand bytts in mot Eman Markovic i denna roll.

Carlstrand signalerar efter den längre passningen från Trondsen, och Emil sticker in mot den djupaste delen av ytterkorridoren där man ville ha sin inläggsyta.

Bild: Discovery+

Härefter flyttar man upp shapen ytterligare och försöker befolka boxen i inläggsläge, samtidigt som Hammarby faller. När Hammarby spelar så här i 4-4-1 förblir en del av spelet oförändrat när blåvitt har bollen i dessa situationer: skillnaden är att Hammarby bara inte pressar på samma sätt när man saknar en forward vilket gör att de blåvita sexorna kunde få än lite mer tid och yta.

I den 74:e minuten gör Hammarby ett dubbelbyte. Erabi och Fredrik Hammar kommer in mot Nalic och Abdo Boudah. Då gör Hammarby en formationsförändring och går ner på ett ännu defensivare 5-3-1, enligt nedan. Vad händer då när blåvitt försöker sätta upp spel via ytterkorridoren?

Bild: Discovery+

Jo, Hammarby väljer att flytta ut fler spelare mot kant för att försöka skapa överlägen i de ytorna. I läget precis innan denna bild är tagen har bollen kommit upp från sexan mor ytterkorridor, och Carlén och Trondsen ger Emil och Linus Carlstrand understöd. Vad Hammarby försöker göra är att skapa ett 5v4-situation som markerar passningsalternativen i den markerade ytan genom att flytta ut mittfältare, en ytterback, mittback och forward. Detta samtidigt som man i höger bildkant håller kvar centralt mot de blåvita spelare som försöker befolka boxen.

Bild: Discovery+

Här får blåvitt det tufft i flera situationer. När spelet blir ännu djupare enligt nedan blir det svårt att nå yttern eller en annan forward i den assistytan man vill för en passning snett inåt bakåt (cutback), utan tvingas slå högre inlägg som i grunden har sämre precision. Men när man gör det så pass mycket som blåvitt gjorde och får ett sådant tryck som man fick i matchslutet skapar man så många situationer att man tillslut närmar sig, och händelser och situationer bara sker i straffområdet. Tillslut så får man plötsligt en straff.

Men mitt samlade intryck av konsekvensen av Kurtulus utvisning var att Hammarby hade det relativt lätt att försvara sig. Dels berodde det på att man valde en taktik som fungerade väl mot det spel blåvitt hade etablerat sedan tidigare i matchen.

Matchen som helhet blev väldigt speciell. Om skadeläget ljusnar kring Sebastian Ohlsson tror jag inte att blåvitt kommer spela på precis detta sätt under kommande matcher, utan snarare fortsätta med det som Ohlsson bidragit med så mycket i sin roll som indragen ytter och yt-öppnare med sina löpningar och att locka med sig markeringar. Matchbilden bidrog till att mycket blev speciellt, så klart. Dock är nog många med mig glada över Anders Trondsens inhopp och det han bidrog med i kombination med Adam Carlén. Det kommer helt klart bli en fråga om vem som ska få startplatsen bredvid Carlén mellan Seb Eriksson och Trondsen, där Seb gjorde en mycket bra match mot AIK. Det blir helt klart ytterligare en nöt att lägga till högen bland de som behöver knäckas. Och lättare blir det inte när det är dags för Häcken borta nästa måndag.

Categories:

BaraBen-podden
Facebook

1 week ago

BaraBen.com
Mål från @its_s.abdullahi20! Snart tillbaks i matchtruppen @ifkgoteborg? #ifkgbg ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier