Knallen (sorry) i Sundsvall

Publicerat av Daniel Andrén den

Blåvitt hade tagit sig till ett regntungt, åskigt Sundsvall och frågan inför matchen var: Vilka med fingrar och händer täckta av såpa skulle greppa Halmstrået. Visst, man kamperar på varsin sida av tabellen, men matchen var ändå säsongsdefinierande, för att inte säga determinerande. Mot avgrunden eller mot Europa. Fantastiska förutsättningar för en jobbig och tuff match, med andra ord. En match som skulle kunna manifestera precis hur viktigt fotboll kan vara. Där blod, svett och tårar är det enda som räknas. Problemet med upplägget? Inget av lagen spelar särskilt fysiskt (bortsett från Juanjo som smällde på både sent och hårt).

Blåvitt började bäst och i femte minuten fick vi se prov på fin rörlighet i och omkring offensivt straffområde där skottpassningar (Sana) följdes av finurliga släpp (Söder) och ett virrvarr för dagen vitklädda Blåvittspelare som Sundsvall inte lyckades plocka upp. Den tidiga, aggressiva pressen satte Sundsvall på prov och när Hasse sköt ett hårt skott (nu har jag väl ändå sett allt?) som ledde till en resultatlös hörna trodde jag att det här skulle bli en vandring i parken, som man säger i England.

Sundsvall pånyttfödda av vetskapen att de ska få en ny tränare (?) bet sig in i matchen och Calisir och Da Graca gjorde sitt bästa för att hjälpa Sundsvall på traven vid ett par tillfällen. Den grekiske fantomen i målet tackade sina kollegor för chansen att visa upp sig och avvärjde de lägen som bjöds. Anestis har ett imponerande facit under sin debutsäsong i allsvenskan (läs också Eriks hyllning till Anestis, om du inte redan gjort det). Det är väl rättvist att säga att vare sig Calisirs eller Da Gracas misstag var särskiljt signifikativa för deras respektive insatser över 90 minuter.

I 38:e minuten slog blixten ner. Det måste vara så det känns när Blåvitt sätter fart. En spelvändning som Toko tog med sig in i straffområdet. En bredsida mot en släppande Söder och en perfekt passning från Sana friställer Giorgi som naturligtvis inte gjorde något misstag när han iskallt chippade lädret över en utrusande Mitov Nilsson.

Sana. Klass rakt igenom. Tobias Sana är 30 år gammal. Jag har svårt att sortera den informationen. Har han gjort sin sista landskamp eller kan han åka med som en joker i nästa års EM?

30-åringen

Frågetecken har rests kring Tokos offensiv och vi kan väl säga att han, åtminstone tillfälligt, gav eventuella tvivlare svar på tal.

Andra halvlek sattes igång och avbröts lika snabbt. Hjältarna på läktaren sökte däremot inte skydd under avbrottet och de stod för en imponerande insats.

Andra halvlek rullade igång och jag undrade om Sundsvall skulle kliva på och slåss med näbbar och klor för att roffa åt sig några av de poäng som stor på dagens meny. Men Blåvitt anförda av en återigen glimrande vikarierande kapten Eriksson tog åter tag i taktpinnen, som var Sundsvall till låns under delar av första. I den 49:e minuten small det så igen, dock utan att spelet behövde avbrytas. Wernersson var reptilsnabb när han stötte och vann bollen från en motståndare. Han satte Söder i spel som spelade vidare till regisör Sana (vem annars?) som i sin tur genom en klassaktion friställde Aiesh. Aiesh hade bara att ta emot bollen i steget och sätta den i maskorna bakom en chanslös målvakt.

Hur skulle tabelljumbon hantera det här?

Genom att sätta in en tuggummituggande Omar Eddhari, skulle det visa sig, och visst skapade han viss oreda. Några chanser skapades, men kvitteringen uteblev

Andra halvlek var inte speciellt kul, men det var glädjande att se Hasse spela 90 minuter igen och att stundtals få se hans fantastiska presslöpningar – vilka lungor!

Summa summarum var det här en väl genomförd konstgräsmatch i hällregn där en varning skickades till konstgrässpecialisterna från Södermalm.

För övrigt 1: Grattis August Erlingmark till uttagningen!

För övrigt 2: Söder, som märkligt nog ratades av Janne Andersson, sänker väl Bajen i nästa omgång?

Kategorier: Krönika

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *