Matchen mot Djurgården var verkligen något av en berättelse med två halvlekar. I första halvlek var spelet mestadels krampaktigt, osäkert och svagt i både passningsspel och duellspel. Det tidiga baklängesmålet och sättet det tillkom på bidrar ju såklart till detta då mål sedan gammalt förändrar matchbilder. Efter paus kommer IFK ut med en annan pondus och ett mer fokus på framåtlut och offensiva spelsätt, vilket såklart också beror på att Djurgården inte pressar lika högt och frekvent, utan kan ligga på löp när det vankas kontring. Och i ärlighetens namn var det, likt matchen mot Malmö, bara fokuset hos motståndarna i avsluten samt en påkopplad Adam(i de lägena, i alla fall) som gjorde att siffrorna bara hamnade på 1-0 till DIF. Det kommer säkertligen komma fler texter om hur matchen var i stort eller att vi inte gjort mål ännu och stora krisrubriker, och det må så vara, men i den här texten tänkte jag ta med mig en ganska positiv sak från matchen: Johan Bångsbo börjar se ut som under förra säsongens sommarspelare.

Johan Bångsbo har egentligen sedan de sista fem matcherna förra säsongen och framåt varit en bra bit under isen, tycker jag. Det modiga passningsspelet har blivit säkrare och mindre riskbenäget. Bollarna mot central forward eller ytter har varit luftpastejer eller bollar i maghöjd om inte regelrätta rensningar. Det är inte så svårt att förstå varför. Förra säsongen spelade Bångsbo bredvid antingen Mattias Bjärsmyr eller Calle Johansson, två mittbackar av den gamla skolan, som var mer styrande i sitt spel och mer ”bolljäveln skall BORT”-tänkande i sitt försvarsspel i synnerhet. Med dessa herrars uttåg från den blåvita familjen(Calle tillhör oss ännu, men är utlånad) innebar att Bångsbo skulle få nya lagkamrater bredvid sig i backlinjen. Och även om jag tycker att både Hausner och Carlén, de gånger han spelat mittback, gjort det helt ok, tycker jag det märks hur osäker Bångsbo verkar. Allt kaos runt klubben har säkerligen också bidragit. Men som sagt, i andra halvlek igår tyckte jag att det hände något. Plötsligt slog Bångsbo bollar längs marken både på centrala mittfältare i svårare lägen och även upp på en mötande Marcus Berg efter backen. Vi fick ett helt annat tryck i anfallsspelet och det kändes som att en del axlar sjunk ner, även om det såklart är långt ifrån klart. Vad som skedde igår var också att vi blev ganska varse om vilka spelartyper som kommer behövas om vi vill spela såhär framåtlutat framöver.

Ett av få exempel från första halvlek. Bångsbo driver bollen framåt och hittar Marcus Berg (1) med en bra boll centralt. En bra boll som också belyser lite av problemen vi har i truppen med detta spelet. Hagen(4) har droppat ner från sin offensiva nr10-position, vilket är bra, då det öppnar ytan för Berg att möta i den ytan som är så farlig. Problemet är de andra runt om kring. I uppspelsläget ligger Hagen i linje med båda våra defensiva mittfältare Adam Carlén (5) och Sebastian Eriksson (6) ganska djupt. Hade någon av dessa herrar varit något närmare mittlinjen här hade vi enkelt kunnat fördela ut bollen på kant. Tyvärr i detta läget är båda våra yttrar också mer bolltittande och vill möta centralt, i alla fall om man kollar på Gustaf Norlin (2) som tydligt gestikulerar att han vill ha boll. Aldrig fel att ha boll, men som ytter i ett 4-2-3-1 med en så tydligt mötande forward är det djupledsspelet som måste vara fokus. Även på centralt mittfält måste vi ha en plan för att kunna attackera mer centralt. Att Marcus Berg kan välja på att spela ut på Wendt (3), vända på andra kanten eller kort tillbakaspel på central mittfältare kommer skapa mycket oreda hos motståndet. Bild: Discovery +
Ett exempel av många under andra halvlek: Bångsbo har i detta läget bollat med mötande Elias Hagen (2) ett par gånger för att sedan trä in bollen på Berg (1) i DEN ytan. Men tyvärr lite samma syndrom som i första läget ovanför: Båda våra centrala mittfältare Carlén och Sebastian E ligger båda lågt och kollar bara på boll och inte framåt. Inbytte Markovic (4) vill komma och möta, dock med en tanke att Oscar Wendt (3) skall kunna älga på i djupet. Sebastian Ohlsson (5) har en bra position och öppnar upp för Emil S, som är utanför bild i offensivt läge. Med en mer ”påkopplad” och offensivt tänkande central mittfältare kan vi enkelt komma till med bra lägen med våra uppspel, det är jag säker på. Bild: Discovery +
Sista exemplet i ganska identiskt läge som innan: Bångsbo har spelat korta passningar fram och tillbaka med Elias Hagen (3). Anders Trondsen (2) har tagit ett par steg ut mot vänster och öppnar upp för bollen mot Marcus Berg (1) centralt efter backen. Även om Berg inte sett stekhet ut direkt under inledningen av säsongen är han fotfarande ett bra bollplank i dessa lägena. Men som sagt: vi ligger lågt med våra centrala mittfältare, Oscar Wendt (5) kan ta några steg uppåt i banan och kan triggas till det om Eman Markovic (6) tar en löpning snett in i banan för att dra med sig bevakning. Det blir till slut varken hackat eller malet av anfallen, men under stunder såg det nästan ut som att spelarna hade självförtroende. Bild: Discovery +

Elias Hagens roll och betydelse

Jag vet inte vad det var som hände med Elias Hagen efter paus, men plötsligt kändes det som att något släppte och han lämnade sin mer framskjutna position för att komma ner och möta och spela lite enklare bollar. Kanske var det order från tränarna, kanske var det han själv som tröttnade och ville känna på lädret. Oavsett så kändes det som att han och Bångsbo hittade varandra med lite mer enkla tvåmeterspassingar bara för att få känna på bollen lite längre stunder än de som gavs under första halvlek. Något man också såg med andra halvlek var att Hagen helst trivs med att spela djupare och ha mer boll än att ligga och fiska som en tia. Även om hans rörelsemönster frigör ytan för Berg att möta i, blir vi lätt baktunga när våra båda defensiva mittfältare blir lite för…defensiva i tänket. Detta är lite av en gordisk knut för oss, kan jag tycka, då egentligen alla våra centrala mittfältare tänker mer defensivt än offensivt. Gustav Svensson, Sebastian Eriksson, Adam Carlén, Abundance Salaou och nämnde Elias Hagen är alla mer hemma som ankare än tvåvägspjäser som vill följa med i anfallen. Salaou är lite mer framåt i tänket, men där är snarare skadebekymmer det största hindret, samt att vi inte sett honom riktigt lika mycket i a-lagsmatcher som de andra.

Tyvärr så vart vi ju tvugna att släppa Simon Thern till säsongsstarten, och förra säsongens stora offensiva spets, Kevin Yakob, som jag tycker båda två hade passat som handen i handsken i den mer offensiva ”8:an”-rollen. Hussein Carneil har potential att kliva in där, men hans roll och form överlag har liksom Johan Bångsbo varit under isen en längre tid. Ska bli spännande att se hur vi kommer ställa upp när han kommer tillbaka.

Här är en karta över Bångsbos passningar framåt, enligt Wyscout. Även och ganska många passningar kommer till en mittlinje, oftast på mötande Hagen sett till andra halvlek, är det ändå ett gryende framåttänk hos Bångsbo som jag tycker vi ska ta fasta på. Ca 30 registrerade passningar på detta kartan, slår vi bara in de som räknas som progressiva, alltså passningar som tar bollen minst 25% närmare målet och slås längre sträckor…
…kan man mer skönja hur Bångsbo oftare hittade in i med en rak passning förbi flera lagdelar och in i den farliga zonen centralt på offensiv planhalva, vilket är ett ställe vi väldigt sällan hotat under säsongsinledningen. Två krossar till höger påminner också om hur det kunde se ut förra säsongen.

Som sagt, jag tycker inte IFKs inledning varit godkänd, precis som er andra. Men jag tar ändå med mig hur vi kunde ha ett mer behagligt passningsspel under den andra halvleken, även om det till stor del också berodde på ett mer passivt motstånd. Vi hade lite mer självförtroende i passningarna och kunde med lite flyt gjort ett mål till följd av ett vackert passningsspel, och hade inte det varit skönt? En Johan Bångsbo i form kan betyda otroligt mycket, mer för offensiven snarare än defensiven, då karln fortfarande har sina spetsegenskaper framåt snarare än bakåt. Jag hoppas Tengryd/Lundin och övriga i teamet analyserar och hittar lite samma saker som jag, och agerar därefter. Mer djupledstänkande yttrar som ändå skär in från kanterna för att öppna korridoren för ytterback på överlapp samt i alla fall en mer framåtlutad central mittfältare kan göra att spelet tar sig ytterligare. Målen kommer komma, bara vi fortsätter tro på det. Nu tar vi Norrköping!

Categories:

BaraBen-podden
Facebook

22 hours ago

BaraBen.com
Det här var åt helvete! #ifkgbg #ahlmansfemling ... See MoreSee Less
View on Facebook

1 week ago

BaraBen.com
Mål från @its_s.abdullahi20! Snart tillbaks i matchtruppen @ifkgoteborg? #ifkgbg ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier