Förutsättningarna för tre poäng borta mot Sirius var ju inte direkt häpnadsväckande stora på förhand skulle jag vilja påstå. Marcus Berg, våran ledfyr och stöttepelare, var borta skadad, Oscar Vilhelmsson började på bänken efter att vi misslyckats få honom såld, plastgräs är inte vårat favoritunderlag samt att det var varmt så in i helvete. Den 4-3-3 uppställning som Mikael Stahre och gänget tjuvtränat på under uppehållet fick se dagens ljus eventuellt lite tidigare än beräknat på grund av våra två startforwards frånvaro, med allt vad det innebär, och att på sociala medier var majoriteten av åsikten att detta luktade torsk. Ändå lyckades vi åka hem från Uppsala med tre pinnar trots massivt spel, skott och bollinnehavs-övertag för hemmalaget. Massor av hörnor hade de också. Ändå har inte Sirius sådär överdrivet mycket mer xG-värde än vad vi har.

Så, var segern orättvis? Nä, säger jag. ”Man ska spela som man kan, inte som man vill” lär Tom Prahl ha sagt någon gång, och den devisen jobbade Mikael Stahre och grabbarna efter igår, helt klart. Att ligga rätt i defensiven, stänga centralt och hushålla med krafterna i värmen gjorde att vi drog längsta strået i slutändan. Stahre kallade det taktisk överlägsenhet eller något liknande efter matchen. Skulle kanske inte dra det så långt, tror snarare att mycket av Sirius momentum fick sig en smäll när vi gjorde 1-1 lite från ingenstans.

Nåja, den analysen kan andra göra, jag tänkte mest visa lite taktiskt smått och gott från matchen, var vi hade det svårt och hur vi försökte anfalla utan den ständiga mittpunkten Marcus Berg. Häng med!

Försvarsspelet

3-4-3 är jobbig att möta, kan jag tänka mig. För Oscar Wendt blev det en jobbig första halvlek, om inte annat, då Sirius överbelastade sin högerkant, där duktige wingbacken Aron Bjarnasson ofta kom högt upp när Sylisufaj vek inåt. Då våra tre offensiva pjäser mest pressade backlinjen och våra tre centrala mittfältare höll sig relativt centralt (första gången på länge vi var övertaliga motståndaren på centralt mittfält?) blev våra ytterbackar ganska utsatta och sårbara när Sirius gick på offensiven från start.

Typexempel på hur utsatt Oscar Wendt(1) kunde vara i första halvlek. Kevin Yakob(2) har pressat den högra mittbacken, som precis slagit bollen mot Filip Rogic. Simon Thern(3) lägger press, och Gustav Svensson och Amir Al-Ammari är ensamma centralt. Sylisufaj(4) och Aron Bjarnasson(5) kan enkelt manövrera bort Oscar Wendt här, vilket man satte i system från början. Bild: Discovery+
Exempel 2 på när Oscar Wendt(1) kom fel, även om Simon Thern(3) ska ha en del av skulden här också. Här måste Oscar kunna se passningen och att hotet här snarare är Bjarnasson(5) och inte Sylisufaj(4). Kevins(2) press räcker inte till heller, utan mittbacken kan enkelt slå en långpassning till Bjarnasson som får ett yppterligt inläggstillfälle i korridoren. Här var vi illa ute ett par gånger. Bild: Discovery+
Exempel 3. Här ligger vi bättre i våra positioner och tillåter inte Sirius att spela igenom lagdelarna som man önskar. Kevin Yakob(1) och Simon Thern(2) skär av Sylisufaj till höger och Thern-Al-Ammari(3) stryper passningsvägen till Paka och Kouakou tillsammans med Gustav Svensson(5) och domaren(!). Rogic tvingas här vända hem och börja om. Klart är att vi i första hand ville stänga av hotet centralt och styra uppspelen mot ytterzoner. Bild: Discovery+

Anfallsspelet

Marcus Bergs frånvaro skulle märkas, helt klart. Aiesh-Norlin-Yakob har inte spelat jättemycket matcher ihop, så hur skulle det offensiva spelet te sig? Jag tycker alltid det är mer intressant att se hur lag som har en sån tydlig uppspelspunkt hanterar när den punkten slås ur spel. Till en början var det också lite krampaktigt offensivt och vi höll oss mer till omställningar än ordnat passningsspel från backlinjen. Gott så, alla tre offensiva spelare vi hade längst fram är mer bolltransportörer och trixare snarare än bollplank. Men med tiden tycker jag vi växer in i det, framför allt var det intressant att se hur Gustaf Norlin och Kevin Yakob agerade med positionsbyten om vartannat. Hosam Aiesh spelade som han brukar.

Exempel på anfall: Alexander Jallow(1) har bollen efter att vi spelat oss fram bra längs med marken. Hosam Aiesh(2) drar iväg ner mot linjen och drar med sig sin bevakare, vilket öppnar upp passningsvägen mot Kevin Yakob(2), som tagit sig in från vänsterkanten och hamnat i en farlig zon. Fint och nätt passningsspel som leder till ett halvdant avslut. Notera också att Al-Ammari(4) fyllt på bra från sin centrala mittfältsposition. Foto: Discovery +
Exempel 2: Här får vi se vad Amir Al-Ammari(1) kan bidra med. Lång passning in mot bortre delen av straffområdet där Gustaf Norlin(2) drar i djupled. Två av Sirius försvarare följer med, något naivt. Når Norlin högt på passningen är det enkelt att nicka ner bollen antingen mot Kevin Yakob(3) eller påfyllande Simon Thern(4). Kristoffer da Graca kommer på mellanhand och täcker inte någon av spelarna i fråga egentligen. Nu gick Amirs boll för långt, men det var nära. Mycket farligare än det såg ut, i min mening. Foto: Discovery +

Det ska också sägas att 1-1 målet kommer till följd av en ganska lång sekvens med Blåvitt bollinnehav som börjar från vänsterkanten och sågar sig över till högerkanten, där Jallow till slut hittar in till Norlin efter backen till målet. Hela förloppet som var innan målet var så fint att jag skrekskrev ut ”Vilket mål!!” på Twitter. Ett av de snyggare målen jag sett oss göra på länge, faktiskt. Målet kom också till efter en relativt lång period av Sirius-press, och jag tyckte det märktes på hemmalaget att luften lite gick ur dom där. Det märktes också i halvtidsintervjuerna. I andra halvlek tycker jag kanske inte att vi tar över lika mycket som att Sirius kanske tar slut, men det kan jag tycka är en taktisk grej också. Sirius körde tills det tog slut och IFK hade bensin kvar i tanken. 1-2 målet efter snabb omställning gör ju såklart sitt efter en timmes spel. Sirius försöker växla upp, men det kändes aldrig speciellt farligt trots mängden med skott och hörnor som kom. Vad gäller xG tror jag att avsluten låg runt 0.10-0.15 på de flesta avsluten, så några superlägen kom de inte till, i min mening.

IFKs skottkarta har omvända koordinater. Bara så ni vet!

Slutsats

Även om alla poäng såklart är viktiga, vill jag nog ändå säga att dessa tre poäng var de tyngsta vi tagit hittills den här säsongen, eventuellt i konkurrens med Häcken borta. Trots att vi slog Sundsvall innan uppehållet kändes det inte som att vi riktigt hade vind i seglen inför matchen igår. Nu tog vi tre poäng med ett, i alla fall till offensiven, reservbetonat lag, där både Norlin och Yakob fick göra mål. Viktigt! Yakob har visat fin form det sista och borde få chansen även när Marcus Berg finns att tillgå igen. Att vi lyckas vinna just utan Marcus Berg kan te sig nog så viktigt i det stora hela. Han har mer eller minder burit hela våran offensiv under säsongen. Den här vinsten kan mycket väl vara kvittot spelarna behöver för att förstå att vi kan vinna även utan kaptenen. Tidigare under måndagen så presenterade klubben också sommarens första nyförvärv, Suleiman Abdullahi, som ansluter från Union Berlin. Abdullahis ankomst påvisar med största säkerhet Oscar Vilhelmssons annalkande försäljning, och det ska bli spännande att se hur han kommer matchas in och passa i Stahres spelsätt. Speciellt med tanke på att reserverna levererade igår.

Eftersom ni alla älskar spiders: Norlin vs Yakob. De har under säsongen ofta konkurrerat om samma plats, men här ser man att de bidrar med olika saker,
BaraBen-podden
Facebook

3 days ago

BaraBen.com
Mål från @its_s.abdullahi20! Snart tillbaks i matchtruppen @ifkgoteborg? #ifkgbg ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier