Då var äntligen den här säsongen över och vi fick faktiskt se ett litet genombrott som ger något sorts hopp inför framtiden.
Matchens…
Prestation var den iskalla chippen från Giorgi, som till skillnad från Rosenberg väntade ut målvakten och försäkrade sig om att han låg ner i ena hörnet när bollen retsamt seglade mot ett öppet mål.
Glädjeämne var Benjamin Nygren, 17 år, som nu presenterade sig för den stora massan med ett moget spel, två iskalla mål, en fixad straff och bud på ytterligare mål. Ta vara på Benjamin Blåvitt!
Utropstecken var Kristopher Da Graca som klättrade ur frysboxen och visade att han fortfarande är att räkna med.
Frågetecken är varför inlånade Oldrup-Jensen får göra ett inhopp på 20 minuter framför vår kontrakterade framtidsman Alhassan Yusuf eller göteborgsfostrade Amin Affane? För det finns väl inte på kartan att IFK Göteborg nyttjar hans köpeoption?
Clown var… äh vi skiter i clownen och ser framåt istället. Nu hoppas jag att en, två eller tre hemvändare dyker upp på Kamratgården under 2019, att föreningens utvärderingsarbete leder till en positiv förändring, att de värvningar vi gör inför nästa säsong är välscoutade och ger truppen ett välbehövligt lyft, att Kommandobryggan fortsätter att leverera och att den breda massan hittar till Gamla Ullevi igen, att våra unga talanger får chansen och att de också tar chansen, att vi supportrar, oavsett meningsskjiljaktigheter, står enade och gör allt vi kan för att stötta Blåvitt i vått och torrt. Blåvitt får aldrig dö!