#Rolleout ! Helst med STORA BOKSTÄVER så det riktigt tydligt går fram. Det är väl ekot efter gårdagens match, det studsar mellan Twitterväggarna och genomsyrar det blåvita #ifkgbg flödet inför stundande EM. Ett polariserat flöde, där svart eller vitt verkar vara de enda färgerna som har bäring. Precis som det politiska samtalet bör man helst plocka fram överdrifter och enbart plocka delar som förstärker ens egna synpunkter och tankar.

I centrum står två tränare. En före detta (!) tränare och den nuvarande. Två alternativa världar växer fram i flödet. Rolles gärning beskrivs som att ingenting har utvecklats, det har snarare gått bakåt. Alltså, ingenting har utvecklats. Det är noll, det är en avgrund av ingenting och i den avgrunden ekar det s-p-a-r-k-a R-o-l-l-e! Vår förre tränare Poyas gärning beskrivs som att vi hade ett spel för topp fem, vi hade en tydlig offensiv och vi gjorde hela tiden framsteg. Att poängen uteblev berodde på att vi hade klappkassa spelare för tillfället.

Ur de här två världarna växer också en annan bild fram: Ville du att Poya skulle avsättas, då är slutledningen att du står bakom Rolle. Ville du ha Poya kvar, då vill du till varje pris ha bort Rolle. Twittermatematik där 1 + 1 aldrig blir 2.

(Sedan är det märkligt att Poya fortfarande frekvent dyker upp i det blåvita flödet. Men det är en annan sak som förmodligen kräver timmar i källaren på sociologen för att reda ut varför. Kaffe och sprit. Intressant säkert att grotta ner sig i, men knappast relevant för Blåvitts fortsatta spel i Allsvenskan).

Hur som, ingen av de där två världarna ovan stämmer. Men de passar Twitters format alldeles utmärkt. Likt det politiska samtalet samlar det likes och ryggdunkningar. Som Bill och Bull fast i SoMe. Katten Måns har störst megafon, sedan är det tacksamt för hans svans att klicka i ett hjärta liksom för att visa att visst, jo, jag är med, men står bakom knuten och väntar. Det blir väldigt ängsligt och närmast skitnödigt.

För i grund och botten ser vi ju alla att det inte har fungerat den här våren, men så jävligt som vissa vill göra gällande har det inte sett ut. Men vi har helt enkelt tagit för få poäng, det är fakta och det enda som betyder något i en förening som IFK Göteborg, och jag tror inte att någon i de blåvita kretsarna i dagsläget ”gullar” med Rolle. Att man inte basunerar ut ”Sparka Rolle” betyder inte att man hyllar Rolle. Däremot kan det vara så att man är tveksam till vad det leder till om man sparkar Rolle nu. Men de diskussionerna är för långa och för invecklade för att bedrivas på Twitter. Rolle och staben har inte gjort vad som förväntades av dem, och det måste genomlysas. Och det sker förmodligen i skrivande stund.

För mig betyder Blåvitt som förening allt. Vem som tränar och leder Blåvitt som person, det är helt ointressant för mig. Det enda viktiga är att resultaten kommer, att det levereras. Om då tränaren heter Stefan, Pia, Poya, Rolle eller Kalle Anka, det är helt ointressant. Jag förväntar mig att människorna i och omkring Blåvitt ska göra rätt. Då kommer Blåvitt att vinna matcher igen. Och det är egentligen min enda önskan vad gäller fotbollen och Blåvitt. Segrar, det är de som får mig att må bra. Om de kommer till på ett ”modernt” eller ”omodernt” sätt det ger jag fan i.

Men nu lägger jag kepsen på hyllan över EM. Ska följa Sverige och England med ett öga. Framförallt ska jag ta det lugnt, befriat från fotboll som inte inbegriper några större känslor. Fan så skönt det kommer att bli. Kepsen av Kamrater.

Categories:

BaraBen-podden