Han kom upp som en pojkspoling mer eller mindre direkt från läktaren in på planen (”Jag har alltid drömt om att glida på knä där”) och lämnar som en halvvuxen man med en väska full av erfarenhet (inte minst en januariturné). Jag minns när jag först såg August Erlingmark spela fotboll. Jag minns hans första stapplande allsvenska steg. Jag minns såklart Augusts första Allsvenska mål (en nick hemma mot Peking 2017) och målfirandet. Jag minns allt det där med förtjusning. Hur bra han var på att ta sig in i straffområdet från sin mittfältsposition, jag minns hur glad han blev när han gjorde mål. Och jag vet att varenda känsloyttring varit äkta. Det är ju något med spelare från de […]
BaraBen-podden