Vad är väl en dag på slottet? En fråga många Blåvita ställt sig på senare år. Idag hade få valt soffan och arenan var välfylld.

Stämningen inför avspark var det inget fel på, som man säger. Hemmaklacken fylld till bredden, det sjöngs för glatta livet, konfettiregn, flaggor, bengaler. och Sportbladet hade slagit på stora trumman och skickat hovkrönikör, Simon Bank. Upplagt för en fest modell större med andra ord. Och säga vad man vill om bengalernas vara eller icke: De bidrar till en mäktig inramning. Röken har jag aldrig förstått mig på, däremot, men det kanske har med min stigande ålder att göra. Sedan hade kanske inte jag kastat en öl i riktning motståndarnas målvakt.

Innan matchen knappt sparkats igång hade Marcus Berg hamnat i något slags gruff med en spelare jag inte minns namnet på, Tobias Sana hade försökt två gånger från distans (dock utan att nå fram) och det var tydligt att den där kraften som Stahres mannar manifesterat fortfarande fanns kvar (han står fortsatt och skriker och manar på – han vill framåt så fort man får tag i bollen).

Judas fick sina fiskar varma och möttes av ett tämligen unisont buande från hemmapubliken så fort bollen var vid hans fötter.

Oscar Vilhelmsson blev rånad på en frispark. När han slutat protestera tog han bollen alla sina juniorkilon och störtade mot straffområdet där han efter en fin kroppsfint blev burdust omhändertagen utan att få en straff med sig. Hemmaklackens protester hördes hela vägen till Kungsbacka. Straff eller ej, domaren hade bestämt sig för att lägga ribban kaosartat högt. Stundtals var den en aning snett upplagd och Blåvitts spelare kanske inte hade helt fel när de gång på gång skrek ut sin frustration.

Foto: Emelie Hübner

IFK Göteborg med Berg och Vilhelmsson i spetsen är ett bra fotbollslag och om matchen i Malmö var att beteckna som ett rån såg det här ut att bli en helt annan match. Blåvitt forsade fram i attack efter attack och Malmö fick inledningsvis ägna sig åt att samla upp spillrorna av sitt så kallade anfallsspel.

De hittade dock in i matchen och de anfaller med många och har en ganska fin rörelse vilket gör att Blåvitt får det tufft mellan varven. De spelar dessutom med ett stort mod. Är man lagd åt det hållet, kanske man skulle kunna få för sig att det rullas runt lite för mycket och att man borde gå rakare mot mål. Å andra sidan kommer de till en del farliga lägen under första halvlek.

Så fick Judas ett Judas-läge och då hjälpte inga Falkenbergstacklingar eller uppoffrande spel från vare sig Gurra eller någon annan. Bollen låg i nät och målfirandet var kanske inte någon vidare klass på. Det stod ju förvisso skrivet i stjärnorna att just han skulle göra ett mål i kväll.

Andra halvlek ville inte vara sämre än första och började även den med stor dramatik när Anestis gjorde sitt bästa för att få besökarna att sätta kaffet i halsen.

Andra halvlek var Malmös. Blåvitt fick inte riktigt tag i bollen och när man väl fick det fattade man för långsamma beslut. Aiesh fick dessutom sin tuffaste utmaning så här långt in i säsongen. Läget i laget var generellt sett sämre. Man gestikulerade och hängde med huvuden på ett sätt man inte gjort under segersviten, som om man förväntade sig att någon annan skulle göra jobbet åt en.

Givet allt som inte riktigt gick vägen i andra var det väl ett halvt väntat 0-2-mål.

För att stoppa blödningen satte Stahre in Erlingmark istället för Thern och Yakob istället för Aiesh. Ingen av de utbytta rosade väl marknaden just den här novemberkvällen. Mot slutet av matchen blev Blåvitt lite för långa och man hade fortsatt förtvivlat svårt att få tag i bollen. Det var som att den brann och ingen ville riktigt ta tag i den. Man passade närmsta medspelare, oavsett om den hade någon yta att spela på eller någon annan med samma färg att spela vidare till.

Ett annat litet problem i den här matchen var att man lite för ofta sökte den raka bollen på en djupledsgående Oscar Vilhelmsson. Vad värre var att det till slut blev för lättläst och Malmö tog tillräckligt med djup för att neutralisera kvicksilvret från Åsa.

Ja, nej, andra halvleken var inget att skriva hem om.

Marcus Berg fortsätter att vara en attraktion. Targetspelet, chippen till Vilhelmsson, slitet, pressen. Det finns inget som tyder på att han inte skulle leverera riktigt bra fotboll även 2022.

– Det var god stämning, sa John Dahl Tomasson. Vi vet att IFK Göteborg vunnit sina fyra senaste och hyllade Judas insats.

– Jag kan inte säga att vi gör en dålig match, men vi möter en motståndare som är bättre, sa Stahre.

Categories:

Tags:

BaraBen-podden