Jag vet inte hur länge den här ”serien vänder”-grejen har pågått, men jag tycker det är ett ofog som borde ändras snarast. Å andra sidan, vi har mött Norrköping två gånger i rad nu, vunnit båda matcherna med 2-0 men haft väldigt olika tillvägagångssätt för att nå dit. Embryot till eget spel som ändå kunde skönjas i bortamatchen växte sig starkare i gårdagens hemmamatch. Den 4-3-3-uppställning som Mikael Stahre formerat laget i såg mer bekväm ut både i press-spel och offensiv speluppbyggnad. Johan Bångsbo och Hussein Carneil kommer vara fanbärare för den här segern, och det är gott så, men det fanns många taktiska bitar att grotta ner sig i, för den som vill. Och vem vill inte det?
Ett frågetecken som jag hade inför matchen var vilka som skulle spela mittbackar. Calle Johansson var tillbaka från avstängning samtidigt som firma Bångsbo-Bjärsmyr gjorde en bra instans förra veckan. Detta kryddat med att Calle Johansson såg lite svajig ut förra gången han gick ihop med Bångsbo borta mot Elfsborg för några veckor sen så trodde i alla fall jag att den unge vänsterfoten skulle få nöta bänk. Men Stahre överraskade och bänkade istället den rekordjagande Bjärsmyr, och med facit i hand var det helt rätt beslut. Alla och deras mamma har redan skrivit/skrikigt/twittrat om Bångsbos insats, så jag kommer nog inte komma med mycket nytt. Men jag ska försöka!
Just Alexander Jallows position under matchen vill jag belysa ytterligare. I och med att Carneil söker sig inåt i banan så mycket som han gör, kommer ytor skapas för Jallow att springa på. Jallow har, tillsammans med Berg och Calle Johansson, varit våran genomgående bästa spelare den här säsongen, enligt mig, men frågan är om han inte varit något hämmad av att ha haft en mer klassisk inläggsytter som Aiesh framför sig. Få ytterbackar i serien har Jallows lungor, och även om inläggsfoten behöver slipas på är det ett sylvasst vapen vi sitter på här.
Offensivt såg det under långa stunder väldigt bra ut. Framför allt kom vi upp i press oerhört tidigt. Det var tydligt att Anton Eriksson inte skulle få någon lugn och ro med bollen, då framför allt Simon Thern stack upp som en annan Alhassan Yusuf och tokpressade när bollen kom till den forne Sundsvallsbacken. Eriksson fick tid på sig en gång under matchen, och då blev det genast farligt, så där finns det att vara vakna på. Pressen får inte falla för många gånger.
Något som också var lite oroväckande var att Norrköping ändå hade ganska mycket chanser framför allt efter 2-0 målet. Om det berodde på att vi slappnade av eller att peking helt enkelt steppade upp vet jag inte, men det var tur för våran del att Christoffer Nyman är så pass kall framför mål som han är nu, för han hade en nick som borde gått i mål. Hahn stod för en stabil sidledsförförflyttning förvisso, men nicken är för dålig. Inte heller någon slump att Nyman söker upp färske Johan Bångsbo i de lägena. Jag hyllar Bångsbo till skyarna jag med, men mot en rutinerad räv som Nyman var det några tillfällen då han var lite borta. Det är nog något vi kan komma att vänja oss vid när vi fortsätter säsongen, att anfallarna kommer söka upp Bångsbo i duellspelet snarare än Calle Johansson. Ser MYCKET fram emot Varberg-matchen, även om Simon Therns skada i slutet av matchen kändes otroligt surt. Mot Varberg kommer säkerligen skönspelet lysa med sin frånvaro och fysiska mittfältare vara normen. Om det blir Filip Ambroz eller Sebastian Eriksson som ersätter Simon Thern vet jag inte, men tror just Varbergsmatchen kan passa båda två riktigt bra.
