Vi är liksom inte ens i närheten av att rubba Malmö FF. Det känns som att de kan diktera matchbilden precis som de själva vill. De kan bestämma tempot i matchen, välja när de ska gå till attack och göra det med kvalitet utan att Blåvitt har något att säga till om. Det är klasskillnad lagen emellan. Att Blåvitt ska vara med och slåss om europaspel inom ett år eller två känns, en kväll som denna, som ett hånfullt skämt.
Klasskillnad var det ja, Blåvitt har en spelare som möjligtvis skulle vara med och nosa på en plats i Malmös startelva och det är Malick Yalcouyé, han visar återigen att han är en klasspelare och med bättre spelare runtomkring sig hade han såklart lyft ännu mer. Men förutom Malick finns det inte en spelare i Blåvitt som idag känns som att de ens skulle fått plats i Malmös matchtrupp. Att Malmö har bättre spelare än Blåvitt är väl i sig inte speciellt underligt men då hade man kanske kunnat hoppas på att motivation skulle slå klass men Malmö slår väl oss tyvärr på fingrarna även där. Det är inte så att man känner att helvete vad taggade de här Blåvita gubbarna är, det spelar ingen roll att Malmö är ett skickligare lag för vi kommer köra över dem ändå, vi kommer jaga skiten ur dem, smälla på i varenda duell och vinna varenda andraboll. Den känslan infinner sig inte överhuvudtaget.
När Malmö har bollen då känns det lugnt och behärskat, när Blåvitt har bollen känns det stressat och överarbetat. Malmö kan rulla runt bollen, spela sig ur pressen och helt plötsligt bara gå till attack och då vet alla vad de ska göra, bollen går som på ett snöre och helt plötsligt ligger den i Blåvitts mål. Blåvitts spel känns mer ansträngt, man rullar runt men kommer egentligen ingen vart, förstatouchen är ofta under all kritik, passningarna sitter lite här och där och när man väl lyckas ta sig runt på kanten och det börjar lukta lite halvfarligt slår man antingen ett uselt inlägg som fastnar på första gubben eller som går alldeles för långt och passerar de Blåvita spelare som tagit sig in i straffområdet, eller så levererar man ett helt perfekt inlägg (som Malick gjorde vid nåt tillfälle) men då är det ingen på plats för att slå in bollen.
Apropå att inte vara på plats när det börjar närma sig farligheter så startar vi återigen en match utan någon naturlig anfallare på plan. Självfallet går det att göra mål ändå men det är uppenbart att vi saknar någon som kan nosa sig till att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt i straffområdet när det vankas målchans. Man kan tycka att vi haft otur med skador på Laurs men det är ett underbetyg till truppbygget att vi inte har något naturligt anfallsalternativ som kan ta hans plats vid behov. Vi har ju Linus Carlstrand i truppen men han bedöms tydligen inte vara tillräckligt bra för att få chansen från start. I akademin har vi Leon Dusi som öst in mål men han får inte ens chansen på bänken. När vi uppenbarligen har problem med att göra mål då tycker jag att man fan får satsa på de anfallare som finns att tillgå. Carlstrand borde fått chansen från start.
När matchen utvecklar sig som den gör kan jag bli lite trött på en spelare som Pyndt som absolut har ett fint passningsspel inom sig. Han är trygg och säker med bollen men det tar oss liksom ingenstans. Från läktarplats ser man gång på gång hur Blåvita spelare löper i djupet och hur de vill ha bollen framför sig men Pyndt verkar inte vilja lyfta blicken. Det hade varit intressant att se vad som hade hänt om Pyndt då och då gick ifrån sitt kortpassningsspel och istället levererade en boll i djupet på en löpande Santos, eller på OP eller på Seb. Om inte annat för att göra MFF lite osäkra på vad som faktiskt ska ske, kommer Blåvitt försöka kortpassa sig förbi oss eller behöver jag ta en löpning hemåt för att skydda oss mot djupledshotet?
Blåvitt har nu spelat åtta raka matcher på Gamla Ullevi utan någon vinst. Senast man vann på Gamla var mot BP i september 2023 då man mäktade med en seger med 1-0 efter straffmål av Mucolli. Hur länge till kommer den Blåvita publiken vallfärda till Gamla Ullevi om resultaten uteblir? Jag kommer såklart fortsatt gå på varenda match men IFK Göteborg som förening kan såklart inte räkna med att Gamla Ullevi kommer vara slutsåld i match efter match om man inte ingjuter något sorts hopp hos publiken. Man behöver såklart börja vinna matcher. Hur kan en storklubb som Blåvitt tappa poäng i match efter match på sin slutsålda hemmaarena?
