Thorns gubbspaning #17

Vad spanar man efter idag på #ifkgbg flödet? Ett lag som vågar, ett lag som vill vinna, ett lag som bryter mönster, ett lag som studsar tillbaka efter ett pinsamt nederlag mot en nykomling på hemmaplan. Jag spanar överallt, och det jag kan säga är att det laget inte är IFK Göteborg. På Twitter skjuts det i vanlig ordning från höften. Känslomässigt logiskt som Sittande Sittplats :

Och romantiskt ologiskt som Liam Westerstad:

För mig blir det väldigt märkligt, att om man nu ska plocka in en ny IFK-tränare, då ska man plocka in den tränare som presterat sämst resultat i Allsvenskan under modern tid? Logiskt blir det däremot om man söker en skön och sympatisk kille som är lite tjenis och Hej och Du med alla, men då kan vi lika gärna lägga ner våra drömmar om ett Blåvitt som krigar i toppen på Allsvenskan. Och det är väl ett topplag vi vill vara? Sedan om Rolle verkligen är rätt man att leda oss mot dit, det är för tidigt att sia om än. Men jag är tveksam. Det ligger å andra sidan djupt i min kritiska ådra, att aldrig vara övertygad om något.

Så låt oss se lite nyktert på saker och ting. Dario Goleš spanar efter något som varit uppe frekvent i flödet:

Rolles 11:a. Självklart hade det varit ett genialiskt drag om samma startelva som stod handfallna mot Degerfors, hade vänt på steken och kört över Halmstad. Som om de hade gjort en läxa. Men vad var egentligen oddsen på det? Nu framstår det närmast som ett tjänstefel att det inte gjordes några ändringar, mest beroende på att laget återigen stod handfallna och oförmögna att dyrka upp den andra nykomlingen. Man orkar nästan inte tänka på det.

Sedan är jag själv otroligt provocerad av den här gåfotbollen som tycks hänga med som ett kusligt töcken från de senaste åren. Långsamt, fegt och omständligt. Soccer Services ska sköta analyser osv, mest gällande personliga utvecklingen hos spelarna. Men den här possessionfotbollen som i stort är fruktlöst i Allsvenskan med tanke på kvaliteten, den är inbyggd i deras värld. Jag hade helst sett att konsulterna från Spanien använt samma dörr som Poya lämnade genom, och därigenom låtit den nya tränaren sätta sin egen stab kring laget. Inte anpassas in i något som uppenbarligen inte bär frukt. Det där kan mycket väl vara den felande länken i det tänkta blåvita lyftet.

Annars får man lyfta på hatten för Blåvitts magiska supportrar. Sveriges bästa. Ännu en gång kraftsamlade de och stod upp efter gatorna, på broar och på torg. De gav spelarna i bussen den där tändvätskan som skulle göra att de kunde gå in och körde över Halmstad. Pyrot skulle kanske ge Hamsik lite Napolivibbar? Tyvärr bjöd spelarna inte tillbaka. Änglarnas ordförande John Pettersson vädjade förgäves:

Men nu blickar vi mot lördag. En dag fylld av ångest. Ännu en gång. Och på andra sidan möter Häcken upp. Alms Häcken, som tycker det är intressant att ligga i botten med en poäng. Skadeskjutna Häcken. Mer sårade än oss, faktiskt. Så jag avslutar med att citera en gammal dänga och textrad från ett gammalt obskyrt punkband från huvudstadens yttre orter; ”Pårom igen de blöder i ryggen”.