Igår kollade jag igenom Sirius-Malmö, och efter jag att ha följt Malmö spelmässigt lite extra denna säsong på grund av min fascination för relationismen tänkte jag gå igenom några korta saker att se upp med på söndag.
Defensivt måste vi se upp med Malmös direkta återerövring efter deras så kallade ”tilt”. Tilt är ett relationism-begrepp som beskriver hur ett lag överbelastar en sida med flertalet spelare för att utnyttja närheten mellan varandra i relationerna. Fördelen är att när man tappar bollen i en tilt och har många spelare i närheten kan man med enkelhet svärma motståndaren i ett direkt återerövringsförsök, och på så vis starta en omställningssituation. På så vis gör Malmö 2-0, se klippet nedan.
Vi ser att konsekvensen blir att Malmö skapar sig en ordentlig fördel genom att ”simulera” en omställningssituation rättvända och i direkt inträde i sista tredjedelen. Vad kan man tänkas göra för att inte försätta sig i en sådan situation? Att Malmö kommer att anfalla i sin tilt är något som är väldigt svårt att påverka. Exempelvis kan tänka sig att vid ett MFF-bolltapp i deras tilt skapa en switch of play så fort som möjligt till andra sidan för att komma ut på yta där de har minst antal spelare. Blir bollen kvar för länge på samma sida har Malmö ytterligare en defensiv fördel med sin tilt på kanten: sidlinjen. Ska laget som återerövrade bollen från dem spela sig ur situationen har man endast 180 graders spelvinkel istället för 360, eftersom sidlinjen är försvararen som ingen någonsin kan spela sig förbi. Antalet passningsvägar blir teoretiskt hälften så få. Det gör den direkta återerövringen enklare att få effekt på. Det kan orsaka stress som kan leda till misstag. Spelarna som ska få bollen ur tilten och byta sida kan man tänka sig behöver extra understöd för att maximera antalet passningsmöjligheter, göra laget mer bekvämt och mindre stressat i situationen som förhoppningsvis leder till färre misstag.
MFF har fler vapen än bara tilten via kant – en del av kärnan i deras anfallsspel är just närheten mellan spelare för att kunna upprätta relationerna mellan varandra och utföra alla platsbyten, irrationella rörelser och give and go’s (one-twos, toco y me voy, tabelas, välj vilket bregepp man vill använda) som man vill. Närheten mellan spelare i centrala ytor är också en nyckel. Fördelen med att också kunna göra detta centralt är att hitta de centrala insticken i ”djupled” till farligare lägen, och kunna slå ut en försvarslinje centralt som inte är beredda.
Något Malmö även ofta gör efter att ha vunnit bollen i en tilt lite längre bak i plan än i situationen ovan är en egen switch of play till andra sidan, när man spelar igenom centrallinjen och ut till andra kanten. Ett av syftena med detta är att dra isär och töja försvaret – om man alltid anfaller på samma kant som tilten som utförts på kan försvarande lag ligga lågt, kompakt och lägga sin press nära på kropp för att försvåra för relationerna att uppstå. Ett exempel kan vi se nedan. Resultatet av just denna situation blir ett skott en bit utanför när försvarande lag försvarar bra.
Det är absolut inte omöjligt att försvara mot bara för att det är irrationellt och ibland svårt att förutse. Men att det ibland är just irrationellt och svårt att förutse är just precis det som är en av huvudpoängerna med relationism-baserat anfallsspel.
