Något jag har tänkt på under säsongen är hur ganska många kommentatorer, både experter och ”vanliga” kommentatorer, aldrig riktigt kan komma runt varför inte motståndaren oftare utmanar IFKs backlinje i djupled med en längre boll i korridoren osv. Det nämndes igår och det nämndes ännu mer i matchen mot Mjällby senast. Det läggs nästan uteslutande på att motståndaren ”inte kommer upp i nivå” som det så fint heter. I princip aldrig nämns det hur IFK jobbar med hela laget som en enhet i försvarsspelet, med överflyttning och riskminimering, just för att inte låta motståndaren slå bollen på djupet mellan Calle Johansson och Oscar Wendt, till exempel. När väl IFKs försvarsspel lyfts lite så är det nästan uteslutande när Gustav Svensson står i vägen/glidtacklar/nickar bort bollar i vanlig ordning. Inget fel i det, men jag stör mig lite på hur lite experter tenderar att se vad det gäller kollektivt försvarsspel.

Ovan nämnda Calle Johansson var inte med igår på grund av avstängning. Istället fick unge Johan Bångsbo chansen igen, och gjorde det med den äran. Trots att detta var hans blott tredje start känns det som att Bångsbo spelat allsvenskt ett par säsonger redan. Positionssäker, tuff när det gäller och, framför allt, säker med bollen.

Här har Bångsbo (1) precis fått en passning från Gustav Svensson (2). Med en enkel men ändå farlig passning längs marken hittar Bångsbo in till Kevin Yakob (3) som hittat en fin yta mellan Norrköpings centrala mittfält. När vi spelar med tre centrala mittfältare och Gustav Svensson, som i detta fallet, faller ner och lurar med sig en motståndare i pressen, öppas ytor upp centralt. Spelare som Yakob är bra på att hitta de ytorna. Med Bångsbos fina vänster finns det mycket i uppspelsväg att hämta här. Bild: Discovery +
Liknande exempel. Bångsbo (1) har fått passning från Wendt (2). Inget drömläge för uppspel, nio av tio mittbackar skickar bollen högt och, i bästa fall, till inkast. Men Bångsbo slår med en även här enkel, men ack så farlig, passning längs marken som skär igenom Norrköpings press och hittar till slut en mötande Marcus Berg (3) vid mittlinjen som kan ta emot och starta kontring. Bild: Discovery +

Efter en sån insats ropar nu många fans efter att Calle Johansson och Johan Bångsbo skall bilda mittlås. Och inte mig emot! Att ersätta en åldrande Mattias Bjärsmyr med den unga, lovande och bolltrygga Bångsbo låter som mumma i min bok. Men det är inte alltid så enkelt. När Johan Bångsbo fick chansen sist var han också bra, men Calle Johansson var mycket mer osäker än vi vant oss vid. Min tanke är nog att Calle och Bjärsmyr har ett så bra samarbete just nu att Stahre kommer köra vidare med dem säsongen ut, om inget händer.

Något annat jag märkte under matchen igår var hur mycket boll Kevin Yakob ville ha. Den känns verkligen som att Kevin växer när han får utgå från en central roll på mittfältet snarare än som ytter eller mötande anfallare. Flera gånger igår, särskilt under första halvlek, hämtade Kevin boll långt ner och kunde vända upp och starta anfall på ett sätt som Simon Thern och Gustav Svensson inte kunnat göra i ett rakare 4-4-2 som vi kört tidigare. Med tre man på mitten, och en Kevin Yakob som spelfördelare/regissör, öppnar sig en dörr på glänt till det som vi fans gärna vill referera till som ”spelidé”.

Här har Kevin (1) fått passning från Johan Bångsbo (2) och kunnat vända upp och transportera bollen i fart, rättvänd. Hur ofta har vi sett det under säsongen? Då Norrköpings backlinje står högt öppnas ytor för löpare som Gustaf Norlin (3) som också är den som får bollen av Yakob i det här momentet. BIld: Discovery +
Ett annat exempel på Kevin Yakob (1) och dennes spelfördelar-game. Här har Kevin fått bollen efter lite kortare passningsspel på högerkanten. Direkt tittar Kevin upp och slår en krossboll mot Gustaf Norlin (2 men längre fram i banan). Ofta när vi har vänt spel förut så har tex Thern spelat till Gustav Svensson, som spelat till Oscar Wendt som spelat till Norlin. Alltså tre-fyra passningar för en kantvändning. Det behöver inte vara fel, men ibland hade jag velat att man skickar bollen med kross lite snabbare för att få motståndaren i rörelse. Något Kevin gillar att göra. Med hans högerfot faller det naturligt att skicka bollen långt åt vänster, där oftast Norlin håller till. Om nu Carneil lyckas växla upp eller Aiesh fortsätter utmana och komma runt på högerkanten, då har vi plötsligt fler anfallsvapen än på länge. Bild: Discovery +

Jag gillar att vi spelar med tre man på mitten, men tyvärr så uppdagades en liten tråkig grej, tycker jag. I och med att Marcus Berg blir ensam spets i det här systemet, försvinner hans hotfulla närvaro framför mål. Nu låg han visserligen bakom första målet med en vacker assist till Simon Thern, men jag gillar inte när Marcus Berg går av en match med 0 skott. Hans teknik och trygghet med boll är ovärderlig, förvisso, men faktumet kvarstår ändå: vi behöver också Marcus Berg framför mål. Med sina år på nacken och sargade kropp ser inte Berg ut som den ensamme striker han en gång varit. Ofta lunkar han runt på planen och alibi-pressar då det inte är i presspelet han ska blomstra. Men ändå, med en ensam forward som taktik, då behöver vi nog ha en yngre och mer löpvillig spelare där fram, vad det lider. Eller så kanske våra tre offensiva mittfältare exploderar offensivt och Berg kan skaffa sig ytor likt en annan Lewandowski. Inte mig emot!

Till slut: Stahre, och många fans, vill se oss mer framåtlutade. Det är så väl, men problemet är att jag tror vårat så kompakta och svårpasserade försvar, som ofta är väldigt lågt, kommer falla lite om vi ställer oss högre upp. Antingen det eller så kommer vi bli för långa mellan lagdelarna. En gång igår klev Oscar Wendt upp lite för hårt och ensam i press, och Norrköping spelade enkelt förbi och anföll på den kanten bakom. Så enkelt och fort kan det gå när fokus tappas bara för ett ögonblick. Min farhåga är att vi blir för framåtlutande, och således blir straffade i djupled av motståndaren. Men det är sånt här vi behöver träna på. En hållen nolla och två gjorda mål på bortaplan, och PLAST, är inte att förringa. Nu tar vi peking hemma också!

BaraBen-podden
Facebook

6 days ago

BaraBen.com
Vår assisterande tränare lirade med detta hår och behövde minsann inget hårband, pannband eller annat runt huvudet likt dagens lirare - även om det gick i dubbel hastighet jämfört med dagens frisyrer... ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier