Innan jag börjar med matchanalysen behöver jag nog förklara en del begrepp.

På en fotbollsplan finns det 5 korridorer.

2 yttre, 2 inre och en central.

Det finns även något som heter spelytor.

Spelytor är alltså ytor framför/ mellan motståndarens lagdelar och lagdelar är backlinje, mittfält och anfall.

En rättvändspelare har näsan mot motståndarens mål, felvänd har näsan mot eget mål och halvt rättvänd har näsan inåt i planen.

Det är utifrån dessa samt grundprinciper man bygger vilket spel och spelidé man har.

Hur man bygger upp spelet, hur man ska spela genom motståndarnas linjer, hur man ska komma till avslut å ena sidan å andra sidan hur man ska agera i försvarsspelet, vilka korridorer man vill jobba i, krympa ytorna och förhindra avslut.

Oavsett uppställning, om det är 4-4-2, 5-3-2 eller 4-3-3 har egentligen ingen större betydelse, det är en sifferkombination som en tränare använder för att beskriva utgångspositionerna i grundspelet.

Hur såg det då ut?

Första 16–18 minuterna gör vi en bra insats. Vi ligger högt i press spelet, vi vinner bollen högt på planen, stressar motståndaren till misstag. Det hade kunnat vara bättre men intentionen finns.

Så långt är det bra MEN, vi tar inte tillvara på lägena som uppstår, vi förvaltar inte det vi lyckas skapa.

Resten av halvleken är ”jämn” vi skapar inget men Värnamo har tagit över lite. Vi försöker oss på mer press spel men då bara med en som pressar och är inte de andra springer man bara i onödan och man får inte ut något av pressen.

Då är det bättre att sätta ihop laget till försvarsspelets utgångspositioner.

I andra halvlek spelar vi som vi gjorde i slutat av första. Det betyder att det är Värnamo som skapar de farligaste och bästa chanserna utan att egentligen lyckas.

Saknaden av en spelidé blir extra tydlig i minut 61, när vi har en inspark och våra två mittbackar står på varsinsida om målområdet och Värnamo har deras två forwards utanför straffområdet. Adam passar bollen till Bångsbo som inte har någon att spela bollen till, det finns ingen rörelse hos medspelarna som skapar spelbarhet.

Att Värnamo med hjälp av oss gör mål på en fastsituation är sådant som händer i fotboll. Men just detta misstag är kostsamt.

Att spela bollen ner mot kortlinjen i yttrekorridoren och att en av våra forwards springer på den och slår inlägg på inlägg är inget annat är att alibi spela. Vi har bara en forward i position, vi har inga mittfältare som fyller på, var har vi våra yttermittfältare och ytterback i spelet?

Jag såg ingen rödtråd i hur vi ska spela, hur ska vi agera i press spelet, hur ska vi agera vid bolltapp, vad ska vi göra i återerövringen, i speluppbyggnaden, i vilka korridorer ska vi vara, var ska vi tillåta motståndaren ta sig fram.

Så vad saknades? (4S)

  • Spelbredd
  • Spelavstånd
  • Speldjup
  • Spelbarhet

Att hamna i tidsbrist handla om att man får en dåligpassning och ingen medspelare är spelbar.

En mötande spelare behöver medspelare att passa i vinkel, inte rak tillbaka då har vi inte vunnit några meter.

Spelet har ju en mening och det är att göra ett mål mer än motståndaren och det gör man genom att ta sig uppåt i planen, genom spelytorna på ett sätt man har i spelidén. Helst vill man komma till spelyta 2 med bollen i kontroll.

I söndags såg den idén ut att vara spela ut på kanten och slå inlägg till den ensamma forwarden i straffområdet.

Det duger inte.

#matchanalys #ifkgbg

BaraBen-podden
Facebook
Kategorier