Vi kryssar mot nya höjder

Östersund stod i 8 gånger pengarna hos svenska spel och jag undrade om oddssättaren fått inside om att spelarna i Östersund gått till Göteborg eller om det var ett feltryck. Men, det här är ingen speltipssite (jag bör hålla mig långt borta från dylika).

De senaste tio dagarna har Vi supportrar till IFK Göteborg sannerligen fått åka i den känslomässiga hissen. Kris, guld, luddig kommunikation och så en match mot Östersund där allt står på spel, enligt vissa, eller en vanlig serielunksmatch som i det stora hela saknar betydelse. Insatsen är tre poäng. Inte mer och inte mindre.

faksimil: fotbollskanalen.se

Ombytta roller inledningsvis. Blåvitt lät Östersund ha (och ge bort) bollen och satte en rätt fin press som ÖFK hade vissa problem med. Aiesh såg spelsugen ut på sin kant och August Erlingmark var riktigt fin när han brytpassade Sargon just i matchens linda. Samme Erlingmark fick någon halvminut senare för sig att klacka mot mål vilket naturligtvis inte gick vägen. Däremot satte han sin egen retur och ledningen var ett faktum.

Sargon droppade väldigt djupt (han skulle testa att gå i djupet för lagets skull någon gång) vilket öppnade ytor bakom honom som lagkamraterna löpte in i. Samme Sargon var riktigt fin i spelet utanför straffområdet och lobben efter 19 spelade förtjänade ett bättre öde. Jag gillade också Sanas felpass i minut 25. Det var tydligt att han förväntade sig att Jallow eller Aiesh skulle komma i den luckan, vilket tyder på ett systematiserat anfallsspel.

Kvitteringen som kom bara minuter efter Hasses missade jättechans var lika ologisk som som Hosams straffmiss. Det ska till något extra för att göra mål på Keita i Östersundsmålet men det betyder inte att man måste ta sikte mot Mölndal för att få dit bollen. Efter det kom 1-2 av bara farten. Orättvist? Absolut. Var det så oväntat? Nja. Fotboll handlar om att göra mål och är man inte så bra på det så gäller det att släppa in färre än motståndaren och i den grenen är dagens Blåvitt inte bäst i klassen. Östersund utnyttjade motståndarnas svagheter med andra ord.

Tur då att spelarna i IFK Göteborg är så vansinnigt starka mentalt och med 60 minuter att tillgå fanns gott om tid att vända på steken ett varv till.

Östersund såg ut som ett slaget lag men efter målen fick de luft under vingarna och spelade en fin, snabb fotboll som vore det ingen morgondag. Blåvitt fick fokusera på att jaga boll och när man fick den i farliga lägen var man inte noggrann nog och lätta bollar slogs bort. Har inte Paka haft en rätt slät figur i många matcher nu? Dags för vila?

Efter en första halvlek som bitvis var riktigt bra med chanser nog för att vinna matchen på teknisk knockout var jag sugen på att se vad Poya skulle kunna hitta på till andra halvlek. Vad skulle han göra för att väcka nytt mod i laget ytterligare en gång. Prestationen var det ju inget fel på. Det var bara poängen som saknades.

Andra halvlek började inte på samma sätt som den första. Blåvitts tempo med boll var lägre och Sana fastnade där han så ofta hamnar i den där trebackslinjen man skapar i uppspelsfasen. Han letar alternativ och blir avstängd och lyckas slutligen hitta en pass som sällan leder till något. Tobias Sana är kanske bäst i laget på att hitta instick. Jag tycker att han används fel på det här sättet. Föga förvånande var det just Sana som slog inspelen till de båda målen. Jag hoppas att vi får se Sana längre fram i banan framöver och att den där trebacksvarianten lämnas i papperskorgen på kontoret.

Kouakou kom in och var en intressant injektion men borde det inte ha varit ett rakt byte? Kouakou går in i box konstant och Aiesh vill slå inlägg. Han höll på att ställa till det för motståndarna tämligen direkt men skottet smet tätt utanför. I övrigt såg han ut att vara en spännande spelartyp som verkligen är född för att gå i djupet. Är det han som ska rädda oss från ångest i höst och samtidigt rädda Poyas jobb? Det är omöjligt att svara på här och nu, men det vi såg var att han på sina 23+tillägg tog fler löpningar i djupet för laget skull än vad Sargon gjort sedan han kom till föreningen.

Det är självklart att det är Hasse som spelar fram till Jakob Johanssons och matchens sista avslut. Han var fullkomligt briljant idag. Med sina löpmeter, med sin teknik och sin förmåga att få det svåra att se enkelt ut dominerar han stundtals den här matchen. Synd att han inte fick kröna en fin insats med en assist.

Frågorna hopar sig nu. Har Poya medlen för att få ordning på det här? Har han truppen med sig? Står styrelsen bakom honom? Om svaret är ja på frågorna är det bara att som supporter hoppas på att det vänder. Personligen hoppas jag att det vänder. Vem som leder laget lägger jag mig inte i.

För övrigt gjorde Adil Titi ett inhopp som såg bra ut. Han växer in i den allsvenska kostymen och förhoppningsvis får vi se mer av honom vad det lider.