Fredagens motståndare Onsala BK hade inlett serien mycket starkt: tolv poäng på fem matcher talar sitt tydliga språk. Blåvitt hade med sig åtta poäng, och skulle vid vinst på riktigt haka på i toppstriden bakom Malmö FF. Och visst skulle det också bli så, även om dett inte blev så lätt som man kunde tro efter att ha sett spelet i första halvlek. För jämför vi de två halvlekarna var det som rubriken antyder – nästan två helt olika matcher. Om blåvitt dominerade i princip allt under minst två tredjedelar av första halvlek, så visade det sig att Onsala hade förmågan att göra några organisatoriska förändringar som skulle förändra matchbilden helt i andra halvlek.

Nu har elvan som mönstrades under fredagskvällen startat två raka matcher tillsammans. Mot Värnamo fick de chansen att verkligen spela sitt spel och dominera matchen enligt grundfilosofin. I första halvlek fortsatte detta delvis, men även med några nya nyanser och korrigeringar som gjorde vissa saker bättre, men där det fortsatt finns saker att jobba på. Häng med när jag går igenom några av dessa saker i ett antal punkter.

Det börjar nästan bli patenterat nu – så gör IFK Göteborg mål, och när det lyckas

Blåvitt gör två mål i första halvlek, ett redan i den femte minuten genom Filippa Hopkins, och sedan på tvåan straff knappa halvtimmen senare, en straff som fixas av just Hopkins efter ett skott på armen på en Onsala-spelare. Såklart är det även hon som avgör matchen med ett oerhört viktigt mål i slutet. Vad har dessa mål gemensamt? Spelet som leder fram till dem visar precis på hur IFK Göteborg vill utföra sitt uppbyggnadsspel. Jag har skrivit om det flera gånger: att starta via djup sexa Isabella Svanström, använda de andra mittfältarna för att ockupera markering/yta för att frigöra utrymme för att spela på rättvänd åtta, för att sedan gå i djupet. Vi ser att 3-2-målet är att praktexempel på just detta.

Här startar spelet just på Isabella. I andra halvlek ville Onsala använda sin tia för att hålla koll på just inledningen av byggnadsfasen via Isabella (mer om detta senare), och hon tenderade att ligga ganska nära Isabella. I detta fall blir hon inte så pressad att hon får några problem med att transportera bollen vidare dit den ska. Målet är nu att få den vidare till en rättvänd Victoria Svanström på yta. Då handlar mycket för resten av laget om att kunna öppna denna yta. Detta gör man genom att försöka låsa Onsalas centrala mittfältare och hålla dem centralt så att den ytan Victoria ska stå i fortsatt hålls öppen.

Bild: GP

När i detta fall Isabella Veizhaupt och Saron Berhe ligger centralt tvingar det Onsalas åttor att också hålla sig centralt och inte tappa avstånd mot dessa. När Isabella får tid att styra relativt enkelt har man lyckats hålla Onsalas mittfält så pass centrerat att Victoria lätt kan plocka upp i den viktiga ytan.

Bild: GP

Nästa steg är djupledslöpingen. Här sticker Ebba Fjordskär i djupet och Onsala-backlinjen faller med tre. Med Filippa Hopkins och Saron Berhe släpande bakom lyckas man nu skapa en farlig ingång i sista tredjedelen, som efter ett par passningar leder fram till det så viktiga ledningsmålet.

Bild: GP

Eller ritat lite bättre ovanifrån på en taktiktavla:

Djupledslöpningarna har varit Ebba Fjordskärs roll under de senaste matcherna, men hon har inte själv fått riktig utdelning än. Till GP säger hon så här om sin roll efter matchen:

– Ja, men det är ju lite min roll. Men vi har pratat om det mycket på träningen att jag också ska komma ner och möta, hämta bollen och sedan sticka i djupet så att det inte bara blir att hota hela tiden, för då blir det ganska enformigt och enkelt att försvara mot, säger Ebba. Precis detta fick vi se ett flertal gånger under matchen.

I första halvlek handlade mycket om att utnyttja yta som skapades bakom Onsalas mittfält – i matchinledningen vill Onsala pressa högt och aggressivt, och framförallt att ligga nära inpå genom att lyfta sitt mittfält. Men då fick man också betala priset för detta: det som skedde när blåvitt slog ut pressen och spelade förbi bakom.

Sättet IFK Göteborg gör mål och vill gå till anfall upplevs otroligt tydligt efter att ha sett lagets progression under säsongsinledningen. Lyckas man är det ett mycket bra sätt att ta sig snabbt framåt i plan. Men ibland kan det bli svårare när motståndaren gör några korrigeringar.

Korrigeringar Onsala och blåvitt gjorde i andra halvlek

Ja, för det var precis detta Onsala gjorde i andra halvlek som fick detta att se ut som en ny match. Man hade uppfattat att det var via Isabella Svanström som uppbyggnadsfasen startade, och då väljer man att försöka göra det svårare för henne att styra på det sättet vi sett att hon kan få göra. Onsala väljer att ställa en tia lita högre upp i sin shape bakom sina två forwards, som följer Isabella när hon rör sig ner mot mittbackarna/målvakt för att hämta bollen därifrån. Konsekvensen blir att ytan bakom tian öppnas upp om hon sticker för högt, den ytan som ligger strax bakom mittlinjen sett ut ett blåvitt offensivt perspektiv. En sådan yta är perfekt att droppa i för Ebba Fjordskär, vilket hon också gör. Fast Onsala hade koll på detta också i inledningen av andra halvlek. Vi tittar på ett exempel.

Uppbyggnadsfasen inleds som vanligt från mittback och Isabella rör sig ner för att hämta boll. Onsalas tia börjar röra sig uppåt mot Isabella.

Bild: GP

Nu sätter deras tia in den riktiga pressen för att stressa fram ett beslut från Isabella. Notera nu att ytan nära mittcirkeln är öppen. På grund av kameravinkeln syns inte här att Ebba Fjordskär droppar ner för att agera länk till den passning som Isabella nu slår.

Bild: GP

Vad blir Onsalas svar på Ebbas droppande rörelse? Att förutse detta genom att kliva upp med en mittback tätt, tätt inpå henne för att radera ut hennes möjlighet att ta emot passningen. När mittfältet som jagar passningen faller kan Onsala återerövra.

Bild: GP

När Onsala dessutom håller god koll på Filippa Hopkins rörelser nedåt i plan leder denna kombination till att det blir det betydligt svårare för blåvitt att lyckas med ingångarna till sista tredjedelen. Konsekvensen blir att man faller tillbaka i sina positioner när man inte får till uppspelen och blir mer defensiva än vad man själva vill.

Efter skadeavbrottet (tur att Leia Molund mår bra) har man chans att snacka ihop sig och själva göra några offensiva korrigeringar. Genom att förlägga mer av den inledande fasen i uppbyggnadsspelet mer mot ytterkorridor och ytterback bryter man lite av det mönster som uppstått i andra halvlek. Genom att blanda mer i uppbyggnadsfasen lyckas man bli lite mindre enformiga i sina uppspel bakifrån, vilket man måste bli om man möter ett lag där man själva blir spelförande.

Formen på laget i pressen

Genomgående i lagets grundfilosofi finns den höga pressen. Att återerövra högt har visat sig bli en defensiv nyckel. Den blåvita shapen i den inledande fasen av presspelet tenderar att se ut enligt en 4-1-2-1-2 eller 4-1-3-2, beroende på hur högt man vill stå. När motståndaren startar sitt uppspel ser det ofta ut enligt bild nedan. Hopkins/Fjordskär längst fram, Ida Kjellman, Thilda Gianello och Victoria Svanström strax bakom i en trea.

Bild: GP

Hopkins och Fjordskärs roll är att stå högt och kliva direkt på mittbackarna. Och mot Onsala fanns perioder då detta forcerade dem över till en sida där blåvitt sedan kunde skapa en överbelastning och upprätthålla pressen. Man håller samma shape, men justerar den åt sidan. Detta gör det trängre för Onsala att komma någon vart och hitta kopplingar med sina mittfältare inledningsvis.

Bild: GP

Hur löste man det när Onsala lyckas spela sig förbi den shapen? Här ser vi ett exempel på hur Onsala gör när man slår på ledig central mittfältare precis framför mittcirkeln och bakom blåvitts mittfältstrea och sedan sticker fram.

Bild: GP

Med en så brytningssäker backlinje har man inga problem att sticka upp i precis rätt tid och bryta. Men risken finns att större farligheter än vad det blev i denna match kan skapas ur detta, och är något som man bör ha i beaktningen när det gäller mittfältare som söker yta bakom pressen för att göra sig spelbar.

Härnäst följer ytterligare en viktig toppmatch: på lördag tar vi emot Eskilsminne hemma på Valhalla, ett lag som i skrivande stund ligger en poäng bakom blåvitt match en match mindre spelad. Efter Malmömatchen i premiären var målet att ligga max tre poäng bakom dem innan returmötet mot dem, och för att ha någon som helst chans att upprätthålla denna jakt är kommande match en nyckelmatch i toppstriden. Dock behöver MFF tappa minst fyra poäng under resans gång, vilket tyvärr ser ganska osannolikt ut med tanke på hur de har presterat under säsongsinledningen (har precis som deras herrlag idel segrar). Men vi får inte glömma att det fortfarande är tidigt på säsongen.

BaraBen-podden
Facebook

3 weeks ago

BaraBen.com
Det här var åt helvete! #ifkgbg #ahlmansfemling ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier