En desperat hälsning från Stockholm signerad Christoffer Dawson. En gästkrönika i moll i hopp om en bättre framtid.
Efter ytterligare ett bottennapp, ytterligare ett tränarbyte och ytterligare en säsong som bara kan beskrivas som en besvikelse så prövas nu tålamodet som vid det här laget skulle vara ersatt med resultat. Supportar sluter upp och blir medlemmar i tusental, vi swishar miljoner för vunna matcher, gjorda mål och fiktiva biljetter och har haft detta berömda ”tålamod” i snart fyra år, ändå ser vi återkommande usla insatser likt gårdagens haveri. Här följer rent och skärt gnäll, ett skrik ut i mörkret utan lösningsförslag.
Som boende i Stockholm så är det oerhört tröttsamt att inte ens vara en del av konversationen om relevanta lag längre. Ibland kommer en Hamšík, Thern eller en Berg på tal. Namnkunniga värvningar som lyfter på några ögonbryn på samma sätt som när den sämsta killen i laget kom med de nyaste, dyraste fotbollsskorna på första träningen efter sommarlovet i femman. När resultaten sedan ska jämföras svalnar dock intresset snabbt igen.
Gnaget gör en ”skitsäsong” 2020 men kommer tillbaks och är i år en realistisk guldkandidat efter 16 omgångar. Djurgården är även de en het guldkandidat med bra ekonomi där samma tränarduo och sportchef tillsammans lyckas bygga lag som levererar över tid. MFF ska vi inte ens prata om.
Ett av mina första minnen av blåvitt är med min pappa från ståplats på ”riktiga” Gamla Ullevi, kvalsäsongen 02. Sedan dess har jag aktivt följt föreningen och utöver cup-gulden så har jag endast upplevt ett SM-guld på snart 20 år och jag är (även om jag inte vill erkänna det) långt ifrån yngst i supporterskaran. Min bild av blåvitt, och min relation med blåvitt är alltså en helt annan än den som de lyckliga satar har som var med under fornstora dar.
Vad jag vill säga med det är att 90- och 80-talen är långt borta, och även om vi kanske inte vill så måste vi sluta luta oss mot dem. Blir vi inte snart en del av konversationen igen så minns vare sig spelare eller supportrar inte längre att vi en gång i tiden var ”mesta mästarna från götet”.
