Jag har under den här allsvenska säsongen varit väldigt charmad av hur Halmstad bedriver sin fotboll som nykomling i Allsvenskan. Magnus Haglund har byggt metodiskt och tryggt samtidigt som han inte helt står kvar i gamla hjulspår som en mer destruktivt försvarsinriktad tränare. HBK tillhör bottenskiktet vad gäller antal skott per 90 min. Sämst i allsvenskan, till och med. Men med sitt metodiska spel och tålamod med bollinnehavet, samt en dödlig dos omställningsspel, har man ändå spelat sig till en plats på den övre halvan. Inte illa pinkat av en på förhand ganska anonym nykomling(enligt mig, i alla fall). Jag har sett ganska många av deras matcher under säsongen, och fallit för deras fotboll snarare än de mer populära hipsterlagen Värnamo och Kalmar. Hur ska vi kunna slå dem på söndag? Finns massa variabler så klart, men en sak är säker: det kommer krävas hårt jävla jobb.
Taktik
Fyra man i backlinjen är satt i sten. Förra säsongen uppe mixtrade man med en typ av treback, men nu är det inga som helst tvivel att det är den vägen man vill köra. Sensationsspelaren till höger, Phil Ofuso-Ayeh, är självskriven och bredvid honom spelar åldermannen och klubbikonen Andreas Johansson. Joseph Baffoe agerar mittlås tillsammans med Johansson och till vänster spelar oftast Marcus Olsson. På mittfältet är det lite lurigare, då man inte spelar med en rak fyra-manna del som en klassisk 4-4-2-typ. Jonathan Svedberg tar ofta den centrala rollen som både bollvinnare och temposättare, med Amir Al-Ammari bredvid sig. Joel Allansson tar oftast platsen som högermittfältare och nu det sista brukar Naeem Mohammed husera på vänsterflanken. Högerkanten på HBKs mittfält brukar för det mesta centrera när det vankas anfall, för att bana väg för urkraften Ofuso-Ayeh från backlinjen. Framåt är det Viktor Granath och Erik Ahlstrand som spelar anfallare, men Ahlstrand är mer av en fri roll eller en tia-roll med stor frihet att röra sig vart han anser sig behövas mest. Granath är den som håller sig centralt och längst fram som uppspelspunkt.
Spelsätt – Al-Ammari nyckeln
När det kommer till att bedriva anfallsspel är HBK ganska luriga, trots att man på pappret ser väldigt logiska ut. Man är lika bekväm med att skicka långt som att spela kort, men först och främst vill man få Al-Ammari i en djupare roll med boll för att kunna flytta upp ytterbackar och komma med många folk i offensiven och skapa övertag. Amir Al-Ammari är en stor nyckel i den här typen av spel då hans vänsterfot är lika bra på att slå bollar på djupet och som att krossa över till en oftast fristående Ofuso-Ayeh.
Skulle skiten ändå träffa fläkten är HBK inte alls rädda för att dynga långt mot fyrtornet Viktor Granath, som vinner väldigt mycket bollar. Inte alltid så det blir farligt eller leder till något speciellt, men det går inte att slappna av med honom däruppe. Han sökte sig oftast till Johan Bångsbo i förra mötet och lär göra så igen. Bångsbo hade bra koll på honom i själva duellspelet när det kom till uppspel, men värre när Ofosu-Ayeh trampade förbi och matade inlägg. Något att se upp med, helt klart.
Hörnor
När det gäller hörnor framåt är det ganska självklara grejer där också. Inget som tar världsfotbollen framåt på något sätt, men inåt-servar är det som gäller. Al-Ammari med sin vänster eller Svedberg med sin höger från andra sidan brukar det se ut. Man varierar lång-kort, men oftast buntar man ihop en gäng på främre stolpen, Granath lite bakom framför målis och en lurkande Ante Johansson som smyger på bortre. Inga konstigheter egentligen
Svagheter
Halmstads BK är inte omöjliga att slå, så klart. När jag försöker hitta en röd tråd i hur man släppt in sina mål hamnar väldigt mycket på kanterna. Då man gärna går framåt med båda ytterbackarna finns det alltid rum för djupledsgående yttrar att attackera i, och med Santos och Muccoli är det absolut ett vapen vi har. Problemet är att locka upp HBK såpass att man kan straffa dem. Mot Värnamo hemma stod man relativt högt och blev överspelade ett par gånger.
Man har även släppt in en del mål på fasta, så det finns klart svagheter i laget också. Nu fick målvakten Malkolm Nilsson-Sävqvist kasta in handduken efter halvtimmen spelad sist mot Värnamo, så frågan är vad status är för honom. Är han borta är HBK rejält försvagade i backlinjen, vill jag hävda.
Det ”enklaste” sättet att såra Halmstad är genom snabba omställningar via ytterkorridoren som lämnas av ytterbackarna när de går framåt. Problem är att man sällan bjuder in till den typen av dans på bortaplan. Det kommer krävas mycket av oss för att vinna, och rent frankt, vi är PISKADE till att vinna, anser jag. Bra insatser som leder till kryss har vi inte råd med hur länge som helst. Nu kör vi!
