Orden i rubriken är Malva Larssons i en intervju med GP efter matchen, där reportern frågade om hur det är att spela i division ett nu när man har spelat tre matcher. För ja, med en förlust, en seger och nu ett kryss har laget inte fått den inledning av serien man är vana vid att få. Tittar vi på spelet på plan upplever vi supportrar också detta. Matchen mot Halmia var mycket, mycket jämn.

Inför matchen som gav första segern för året, mot Mariebo borta, gjorde tränare Peter Svanström några organisatoriska förändringar. Man gick från en trebackslinje (3-5-2) till en fyrbackslinje (4-3-3) och bytte ut några spelare: Ashley Hellström mot Filippa Andersson på högerbacken, stoppade in Leia Molund som vänsterytter och fick tillbaka Victoria Svanström som hög åtta/tia efter att hon varit på landslagsuppdrag med F19, till exempel. Mot Mariebo fick man mycket bra träff i det höga försvarsspelet: tränare Svanström ville hålla en hög backlinje för att knuffa upp resten av shapen högt för att just kunna hålla det höga försvarsspelet. Detta lyckades riktigt bra med och stängde ner Mariebo i deras uppbyggnadsfas. Mot Halmia ville man bibehålla just detta, och lägga till fler löpningar in i boxen för att nå sin forward lättare till avslutsläget, en del i spelet som kanske varit den svåraste under säsongsinledningen. Detta gjorde att man gjorde ytterligare en förändring, och bytte ut skyttedrottningen Filippa Hopkins mot Ebba Fjordskär från start. Nedan går jag igenom den spelmässiga insatsen mot Halmia som i slutändan gav en poäng.

Blåvitt är som bäst när man kan vinna högt eller stressa fram ett spel som leder till bollvinst

Som nämndes i inledningen ville Peter Svanström bibehålla ett högt försvarsspel och flyttade upp sin backlinje nära mittlinjen för att kunna hålla höjden men inte ha för stora avstånd mellan lagdelar/block. Liksom mot Mariebo utgick man från en 4-3-3-shape utan boll, och nedan ser vi ett exempel på hur shapen vanligen ser ut utan boll.

Bild: GP

Man mönstrar en fronttrea som ligger lägst fram (från höger: Ida Kjellman, Ebba Fjordskär, Leia Molund) i syfte att skära av passingsvägar till ytterbackar, och en mitten-trea i form av Isabella och Victoria Svanström samt Thilda Gianello. För dem handlar det om att ockupera centrala ytor: att göra det svårare för Halmia att etablera ett enklare passningsspel upp till sina åttor utan att få åttorna att röra på sig. Härifrån fanns ett antal val för Halmia: slå längre, bygga via sin sexa eller försöka trä sig igenom via mitten på något sätt ändå. Försöker de med alternativ tre blev det mycket svårt: då landade de i lite av samma sits som Malmö gjorde i premiären (se min analys av den matchen här), och blåvitt får Halmia precis dit man vill ha dem med matchplanen och höga shapen i åtanke.

Alternativ två: slå längre. Eller egentligen alternativ 1,5: använda sin sexa och sedan slå längre för att försöka koppla med sina forwards bakom vårt mittfält som ockuperar de centrala ytorna. En lång boll är ibland svår: är motståndaren beredda på denna och antingen lyckas vinna en duell, eller kort och gott kliver in i rätt yta och bara bryter passningen, kan man starta ett omställningsförsök. Huvudpoängen med denna punkt: i detta moment är blåvitt riktigt bra, nivåer bättre än när man själva startar uppspelen bakifrån. Det handlar om att man kan utnyttja oordningen i lagens shape som tenderar att uppstå i en kontringssituation för att få sina skickligaste spelare spelbara i yta. Nedan ser vi ett sådant exempel:

Här har man tagit kontrollen över bollen efter en misslyckad långboll från Halmia. Alicia Hellström är den som startar kontringen, och nu är Halmia oorganiserade. När man nu inte står i sin vanliga shape kommer blåvitts kanske tekniskt skickligaste spelare Victoria Svanström loss och tar emot i öppen yta.

Bild: GP

Därefter kan hon vända upp, bibehålla farten och slå i djupet på Ebba Fjordskär som driver mot box. Här är man mycket nära att skapa sig ett friläge, så när som på en löpduell som gör att man inte riktigt kommer hela vägen.

Bild: GP

Att kunna få systrarna Svanström i spel på yta är en nyckel för blåvitt. Med deras passningar som gång på gång skar igenom Halmias backlinje är det ett av de absolut farligaste sätten att utföra den matchplan som tränare Svanström pratade om i inledningen: ”lägga till fler löpningar in i boxen för att nå sin forward lättare till avslutsläget”.

Hur blåvitt mötte Halmias man-man-press på mittfältet med litet gap

I föregående punkt nämndes att blåvitt var bättre på att anfalla på ovanstående sätt än genom egna uppspel bakifrån, och en av orsakerna till detta var det sätt Halmia försvarar sig. Liksom Blåvitt ställde Halmia upp i 4-3-3 utan boll, och nedan ser vi hur det kunde se ut när blåvitt startar sin byggnad bakifrån. Mot Mariebo var det relativt enkelt att starta centralt via då alternerande sexa Isabella/Victoria Svanström, men nu blev det inte lika lätt. Halmia försöker störa byggnadsfasen via ett tydligt markeringsspel på mitten mot systrarna Svanström och Thilda Gianello. Ett markeringsspel där man försöker hålla gapet till ”sin” spelare så litet som möjligt. Som vi ser på bilden nedan kunde lediga ytor uppstå centralt, men att utföra ett spel in i nämnd yta var lättare sagt än gjort.

Bild: GP

Här ställer Halmia en svår fråga: hur ska ni gå vidare i er byggnad om vi låser era CM? Nedan följer ett exempel på svar från blåvitt, och det involverar återigen att få Victoria Svanström i spel och sedan försöka gå i djupet. Nedan ser vi vänsterytter Leia Molund som drar med sig sin markering och agerar länk med mittback/vänsterback. Nyckeln är just att hon drar med sig sin markering: när Halmia vill ligga i så pass rigid markering och inte vill släppa sin spelare kommer det öppnas yta bakom om man får försvararen ur sin ursprungliga yta.

Bild: GP

Molund länkar med vänsterback Hellström, och när man nu fått upp Halmias högerback finns yta bakom i ytterkorridoren.

Bild: GP

Hellström spelar Victoria Svanström, och nu åker vi på riktigt.

Bild: GP

Det här är bra, riktigt bra. Att själva skapa en typ av kontringssituation utifrån eget byggnadsspel kan vara en bra grej i grunden, men speciellt om man är ett lag som blåvitt som, som sagt, trivs i precis dessa lägen.

”Droppa på fyran, Ebba!” – hur man tillslut fick lite grepp om Halmias byggnad och hur Halmia svarade på detta

Halmia var inte utan chanser, o nej. Till skillnad från blåvitt fick man själva möjligheten att starta sitt byggnadsspel bakifrån genom sin sexa, och när hon fick tid och yta att starta ett spel hade man riktigt bra möjligheter att ta sig förbi det blåvita mittfältet och avancera progressivt i plan. För det första behövde man frigöra yta för sexan att operera på, och det kunde man göra genom att hålla spelbredden och försöka få våra CM ur position som vanligen ockuperar centrala ytor, enligt punkt 1. När deras sexa sedan kunde få så mycket yta framför sig blev det problematiskt.

Bild: GP

I den 25:e minuten har Peter Svanström tänkt ut en lösning, och skriker ”droppa på fyran, Ebba!” till sin nia Ebba Fjordskär, där ”fyran” är deras spelare med nummer 4 på ryggen som har rollen som sexa (många siffror att hålla koll på). När detta initialt sker tror jag inte Fjordskär hör detta, för detta händer inte riktigt i slutet av första halvlek. Men efter pausen märker man förändringen desto tydligare, enligt bild nedan. Där ser vi fronttrean gå i press, och Fjordskär håller sin markering centralt mot deras sexa. Blåvitt har nu axlat lite av den roll Malmö FF hade i herrmatchen mot blåvitt, med två kantspelare som ska skära av passningsväg till ytterbackar och en nia som markerar motståndarens sexa.

Bild: GP

Här började man få lite bättre grepp om Halmia. De börjar bygga mer på kant eller tvingas slå långt redan från backlinjen, något som i grunden kan vara svårare. En av långbollssituationerna renderar dock tyvärr i ett mål för Halmia, där Malva Larsson såg besviken ut efteråt efter att ha hamnat på fel sida. Men när blåvitt återigen lyckas göra mål på fasta (3 av 4 mål framåt har kommit på fasta) kvitteras ledningen. Dock tror jag att blåvitt kan bli bättre på att stå i position med sina yttrar för att optimera sättet man skär av passningsvägen från deras mittback till ytterback. Där tror jag man kan bli bättre för att inte riskera att få bollar bakom sig i ytterkorridor.

På fredag spelas nästa match, borta mot Lödöse/Nygård som blandat och gett under säsongsinledningen: 1-1 mot IFK Örby i premiären, 3-0-seger mot Södra Sandby, men sedan en 1-5-smocka mot Rosengårds utvecklingslag under lördagen. Under försäsongen hade jag sagt att detta hade varit en av säsongens enklare matcher, men under försäsongen gjorde jag misstaget att underskatta Halmia, som seglade upp som en bubblare närmare seriestart, så nu vill jag inte säga för mycket. Får jag gissa tror jag på fortsatta rotationer i elvan till kommande matcher: det finns många spelare som utmanar om speltid och det har varit några skador på sistone, så någon typ av cementerad startelva får vi nog inte se på ett tag.

Söndag 7 maj avslutar vi en blåvit vecka med en tredje hemmamatch mot IFK Värnamo (efter Peking och Degerfors för herrarna), så se till att komma till Valhalla och stötta även då.

BaraBen-podden
Facebook

1 week ago

BaraBen.com
Mål från @its_s.abdullahi20! Snart tillbaks i matchtruppen @ifkgoteborg? #ifkgbg ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier