Om du hade frågat mig för sex månader sedan hade jag sagt ”släpp Sargon vid första, bästa bud”. Frågar du mig idag säger jag att det kanske var förhastat att släppa honom innan någon ny kritat på. Pontus Farnerud har ju som bekant en del att bevisa som sportchef och att planeringen ligger klar kring anfallspositionen inför 2021 vet jag inte om jag vågar lita på än.

Sargon Abraham är klar för en övergång tillbaka till Degerfors IF som ju tog klivet upp i svensk fotbolls finrum inför säsongen. Till GP sa han att det var på eget initiativ, dessutom. Att han lämnar är inte nödvändigtvis en försvagning av truppen, men jag ifrågasätter likväl planeringen.

Kouakou har alltjämt floppat och kommer antagligen få leta med lupp efter formen (om kvaliteten för allsvenskt spel finns). Söder, hur många hela säsonger har han på sin CV? Missförstå mig rätt, jag älskar Söder. Han är en av mina absoluta favoriter, men att gå in med honom som ensam anfallsarmada är inte bara naivt – det är också dålig planering och signalerar att man inte direkt siktar mot stjärnorna 2021. Frågan är om man ens siktat mot trädtopparna vid ett sådant scenario.

Dessutom kommer Paka vara borta en bra bit in i nästa säsong, och hans skadeproblematik är ju än värre än Söders. Han är ju, tyvärr, ingen spelare att bygga anfallsspelet kring, han heller.

Visst, Sargon spelade mest ytter i Blåvitt. Det tog honom en halv evighet att prestera och när han väl tagit sig i kragen var det dags att vända hem till mammas gata (Skövde är förvisso en bit bort men ni förstår) där han antagligen kommer prestera efter att ha skaffat sig värdefulla läropengar i en miljö som ställer andra krav än den i bruksorten.

Självklart kan man inte hänga upp sitt anfall på en habil anfallare som Sargon och jag hoppas att man har en värvning som mer eller mindre sitter i en taxi på väg till KG så att man slipper hamna i samma sits som i våras. Eller är det så att där finns en tredje broder Farnerud? Eller är det dags för sonen Colin att krita på?

Categories: