”Hur ska vi göra mål?”
Det är frågan jag har ställt mig under snart två säsonger, men vi kanske kan hårdra det vid när Stahre återkom som huvudtränare under förra säsongen. Det var aldrig något snack om VEM som skulle göra målen egentligen(Marcus Berg med lite stöd/hjälp från Oscar Vilhelmsson eller annan anfallspartner, mer om det längre ned) utan snarare var frågan jag, och många med mig, ställde sig hur vi ville komma till avslut. Vad var våran grej? Hur skulle vi applicera anfallsspelet? Med hjälp av data från fotmob respektive wyscout tänkte jag försöka bena ut ett och annat om den saken.

Avsluten

data: fotmob

Först lite ren data: Grafen ovanför visar hur många avslut spelarna mäktade med under säsongen. Märk väl att detta är data som fotmob registrerat med hjälp av Opta-data, så viss felmarginal är på sin plats, men överlag är siffrorna väldigt talande, vill jag påstå. Marcus Berg står för 77 avslut. Mer än tvåan(Carneil) och trean(Norlin) gjorde tillsammans. Med avslut, skall sägas, menas inte bara rena skott, utan också nickar, skarvar osv. Tror ni fattar grejen. Marcus Berg skulle vara i straffområdet och få bollen till sig. Då skulle målen komma. Några, i mina ögon, mer anmärkningsvärda siffror här är Kevin Yakob, som var väldigt skottvillig med tanke på att han lämnade mitt i säsong. Kan tänka mig att han legat tvåa här om han fortsatt hela vägen. Hosam Aiesh har förhållandevis lite avslut med tanke på sin framskjutna position på planen, dock är hans uppgift på planen främst att slå inlägg, så lite förklaring finns ändå. Men mest anmärkningsvärt tycker jag siffrorna på Oscar Vilhelmsson är. 8 avslut, varav 3-4 från öppet spel, talar sitt tydliga språk. Tanken var att spela Oscar så mycket det gick bredvid Berg för att få upp priset vid en eventuell försäljning. Oscars framfart under fjolårets andra halva gick inte obemärkt förbi och flertalet klubbar hade span på ynglingen. Jag tror inte jag sticker ut hakan jättelångt när jag menar att man ville spela Oscar-Berg så mycket det bara gick dels för att ”träna” Oscar i anfallsspelets ädla konst samt kunna skicka in lite bollar för att höja prislappen. Problemet blev ju att Oscar inte kom till avslut mer än 8 gånger och såg disträ och sur ut stora delar av inledande matcherna. Föredömligt jobb i defensiven och som spjutspets i våran initiala press ligger till hans fördel, så klart. Men nog hämmade spelet honom mycket, det såg man. Försäljningen till tyska andraligan var inget bottennapp på något plan, men nog hade alla parter hoppats på mer?

Notering: attributet ”Miss” kan också innebära att en motståndare blockat skottet, och inte bara skott utanför/över dvs.
Avslut med högerfoten: 44
Avslut med vänsterfoten: 19
Avslut med huvudet: 14

Ovanför ser ni Marcus Bergs skottkarta. Det man kan ta med sig från denna är att han, som den anfallare han är, inte tog så mycket avslut utanför straffområdet. Han sökte också främst avslut från den farliga zonen(området runt straffpunkten, kan man säga). Som texten under bilden säger så föredrog han också avslut med sin högerfot, men tryckte även dit några pärlor med sin vänster(skotten mot Varberg borta kommer till minnes) och en hel del nickar också. Rent statistiskt gör också Berg mål på det han ska, varken mer eller mindre. Data och statistik kan vara luriga här, såklart. Till exempel kan man minnas tillbaka matcher där Berg missar mer eller mindre givna lägen(missad straff plus två-tre öppna lägen mot Häcken borta tex) samtidigt som han får in avslut med lägre xG-värde under en säsong också. Men överlag ligger han på det antalet mål han förväntades göra baserat på xG och övrig statistik.

Nu var Marcus Berg dock i ett rejält ensamt majestät vad gäller avslut för oss. Det gjorde också att när han inte kunde spela pga skada eller avstängning ställdes det större krav på omgivningen runt om honom. Låt oss kolla på spelarna bakom Berg i antal avslut:

Avslut med högerfot: 27
Avslut med vänsterfot: 15

Hussein Carneil är en intressant spelartyp av många aspekter. Dels ser han ut som en irrationell ytter som kan skära in och ta avslut med båda fötterna, vilket i sig är en väldigt speciell egenskap inte många i Allsvenskan kan skryta med. Något förvånande gjorde dock Hussein sina bästa matcher förr oss på ett centralt mittfält där han i en mer framskjuten position tillsammans med Kevin Yakob, kunde växelköra vem som skulle regissera anfallen(Gustav Svensson städade föredömligt bakom dem). När Yakob sedan försvann till Danmark blev Hussein än mer central för våra uppspel och press, i vad som mer såg ut som ett 4-2-3-1 snarare än det 4-3-3 som växte fram under våren och sommaren. Det ska bli spännande att se hur vi kommer använda Hussein nästa säsong. Personligen skulle gärna se honom på en ytterplats, då hans skjutfot är farlig. Som kartan visar är det mycket ”skära-in-och-skjuta”-skott han föredrar, och med hans tvåfotighet kan han sättas med den äran på båda kanterna. Det känns också alltid som att Hussein bara är ett eller två poäng ifrån att blomma ordentligt.

Avslut med högerfot: 6
Avslut med vänsterfot: 22
Avslut med huvudet: 4

Årets överraskning blev utan tvekan Gustaf Norlin. Från ingenstans kom han och började producera poäng under hösten som ingenting, och slutade på 10 mål och 6 assist. Imponerande! Kollar man kartan ovanför ser man att Gustaf inte skjuter i onödan. I stort sett varje avslut kommer inne i boxen och efter att skärt in från vänsterytter-position. Ser man till poängproduktion var Norlin den som mest och bäst avlastade Marcus Berg under året. Norlin är också användbar på flera positioner och vikarierade med den äran som forward i Bergs frånvaro vissa stunder.

Avslut med högerfot: 24
Avslut med vänsterfot: 4
Avslut med huvudet: 2

Kevin Yakob höll skottlågan uppe så länge han spelade. Som kartan visar föredrog han att dra till utifrån precis som Carneil, men var som allra farligast när han flöt in från vänsterzon på bortre stolpen.

Det blir spännande att se hur vi formerar laget under nästa säsong. Mikael Stahre har flera gånger påpekat att man hade hoppats på mer från Suleiman Abdullahi som anslöt i somras. En skadefri försäsong borde kunna innebära att inte allt huvudansvar vad gäller avslut skall falla på Marcus Berg. Blir det en 4-3-3-uppställning faller också mycket ansvar på yttrarna att stötta och komma på löpningar runt forward. Norlin gör det med den äran, men har vi sett toppen på honom nu? Carneil, Markovic eller potentiellt nyförvärv kommer behöva steppa upp här nästa säsong.

Vägen till avslut

Så till orginalfrågan längst upp: ”Hur ska vi göra mål?” Det rådde som sagt inga tvivel om vem, men däremot hur. Under den starka fjolårshösten pepprade vi bollar från högerkanten där Aiesh och Jallow ångade fram med god aptit. Skulle samma spelidé fungera under 2022? Det var åtminstone det vi fick se initialt.

För att mäta detta valde jag att samla in data från wyscout, då fotmob bara kan visa avslut i dagsläget. från wyscout valde jag att mixa attributen från ”Shot assists”(passningar som leder till skott), ”Key passes”(högre rank än shot assists, då det blir en mer regelrätt målchans) och genomskärare. Vi kikar på lite kartor så undersöker vi närmare, jag tror ni kommer förstå när vi börjar bena lite.

Hosam Aiesh

För att klargöra: med genomskärare i denna text menar jag avgörande passningsförsök som är tänkta att leda fram till avslut/skottläge. Nyckelpassningar är lyckade sådana. Kort sagt.

Hosam Aiesh är både enklast och svårast att analysera, på sätt och vis. Det är tydligt hur han alltid opererar från höger och jobbar mycket inlägg. Men märk väl hur många inlägg som ändå leder till ganska bra chanser. Om någon har möjlighet råder jag er att kolla in matchen borta mot Häcken. Det är ingen överdrift att påstå att Hosam utan problem kunde spelat fram till 4 mål i den matchen. Både Marcus Berg och Mattias Bjärsmyr(!) hade två-tre klara målchanser från målområdeslinjen. Hosam slog även passningen till Norlin som orsakade straff i den matchen. Värt att tänka på när man vill hävda att Hosam var bra men producerade för lite. Inte för att det nödvändigtvis är fel, men myntet har två sidor. Hosam var den som spelade fram till mest avslut för oss under säsongen(22) och var en vital del i vårat offensiva spel vad gäller få in bollen i straffområdet.

Hussein Carneil

Hussein Carneils säsong vad gäller framspelningar grundar sig mest i var han befinner sig på planen. Hussein är ingen djup spelfördelare som slår öppnande passningar långt bak, utan en mer regelrätt offensiv spelare som gillar att trä in bollar på djupet från sin kantposition. När Hussein fick ta klivet in centralt blev andelen avgörande passningar lägre. Mest farligheter skapades när han utgick från någon av kanterna, med några undantag.

Sebstian Eriksson

I skrivande stund är den ca ett dygn sedan Sebastian kritade på för ett år till. Fanbärare, krigare och destruktivt rivjärn, men också en underskattad passningsspelare. Kartan ovanför visar att Sebastian gärna slår den avgörande djupledsbollen från en mer position längre bak på planen, något vi saknar bland övriga spelare just nu, vill jag påstå. Det är inte allt som går hem, så klart, men tanken att spela bollen framåt finns alltid där, trots allt. Man ska ha i åtanke att Sebastian inte gjorde många matcher från start, utan mest agerade inhoppare och inte helt sällan vid ett underläge. Underläge tenderar ju att frammana mer desperata/farliga passningar med en avgörande ton.

Simon Thern

Notering: Kan vara så att nyckelpassningarna hamnat fel här. Skall undersöka vid tillfälle, men annars får ni bara låtsas att de röda pilarna skall vara på andra kanten.

Det är lätt att påstå att Simon Therns säsong blir underkänd, om man ser till siffrorna ovan. Men det är inte riktigt så enkelt. Visst, antalet nyckelpassningar och genomskärare är inte mycket mer än vad Sebastian Eriksson slog på mycket mindre matcher, men då skall man också ha i åtanke att Simon mest spelade innermittfält med Gustav Svensson i en rak 4-4-2-uppställning och således mest fick inrikta sig på att ligga rätt i defensiven snarare än operera mer fritt offensivt. Många av passningarna ovan slås också vid underläge, vilket kan påverka procenten på lyckade vs misslyckade. Jag är nyfiken på att se hur Simon Thern kommer frodas i ett 4-3-3 från början, då man ändå kan se kvalitén skina igenom under stundom. Simon ligger också i topp vad gäller det lite luddiga attributet ”Second assists”(spela fram till framspelaren typ), så vill ändå dra en liten lans här.

Marcus Berg

Även vad gäller framspelningar och förmågan att söka avgörande passningar ligger Marcus Berg i toppskiktet. Inte så konstigt då han oftast är första uppspelspunkt i många fall, vilket även syns i vilken position han oftast söker passningen från. Mycket av dessa passningar är också skarvar, klackar och nickar vilket påverkar procenten lyckade mot misslyckade.

Slutsats

Vän av ordning kanske märker att jag utelämnat fasta situationer i texten, vilket stämmer. Jag har valt att fokusera på öppet spel i denna texten och kan mycket väl tänka mig göra en liknande text om tex hörnor och inläggsfrisparkar om det önskas. Med det sagt:

Datan visar inte allt. Den kan inte identifiera hela spelidén eller samla in alla parametrar till hur IFK vill spela anfallsspel. Passningarna som leder fram till avgörande passningen skall tas i beaktning osv. Allt är rimliga invändningar, om man har såna. Det finns säkert större gräv att göra, nedan följer lite mer korta data som visar hur andelen målchanser oftast tillkom under säsongen:

Öppet spel: 65
Inlägg: 37
Omställning/Kontring: 26
Fasta situationer: 32

Sen kan man såklart försöka bena ut vad som skiljer öppet spel från en omställning osv. Det är den bedömning jag gjort i alla fall, om önskemål finns kan jag gå in mer i detalj hur jag avgjorde huruvida ett anfall föll in i ena eller andra kategorin.

Annars är kontentan jag vill komma till följande: Vi behöver mer sätt att angripa på, främst från vänsterkanten och centralt. Hosam Aiesh är inte längre med i truppen, så hans inläggskvot kommer försvinna och ersättas med annat. Eman Markovic och/eller Hussein Carneil kan gå på den positionen, men är inga inläggsspelare främst. I ett 4-3-3 blir det mer av en naturlig del av ytterspelet. Och med inverterade yttrar som söker sig innåt öppnar sig korridoren för ytterback eller breddande central mittfältare. Emil Salomonsson kommer köra upp och ner på högerkanten som vanligt och till vänster kanske nya tillskottet Anders Trondsen kan komma att bli en fin, löpstark förstärkning med fin inläggsfot. Att kunna hota på flera fronter är ett måste för oss nästa år. Sillyfönstret är här med allt vad det innebär, och det ska bli oerhört spännande att vilka förstärkningar som kommer in, samt vilka som kommer säljas/lägga av.

Categories: