Bottenstriden har kopplat ett strupgrepp om IFK Göteborg. Halmstad hemma. En match mellan två lag som presterar som bäst när de inte tvingas till ett för högt bollinnehav. Stahre övergav inte trebackslinjen, men enligt de officiella laguppställningarna startade man med ett 3-4-3 och han beväpnade laget med så mycket snabbhet det var möjligt med Norlin, Yakob, Wendt och Jallow. Pelle Olsson och Magnus Haglund startade med två spelare som inte vänt hem till Blåvitt i Joel Allansson och Mikael Boman. Som spets: Malmö-lånet Marcus Antonsson.

Sebastian Eriksson, som av någon outgrundlig anledning lämnades utanför elvan senast, var på spelhumör. Han hämtade och fördelade boll med fin precision. Blåvitt inledde matchen med en optimism som inte skvallrade om ett lag som haft förtvivlat svårt att vinna matcher. Tobias Sana och Kevin Yakob låg tätt intill Marcus Berg och Gustaf Norlin ville ge belackarna på käften.

Det hade gått tio minuter när Halmstad för första gången hade bollen under kontroll på offensiv planhalva. Fem minuter senare sa Mikael Boman tack för senast och sparkade sönder den för dagen briljante Sebastian Eriksson. Han grinade illa och många var de som var framme och kollade läget innan han rullade in i katakomberna till tonerna av applåder. De första rapporterna säger att Sebastians hälsena gått av. Krya på dig, Sebastian!

Foto: Emelie Hübner

Simon Thern presenterade sig med en precis djupledsboll som Kevin Yakob fick jobba med. Över lag spelade Blåvitt bättre än på mycket länge. Passningarna hittade rätt, man kom till avslut och slarvfelen lös nästan helt med sin frånvaro.

Marcus Berg sköt in sig några gånger, Sana testade, även Norlin, men bollen nådde inte hela vägen in i mål under första 44:57, men när klockan stod på 44:58 höll sig Tobias Sana framme efter att Marcus Berg låtit Norlins inlägg vara.

För övrigt är det en fröjd att se Marcus Berg spela fotboll live. Hans briljans i länkspelet tillsammans med det defensiva arbetet han lägger ner är en vacker kombination.

Gustaf Norlin står för sin bästa halvlek sedan han kom till Blåvitt och att det var just han som slog inlägget som sedermera ledde till Tobias Sanas 1-0 värmde lite extra i mitt Skaraborgshjärta.

Blåvittspelarna travade alltså ut till tonerna av varma applåder med en 1-0-ledning i ryggen.

Frågan inför halvlek nummer två: Hur skör är en 1-0-ledning hemma mot Bollklubben från Halmstad?

Den där trebackslinjen var för övrigt bara en skickligt utlagd rökridå. För visst spelade Blåvitt med fyra backar. Den stora skillnaden var Oscar Wendts magnifikt höga utgångsposition.

Sen spelades det en del intetsägande fotboll präglad av Blåvit kontroll. Jag småpratade med en representant för IFK Göteborg och sa att så här mycket bättre än motståndarna har vi nog inte varit i någon match i år. Jag fick till svar att det var en halvtimma kvar att spela, men att jag nog hade en poäng. Det var som om vårt samtal hördes ner till planen för inte många minuter senare satte Gustaf Norlin (handbromsen får nog ses som släppt) iväg i djupet, Sana höll i och satte en perfekt boll som Marcus Berg tog emot och stormade mot mål. En retlig överstegsfint senare hade han öppet mål att rulla in bollen i och då gör Marcus Berg naturligtvis inga misstag.

Foto: Emelie Hübner

De 7101 betalande fick se ett Blåvitt som ger hopp inför framtiden. Man fick se ett lag som kan slå alla lag. Man fick se ett lag som var bestämt i varje aktion och man fick se en Marcus Berg som sprang som vore det ingen morgondag trots ledning med 2-0. Man fick se ett spel att bygga nya drömmar på i ett läge då det kändes som att en seger i nästa omgång borta mot AIK bara gick att drömma om.

Categories: