Det finns olika sätt att förlora en fotbollsmatch på. Förra gången vi mötte Hammarby, för fyra-fem matcher sedan, blev vi minst sagt bortspolade och kom undan med 3-0 i baken och blotta förskräckelsen. Där och då var vi flera mil efter Hammarby. Spola fram bandet till matchen igår och det är ett helt annat IFK som bjuder upp. Med lite flyt och cynism hade vi kommit ifrån matchen med tre poäng, men nu blev det istället en 1-0-förlust som ändå svider, men inte på lika nattsvart nivå som förra mötet lagen emellan gjorde.

IFK trugar på i sin 4-1-4-1 eller 4-3-3-uppställning och det känns mer och mer naturligt för varje match att det är såhär vi vill spela nu. Nu ser man också hur uppspel och anfallsspel kommer mer naturligt allteftersom spelare bildar relationer och bekantskaper i det nya upplägget. Kan vi bara slipa lite mer på vissa delar kan det här bli riktigt bra. Emellanåt kan jag tycka att vi spelar lite för riskabelt i backlinjen, när grottmännisko-hjärnan helst vill dynga bort bollen mot hörnflaggan och lyfta laget. Warner Hahn spelar ibland bollen i rakt sidled till Calle eller Bångsbo, vilket nästan alltid inbjuder till tokpress från motståndet. Även om jag gillar att vi trillar boll lite gött i backlinjen vill jag inte att det ska gå till överdrift lex Sirus mot Djurgården.

Uppspel

Det har redan pratats mycket om hur Johan Bångsbos intåg har lyft hela backlinjen sen han kom in, men det tåls att upprepas många gånger till. Jag vill närmast hävda att Bångsbos uppspelsfot är go/no go för hela det här taktiska upplägget. Calle Johansson har också fått ett uppsving vad gäller passningsspelet sen övergången, och nu för han också fram bollen i lagom doser till mittfältare i mer avancerade positioner på ett sätt han inte riktigt vågade när han spelade som den vänstra mittbacken. Nedan ser vi en karta över Calle Johanssons passningar framåt från matchen igår. Alla passningar bakåt och i sidled har jag tagit bort för att få en mer progressiv bild av mittbackarnas passningsspel.

Calle trädde ofta in bollen centralt mot Hussein Carneil eller annan spelare på mer avancerad position.

Calle har en underskattad passningsfot, och även om han inte är någon Bångsbo känns han mycket mer trygg med fötterna sedan han fick ta steget över till höger och inte bara tänka på att stå i vägen. När man ser samma karta med Bångsbo framträder bilden väldigt mer tydligt:

Johan Bångsbo. Mittback och spelfördelare/quarterback

Tåls att sägas igen: detta är endast passningar framåt i planen och inte sidled eller bakåt. Bångsbo har sedan han gått in i startelvan alltid varit den som slagit flest passningar i laget, och det märks på kartan ovan om inte annat hur mycket av uppspelen som går via hans vänsterfot. Tanken har lite slagit mig att ev kunna skola om Bångsbo till en go defensiv mittfältare, men det kan säkert Stahre och gänget bättre än mig.

Något jag tycker mig skönja nu mer och mer under matcherna är också hur vi rör oss offensivt efter Bångsbos passning mellan lagdelarna. Några exempel nedan:

Här slår Bångsbo (1) den numera patenterade passningen på fötterna på mötande Marcus Berg (2). Kevin Yakob (3) är redan på väg att vända om och kommer också få bollen från Berg, rättvänd med fart. Yakob kan då avancera framåt med flera alternativ att passa såsom Markovic (4), Carneil (5) samt Jallow och Aiesh utanför bild (6 & 7). Folk som söker sig in i boxen rättvända, det är så det ska gå till! Bild: Discovery +
Exempel 2: Bångsbo (1) igen som slår en rak passning som går mot Kevin Yakob (2). Men Kevin screenar smart bort sin motståndare och…
…Marcus Berg (3) kan ta emot och spela tillbaks till Kevin (2). Samma procedur här, Kevin kan komma rättvänd med fart och kan välja och vraka mellan alternativen Markovic (4), Carneil (5), Aiesh (6) samt Jallow (7). I detta läget kommer vi mer övertag gentemot Hammarbys försvarare och borde kunnat straffa dem hårdare. Men det ser väldigt lovande ut! Bild: Discovery +

Någon som också fått sig ett rejält uppsving efter taktik-bytet är Oscar Wendt. Oscars styrkor har ju alltid varit i offensiven och passningsspelet snarare än det rent försvarsmässiga, och han har under några matcher nu närmast sett pånyttfödd ut. Det som kanske skavde något från matchen igår var att samarbetet med nyförvärvet Eman Markovic inte riktigt satt, men det kommer ju såklart med tiden. Wendt ser helt klart mer bekväm ut när han får ha mer boll och kunna starta uppspel på fler alternativ än han tidigare gjort i IFK, så där finns också ett rejält sparkapital.

Här ett exempel på när Oscar är den som startar en kontring ur ett trångt läge. Hammarby pressar på med 7 spelare, men Wendt slår en stenhård passning efter backen mot Marcus Berg (2, utanför bild)…
…som skarvar mot löpande Gustaf Norlin (3) som får stora ytor att löpa på. Här är ett exempel på hur väl Norlin känner Marcus Berg jämfört med hur Markovic lite kom till korta. Norlin VET att Berg kommer styra dit bollen och har satt högsta fart redan när Wendt skickat sin projektil. Även här kommer vi mer lika många spelare som Hammarbys backlinje men lyckas inte riktigt. Men embryot finns, som Stahre sa en gång. BIld: Discovery +

Presspel/försvarsspel

Det verkar som att vi trots taktikbytet ändå lyckas behålla våran shape och disciplin vad gäller det defensiva arbetet. Trots att Hammarby hade det mesta av bollinnehavet under matchen skapade man inte så många högkvalitativa målchanser. Något IFK varit bra på hela säsongen är att skydda den ”farliga” zonen i eget straffområde. Det område som är rakt framför mål, mer eller mindre.

Skottkarta på Hammarbys avslut. Den röda zonen är den som räknas som ”den farliga” zonen.

Nu är ju alla zoner farliga, mer eller mindre, men IFKs fokus har sen Stahre tillträdde varit att skydda just den här zonen från avslut. Många av de avslut som är på sidan är också blockerade, men den infon fick jag inte in på ett bra sätt på kartan. Tror Hammarby hade 3 skott på mål totalt, inklusive målet då, så defensivt gör vi, trots allt, en bra match också.

Hammarby är ett bra och bollskickligt lag, och några gånger spelade man sig förbi våran initiala förstapress. Inget fel i det, det kommer hända fler gånger. Många gånger bet ändå våran press och man tvingades skicka långt eller att vi lyckades bryta, som exemplet nedan.

Här försöker Jeahze (1) hitta Darjan Bojanic (2) med en läcker boll, men Alexander Jallow (3) ser passningen och bryter. Bollen hamnar sedan hos Hussein Carneil (4) som kan avancera fram mot mål och sånär ge IFK ledningen. I förra mötet lagen emellan hade vi fallit med hela laget här och varit väldigt raka i våran shape. Detta är mer dynamiskt och det jag föredrar, helt klart. Bild: Discovery +

Som sagt, även om det blev förlust vilket såklart svider, så var det inte på grund att att Hammarby spelade ut oss efter noter. Vi var jämnbra, ibland bättre och ibland sämre. Vi har något riktigt bra på gång med laget just nu, och jag hoppas vi fortsätter på den inslagna vägen. Och, om jag får välja: Förläng med Kevin Yakob! Bara GÖR DET!

Categories:

BaraBen-podden