IFK Göteborg förlorade matchen mot Kalmar med 2-0, och sett över hela matchen var det ett rättvist resultat, enligt mig. Kalmar spelade sitt spel och straffade oss när vi gick bort oss centralt vid 1-0. I samma sekvens tappar vi också en av våra viktigaste spelare, Pontus Dahlberg, som sätter sig på den foten som gäckat honom ett par veckor innan. Ingen skugga skall falla över reserven Adam Benediktsson, men tryggheten i försvarsspelet är inte på topp utan Dahlberg, känner jag. Nåja, det här kommer inte bli en ”riktig” matchanalys som sådan, det jag kommer fokusera på i denna text är hur inläggen, som ÄR våran primära anfallstyp just nu, ser ut.
Hur vill vi göra våra mål? Det är en återkommande fråga jag ställt mig många gånger under min tid som IFK-supporter. En röd tråd som runnit genom föreningen relativt hela tiden är att komma runt på kanterna och slå inlägg för att befolka straffområdet för nickskarv/skott/allmänt stök. Den stora ”plumpen” i det protokollet var väl egentligen när vi anställde Poya Ashbagi, som företredde en mer centralt orienterad fotboll, där chanser snarare skulle skapas genom pocketytorna, eller half spaces, och inläggen, i den mån de kom, skulle snarare ses som cut backs och passningar snett inåt bakåt. I många fall, när vi kommit in i mantrat ”tillbaka till grunderna” brukar det oftast falla tillbaka på just kantspel, inlägg och folk i boxen. Så även nu.
Kort statistik på antalet inlägg vi slagit i svenska cupen och allsvenskan hittills:
Utsikten: 19 (8 lyckade)
GAIS: 16 (3 lyckade)
IFK Norrköping: 35 (12 lyckade)
Sarpsborg 08: 11 (3 lyckade) **TRÄNINGSMATCH**
IFK Värnamo: 28 (5 lyckade)
Kalmar FF: 24 (4 lyckade)
Siffrorna kommer från Wyscout, och matcherna mot Marieholm och Jönköping Södra fanns det ingen data på, så där vet jag inte säkert.
Något skedde efter Gais-matchen, helt klart. Mot Norrköping(Stahres sista match) var det sagt att vi skulle spela ett mer ”enkelt” spel. Hussein Carneil, som spelat i nr10-positionen fram tills dess under försäsongen, ställdes åt sidan till förmån för Suleiman Abdullahi, och med han och Berg längst fram faller det sig kanske naturligt att inläggen tar överhanden. Sedan firma Tengryd/Lundin tagit över rodret har trenden dock hållit i sig. Inverterade yttrar och mer av ett tvåmanna-anfall i offensiven har bidragit så klart. Då lagen nuförtiden är relativt packade centralt, är det på kanterna ytorna finns. Men vän av ordning ser också antalet lyckade inlägg bland siffrorna ovan. Det är inte många inlägg som hittar rätt adress. Ta Emil Salomonsson, till exempel:
Som bilden visar skickade Emil in 10 inlägg, varav 1 hamnade till en medspelare. Just den sekvensen var väldigt fin, då vi lyckats kortpassa oss ur en press på egen planhalva och sedan kommit med fart i en omställning. 0-1 där och matchen kunde blivit helt annorlunda då mål förändrar matchbilder. Men i övrigt är det svårt för oss att få till en farligt inläggsspel, i alla fall när vi tar Emil som exempel, som är den primära leverantören just nu. Lägg också märke till det höga antalet som fastnar på första motståndare, så är det inte alls svårt att förstå hur vi har svårigheter att göra mål. Till vänster är det främst Eman Markovic som slår inläggen:
Högre andel som når till rätt adress förvisso, men siffror är en sak, verkligheten är en annan. Markovic har inte nödvändigtvis en bättre inläggsfot även om procenten är högre just här. Emil kommer naturligt till inlägg med sin högerfot, oftast i fart med spelare på väg in i boxen. När Eman slår sina inlägg är det oftast efter han stannat upp och dragit inåt för att få utrymme för sin högerfot. Något som också sker då är att våra spelare oftast får ta nya löpningar efter den initiala rushen in vid första inläggs tillfället. Och, och detta är en nyckel, försvaret hinner oftast samla sig. Som i matchen igår, när stora pjäser som Lars Saetra och Rasmus Sjöstedt kunde bocka bort ca 80 % av våra inlägg.
Vägen framåt
Är vårat inläggsfokus fel? Nja, det skulle jag inte säga, men det är väldigt svårt och väldigt mycket måste klaffa för att vi ska få träff på ett inlägg. Rent taktiskt är det också lite frågetecken, kanske behöver vi ha en tyngre forward som Sulle bredvid Berg som ett större hot centralt om det nu är inläggsvägen vi skall gå efter? Gustaf Norlin gör ett föredömligt jobb som den defensiva forwarden som stör uppspel för motståndarna, men att sen han skall vara på plats i straffområdet vid en omställning eller inlägg, det kräver sina lungor. Kanske ett tyngre och mer uttalat tvåmanna-anfall är att föredra just nu? Kan tänka mig att frågan lyfts på kamratgården innan, så även efter denna matchen. För just nu är vi väldigt uddlösa och o-vassa i anfallsspelet. Centralt hotar vi ingenting, inga passningar centralt hittar in i straffområdet, så något centraltänk kan inte finnas som det är.
Blir något att bita i till Malmö-matchen!
