Jag vet inte hur länge den här ”serien vänder”-grejen har pågått, men jag tycker det är ett ofog som borde ändras snarast. Å andra sidan, vi har mött Norrköping två gånger i rad nu, vunnit båda matcherna med 2-0 men haft väldigt olika tillvägagångssätt för att nå dit. Embryot till eget spel som ändå kunde skönjas i bortamatchen växte sig starkare i gårdagens hemmamatch. Den 4-3-3-uppställning som Mikael Stahre formerat laget i såg mer bekväm ut både i press-spel och offensiv speluppbyggnad. Johan Bångsbo och Hussein Carneil kommer vara fanbärare för den här segern, och det är gott så, men det fanns många taktiska bitar att grotta ner sig i, för den som vill. Och vem vill inte det?

Ett frågetecken som jag hade inför matchen var vilka som skulle spela mittbackar. Calle Johansson var tillbaka från avstängning samtidigt som firma Bångsbo-Bjärsmyr gjorde en bra instans förra veckan. Detta kryddat med att Calle Johansson såg lite svajig ut förra gången han gick ihop med Bångsbo borta mot Elfsborg för några veckor sen så trodde i alla fall jag att den unge vänsterfoten skulle få nöta bänk. Men Stahre överraskade och bänkade istället den rekordjagande Bjärsmyr, och med facit i hand var det helt rätt beslut. Alla och deras mamma har redan skrivit/skrikigt/twittrat om Bångsbos insats, så jag kommer nog inte komma med mycket nytt. Men jag ska försöka!

Exempel på hur IFK hanterar uppspel under 4-3-3-taktiken. Johan Bångsbo (1) kliver upp i banan och passar till mötande Kevin Yakob (2). Notera hur högt upp Alexander Jallow (3) är i banan här. Detta är ingen slump. Gustav Svensson (4) och Simon Thern(5) står för kort alternativ och skyddar backlinjen vid olycka. Bild: Discovery +
Fortsättning från bilden ovan: Kevin Yakob (1) har precis fått passningen från Bångsbo (2) och lyckas enkelt vända bort Jacob Ortmark och komma rättvänd. Marcus Berg (4) pekar och erbjuder kort alternativ, men passningen kommer gå ut mot Jallow (3) som har oceaner av yta att löpa på. Detta beror på att Hussein Carneil (5), som till skillnad mot tex Hosam Aiesh, gärna flyter in i banan från sin ytterposition. Pekings vänsterback flyttar med Carneil in i banan och korridoren blir helt fri för Jallow. Detta är i min värld en game-changer för Jallow, som även om han gjort det bra tillsammans med Aiesh, trivs som bäst när han får springa med bollen ostört. Bild: Discovery +

Just Alexander Jallows position under matchen vill jag belysa ytterligare. I och med att Carneil söker sig inåt i banan så mycket som han gör, kommer ytor skapas för Jallow att springa på. Jallow har, tillsammans med Berg och Calle Johansson, varit våran genomgående bästa spelare den här säsongen, enligt mig, men frågan är om han inte varit något hämmad av att ha haft en mer klassisk inläggsytter som Aiesh framför sig. Få ytterbackar i serien har Jallows lungor, och även om inläggsfoten behöver slipas på är det ett sylvasst vapen vi sitter på här.

Här ser man tydligt hur framskjuten positionen på Jallow är. Bilden visar den vanligaste positionen spelaren hade när han fick en passning. Average positions. Vi ser också hur Thern VERKLIGEN var en central mittfältare jämfört med mer framskjutna Kevin Yakob och defensive Gustav Svensson. Något som kan jobbas på är Norlins position, men ett steg i taget, antar jag. Bild från Twelve Football.
Spelet innan 1-0: Calle Johansson (1) får utnyttja sin underskattade(?) passningsfot och hittar Marcus Berg (2) mötande centralt. Berg skickar bollen mot Jallow (3) som i sin avancerade position och döda vinkel-läge från Agardius på vänsterbacken, kan trampa på ostört fram till inlägget som leder till att Kevin Yakob (5) kan nicka in 1-0. Notera hur både Gustaf Norlin (4) och Hussein Carneil (6) båda flyttat in mot Berg för att öppna upp korridorerna på vardera kant. Norlin drar med sig Ekpolo vilket gör att Yakob får fri yta vid målet. Simon Thern (7) finns också för Berg att spela kort på vid det här tillfället. Ett otroligt vackert anfall! Bild: Discovery +
Så till det redan legendariska 2-0 målet: Bångsbo (1) får stora ytor centralt att röra sig på, och tar fram bollen många meter in på offensiv planhalva innan han hittar Carneil (2) med en enkel passning som slår tre Norrköpingsspelare. Marcus Berg (3) erbjuder kort alternativ vilket medför att Anton Eriksson följer med i ryggen. Carneil och Bångsbo är så pass vakna att man direkt ser att ytan bakom blir ledig. I ett 4-3-3 är detta ett ståtligt exempel på hur man anfaller. Anfallaren möter, ytterforwarden attackerar ytan som uppstår, den så kallade halfspace-ytan, och prickskjuter in 2-0 i detta exemplet. Även här har Alexander Jallow (4) kunnat trampa iväg uppåt och ligger närmare som yttermittfältare här. Norlin (5) och Yakob (6) fyller också på in i boxen. Bild: Discovery +

Offensivt såg det under långa stunder väldigt bra ut. Framför allt kom vi upp i press oerhört tidigt. Det var tydligt att Anton Eriksson inte skulle få någon lugn och ro med bollen, då framför allt Simon Thern stack upp som en annan Alhassan Yusuf och tokpressade när bollen kom till den forne Sundsvallsbacken. Eriksson fick tid på sig en gång under matchen, och då blev det genast farligt, så där finns det att vara vakna på. Pressen får inte falla för många gånger.

Något som också var lite oroväckande var att Norrköping ändå hade ganska mycket chanser framför allt efter 2-0 målet. Om det berodde på att vi slappnade av eller att peking helt enkelt steppade upp vet jag inte, men det var tur för våran del att Christoffer Nyman är så pass kall framför mål som han är nu, för han hade en nick som borde gått i mål. Hahn stod för en stabil sidledsförförflyttning förvisso, men nicken är för dålig. Inte heller någon slump att Nyman söker upp färske Johan Bångsbo i de lägena. Jag hyllar Bångsbo till skyarna jag med, men mot en rutinerad räv som Nyman var det några tillfällen då han var lite borta. Det är nog något vi kan komma att vänja oss vid när vi fortsätter säsongen, att anfallarna kommer söka upp Bångsbo i duellspelet snarare än Calle Johansson. Ser MYCKET fram emot Varberg-matchen, även om Simon Therns skada i slutet av matchen kändes otroligt surt. Mot Varberg kommer säkerligen skönspelet lysa med sin frånvaro och fysiska mittfältare vara normen. Om det blir Filip Ambroz eller Sebastian Eriksson som ersätter Simon Thern vet jag inte, men tror just Varbergsmatchen kan passa båda två riktigt bra.

Categories:

BaraBen-podden