Kan någon be Janne Andersson ringa till Poya Asbaghi och berätta för honom att Jakob Johansson inte är mittback?
Stora delar av matchen går Blåvitts spel såååå långsamt, man duttar med bollen, det ska slås sjuhundra passningar och helst ska varenda spelare i elvan röra bollen innan man närmar sig motståndarnas straffområde, suck.
Jag blir inte ens förbannad i TV-soffan längre, det är mest bara en känsla av uppgivenhet som infinner sig.
Jag har blivit lovad så många gånger i sociala medier att Blåvitt inte kommer åka ur, förhoppningsvis gör de inte det men finns det verkligen fortfarande supportrar till IFK Göteborg som är så lugna att de inte ens har ett litet, litet frö av oro kring superettan i kroppen?
Jag tar med mig en positiv sak från den här bedrövliga insatsen och det är Pakas tecken till Sana, Sanas magiska passning och Pakas fina avslut vid 1-2. Det går inte att komma ifrån att det var fotbollsgodis, godis som gav en tillfällig sockerkick men som efter ett tag bara ökade ångesten som hela tiden är närvarande.
Matchens bubblare: Jag har ingen bubblare ikväll, god natt kamrater.
