Ahlmans femling – Sirius borta

Jag älskar att se Blåvitt så som Blåvitt spelade första 20 minuterna av dagens match. Man pressar stenhårt, ställer om fort, trycker in mycket folk i straffområdet och är finurliga i sitt passningsspel. Jag förstår att man inte orkar spela på det viset 90 minuter i sträck men vi måste kunna få fler stunder i matcherna när spelet ser ut så. Efter matchens första 20 minuter är det alltför ofta som Sirius får styra och ställa i spelet utan att Blåvitt riktigt får tag i bollen.

Sargon Abraham gör sig mycket bättre centralt än vad han gör på en kant. Han är inte världens snabbaste fotbollsspelare men det kan han kompensera för mycket bättre centralt, det är bara oflyt att ingen av hans aktioner idag leder till ett mål. Synd, synd, synd att han väljer att klackpassa i andra halvlek när han blir mer eller mindre helt friställd men det här gav mersmak och jag anser att det är den här positionen som han ska konkurrera om. Störst plus för skottet i stolpen och den otroligt fina klackskarven som friställde Sana.

Jesper Tolinsson är bara 17 år och han kommer definitivt stå för fler misstag framöver men jag gillar verkligen det lugn som han utstrålar, även efter han har gjort en miss, men framförallt måste hans fina fötter hyllas. Han står för en makalös långpassning till Paka vid målet och bryter även spelmönstret med flera ytterligare fina passningar under matchens gång. Får han fortsatt förtroende kommer han växa in i rollen som en riktig general i backlinjen.

När man nu har ett oerhört tätt matchande, vi kommer från 120 minuter mot Hammarby, och det är tydligt att man vill spela med en hög press och högt tempo varför, varför väntar vi då till minut 65 innan vi byter in fräscha ben och sedan ytterligare dryga tio minuter innan man byter igen. Idag hade vi en, relativt sett, stark bänk och jag hade velat ha in exempelvis Emil Holm betydligt tidigare när spelarna på plan inte riktigt orkade hålla upp matchplanen. Man vet aldrig vad som hade skett om man hade öppnat dörr nummer två istället för dörr nummer ett men min känsla är att vi hade gett oss själva en bättre möjlighet att vinna om vi hade fått in spelare som orkade löpa mer i ett tidigare skede av matchen.

På sikt hoppas jag inte att Calisir är en av två startande mittbackar. Det känns som att det är förhållandevis ofta som han är inblandad i struliga situationer, bollen dimper ner fraför hans gubbe och han är ett par meter bort. Han känns inte som den trygga punkt som en ung spelare som Tolinsson ska ha bredvid sig för att växa ytterligare. Jag hoppas att Bjärsmyr är den spelaren och att han snabbt kommer i matchform.

Matchens bubblare: Paka, i sina bästa stunder är han briljant. Man bara myser när man ser honom trycka undan sin dubbelt så stora motståndare för att sedan retligt enkelt chippa bollen i mål.