Det är lätt att stirra sig blind på hur överlägsna Malmö var den här matchen, och ärligt talat, spelar man om matchen 100 gånger kommer Malmö säkerligen vinna 99 av dem. Men trots Malmös 473 passningar mot våra 185, att de hade 16 skott mot våra (svaga) 4 och ett bollinnehav på 67% mot våra 33% så kvarstår ändå faktum: Malmö skapade inte många superheta målchanser. Inte om man ser till xG och i kontrast till det massiva spelövertaget i alla fall. Förutom enstaka nickar efter fasta situationer så kom de flesta avsluten från MFF utanför straffområdet eller från kanterna, där chansen eller risken för mål är klart mindre än i den farliga zonen rakt framför målområdet. IFK Göteborg lyckades styra Malmö till att ta avslut från sämre lägen, och det är något vi skall ta med oss.
Malmös spelidé
Det stod ganska klart redan från början att Malmö ville överbelasta mitten och fokusera spelet centralt. Man ställde upp i ett 3-5-2 där Rieks och Beijmo var ytterspringare, Rakip, Christiansen och Peña centralt och Jo-Inge Berget tillsammans med en droppande Ola Toivonen på topp. Med ett så bollskickligt centralt mittfält kombinerat med Ola Toivonen som droppande forward ställdes frågan till IFK: Hur vill ni göra? Ska ni droppa ner en forward som mot Häcken? Ska ni flytta in yttrarna mer centralt och ge Beijmo/Rieks en-mot-en lägen mot era ytterbackar? Ska ni låta Calle J följa med Toivonen när han droppar osv. Någon plan måste ju Stahre haft, för 4 mot 2 är ingen rättvis fight, även om man har Gustav Svensson i laget.
Svaret blev mestadels att båda våra forwards, Marcus Berg och Oscar Vilhelmsson, hamnade långt ner på egen planhalva samt att vi behöll laget så kompakt vi bara kunde. Om Malmö skall anfalla, se till att försöka styra ut anfallen mot kanterna. Mot en lågt sittande motståndare så försökte Malmö sätta ett högt tempo, spela bollen fort och hårt samt att försöka hitta ytorna mellan IFKs kompakta lagdelar.
IFKs spelidé
”Man ska spela som man kan, inte som man vill” ska Tom Prahl en gång sagt, enligt legenden. Tycker det sammanfattar IFK ganska bra just nu, men det påvisar också hur långt Mikael Stahre har kommit med laget i att sätta ett defensivt grundspel. Malmö gasar på direkt i början och slutar inte på 20-25 minuter. Att ständigt ligga rätt i positionerna och hålla koll på det virrvarr av stjärnspelare som yr omkring utan att någon tappar fotfästet kräver enorm diciplin och nötning. Det är också mentalt påfrestande att ständigt vara under den typen av press, vilket också leder in på att det såg stabbigt och stressat ut så fort vi lyckades vinna boll. Det var inte så att Malmö tokpressade bollhållaren, utan snarare blev ivern och pressen så stor hos IFK att man närmast gav bollen tillbaks via nån förlupen chanspassning i djupled. Den mentala uppförsbacken är också en pärs att ta sig igenom.
Och, jag vill verkligen påvisa detta, trots Malmös totala och fullkomliga spelövertag så skapar man förhållandevis få heta målchanser. Förutom Beijmos avslut efter 4-5 min och Rieks offside-mål(som kom efter fast situation, för övrigt) så är det mest skott utifrån. Ola Toivonens ribbträff blir ju till av att bollen styrs på Calle Johansson. Detta är något som inte nämns i riksmedia riktigt, tycker jag. De mesta handlar om Malmös dominans och ”håll käften”-spel man visade under större delen av första halvlek. Ingen verkar riktigt vilja grotta ner sig i vilka avslut man faktiskt tog, och att det till slut blev en tveksam straff som fällde avgörandet.
Nu är det inte så att vi gör en bragdmatch på något sätt. Vi gör en bra insats mot en överjävlig motståndare. Om något så visar Malmö igår vilken fart och hänsynslöst tempo man kan sätta in om man vill. Tror man kommer blåsa många lag av banan om man kommer med den inställningen varje match. Hammarby blev nog lite oroliga, även om man aldrig skulle erkänna det.
För IFK är denna förlust inget att hänga läpp för. Tvärtom är denna insatsen ett kvitto på att man kan hålla en så pass mycket bättre motståndare stången och lyckas avstyra de farliga avsluten. Det är små marginaler, så klart. MFF hade lika gärna kunnat fått in en boll tidigt, och då vet man inte hur det kunnat sluta. Werner Hahn gjorde en dundermatch, och visade att han är en riktigt bra ”vanlig” målvakt också, och inte bara lite go med bollen.
Till sist
Det tar emot att säga, men Marcus Berg och Oscar Wendts sista två-tre matcher har inte varit av någon hög kvalitet. Tycker dom ser slitna ut och inte alls lika rappa som under de första matcherna. Spelschemat ser ut att tära, även om de aldrig skulle erkänna det. Oscar Wendt har haft det tungt längre än så, vill jag säga. Han har fortfarande en riktigt bra fot på inlägg och fasta, men själva backspelandet ser svajjigt ut. Tycker mig oftare se motstånd som fokuserar spelet mot våran vänsterkant just därför. Kanske en vila är på sin plats för herrarna mot Kalmar? I Bergs fall är det mer komplicerat då han är våran klart bästa spelare i vanligt fall. Dock så har Norlin visat att han håller som anfallare, samt att Kevin Yakob gjorde ett bra inhopp igår. Lägg därtill att Erik Sorga målade i u21-matchen tidigare ikväll så har vi plötsligt fler valmöjligheter på topp än förut. I Wendts fall tycker jag Jallow kan ta steget över och låta Salomonsson få en match som högerback.
och ÄNNU mer till sist
Även om jag vill berömma laget för insatsen igår, även om man aldrig skall vara ”nöjd” med en förlust, så vill jag ge en ordentlig känga till hur man hanterar fasta situationer. Allt för många hörnor och frisparkar fastnar på första motståndare. Där MÅSTE man ha fokus, speciellt i matcher som denna.
Nu tar vi Kalmar! Stukat efter 1-2 mot Norrköping ikväll
