En hedersam förlust är väl helt okej men två i rad känns, om man ska vara ärlig, för jävligt. Att ha kammat hem noll poäng på de två senaste matcherna känns inte logiskt någonstans. Självfallet är det bättre i det långa loppet att spelet sitter bättre än att man förlorar och blir utspelade men när segrarna befinner sig inom räckhåll samtidigt som poängen uteblir känns supporterlivet fruktansvärt frustrerande.
Spelet ja, var det så fantastiskt bra? Njae, hade det varit så fantastiskt så hade vi såklart skapat tillräckligt med chanser för att vi både skulle haft råd att missa några lägen och ändå tryckt in ett par baljor. Men det finns ett helt annat självförtroende, en helt annan grundtrygghet i spelet. Man vågar, och lyckas, spela sig ur trånga situationer på ett helt annat vis nu. I speluppbyggnaden är det mer vanligt än ovanligt att man genom fint och kontrollerat passningsspel tar sig upp genom planen och förbi motståndarens lagdelar. Passningarna och mottagningarna sitter där de ska och det finns ett helt annat lugn både på ett individuellt och ett kollektivt plan när man har bollen.
Vad har hänt med Marcus Bergs skärpa? Nu har han haft tre jättelägen de två senaste matcherna som alla tre borde resulterat i mål. Mot Kalmar blir det en rejäl bjudning när Friedrich i målet halkar och Berg för nån sekund har öppet mål men lägger bollen utanför, han får också en riktigt fin chans i straffområdet där skottet hamnar mer eller mindre rakt på en tacksam Friedrich. När man ändå är så pass beroende av Berg som man är, trots det spelmässiga lyftet, så håller det såklart inte att han missar mer eller mindre hundraprocentiga lägen. Kraven på Berg är skyhöga och det ska de också vara. Berg är fantastisk men nu måste han höja sig igen.
Hur i hela fridens namn ska vi kunna ersätta Warner Hahns fötter den dagen han inte längre vaktar Blåvitts mål? Att han finns som sista utpost är så otroligt viktigt för den trygghet som laget behöver för att man ska våga vara modig och tålmodiga i sitt passningsspel. Jag hoppas verkligen att Dahlberg nöter extra vad det gäller bollbehandling och passningsspel för tillfället.
Jag var lite skeptisk när jag såg att Sebastian Eriksson var på väg in, jag älskar Seb tro inget annat men han kändes inte som det mest självklara valet när vi skulle jaga mål. Vi gjorde ju i och för sig inga mål heller efter att han äntrat planen men det faktumet vill jag absolut inte lägga på Seb. Jäklar vad pigg han såg ut, han var väldigt involverad i spelet och stod för ett riktigt fint, både kort och långt, passningsspel. Den som trodde att Seb inte längre har något att bidra med i en Blåvit kontext fick nog något att fundera över efter gårdagens inhopp.
Matchens bubblare: Vi fortsätter att tappa poäng mot lagen på övre halvan och oavsett om spelet ser bra ut eller inte måste vi såklart börja vinna matcher mot lagen som vi vill utmana om de högre positionerna i tabellen. Om vi på allvar ska gå från ett helt okej mittenlag till ett lag som på allvar ska slåss om europaplatserna kan vi inte riva ribban gång efter annan så fort som den höjs ett par snäpp.
