Jag är en sån där småbarnsförälder så min åsikt i frågan räknas kanske inte. Vi har ju beskyllts för både det ena och det andra genom åren. Vi är kanske känsliga. Mesiga (för att använda ett uttryck som jag tror att personerna som jag skriver till men som inte kommer (kan?) läsa inlägget).

Jag hade styrt om allt i kväll för att lyckas se matchen. Visst ingenting som flyttades skulle gjort världen till en bättre plats, men, again, småbarnsförälder, en greppar efter små segrar. I kväll hade jag lyckats få igenom en liten seger, att kunna se derbyt. På TV (det var ett helvete att få fatt i lokal som visade matchen för övrigt), förvisso, men ändå.

Missade första 30 pga parentes nummer två. Men sista kvarten av första var jag med. Jag var engagerad. Försökte se vad Poya ville med sitt spel. Försökte förstå varför han startade med Amin, PAKA och Junes på mitten. Jag hoppades att jag skulle få se Söders comeback. Innerst inne hoppades jag på att den inte skulle behövas, men när jag nyanserade mina inre tankar så hoppades jag ändå på att Söder skulle få avgöra i kväll.

Sen kom raketerna. Ridå.

Vad fan tänkte ni? 22 människor utförde sitt arbete på (plast)gräset strax nedanför er. De ARBETADE. Vi börjar där. Om en kallar sig fan så bör en faktiskt respektera de som en säger sig supporta. Eller är jag snett på det? Visst, Marko träffades antagligen inte av någon raket, men tänk OM han hade träffats. Vad hade hänt då? Eller en kanske inte tänker så långt när en bränner av raketer mot en folkmassa? Vad vet jag?

Jag fattar hela bengalgrejen, eller, jag förstår varför de uppfattas som stämningshöjande. Det är säkert lite spännande att bränna av en sådan också. En extra adrenalinkick. Lite spänning i den grå vardagen. Men raketer. Mot andra människor, som har föräldrar, barn, fruar, syskon, you name it. Var det så jävla bra gjort?

Resultatet blev ju fenomenalt. Derbyt (det så jävla efterlängtade) avbröts och risken finns väl att GAIS (eller MFF) får tre pinnar och cupäventyret är över för den här gången, också. Om det är något det här laget behöver så är det erfarenhet från när det bränner till. Det får en inte genom en träningsmatch på en konstgräsplan mot ett motstånd som behöver lufta truppen.

Misstänker att det jag skriver i inledningen ligger mig i fatet. Jag ses antagligen inte som ett riktigt fan (vad fan nu det är?), men det vore fint om vi kunde respektera varandra inne på arenan. Vi behöver inte bli kompisar. Vi behöver inte dricka en kaffe, öl eller cava innan eller efter matcher. Men vi behöver respektera varandra. Vi måste respektera att människor betalat massa (ja, för vissa) pengar för att se matcherna.

Låt oss hoppas att det här inte händer igen och att en (småbarnsförälder eller ej) kan fortsätta gå på fotboll utan att behöva avsätta en hel helg.

Categories:

Tags:

BaraBen-podden