Efter att ha sett IFKs matcher från förra och denna säsongen, vissa två gånger till och med, vill jag ändå hävda att jag har ganska bra koll på spelarna i truppen. Vem som gör vad eller vem som är bra på vad i vilka skeenden av matcher osv. Det finns dock en spelare som jag inte riktigt kan placera utmed de statuter som jag vanligtvis har när spelare skall placeras in i fack och dylikt, och det är den spelaren som mot all förmodan ligger tvåa i den interna poängligan, och det med rätt god marginal. Nämligen Gustaf Norlin.

Fast är det ”mot all förmodan” som Norlin ligger två i den interna poängligan, egentligen? Den här texten skall, förhoppningsvis, skönja lite mer ljus på detta. Det blir inte riktigt lika analytiskt som mina andra texter, även om analys kommer förekomma. Snarare är texten menad att bli mer av en debatt eller krönika av den lite mer sökande typen. Häng med, det blir kul!

Poängligan. Data: wyscout

Gustaf Norlin har haft en ganska brokig första tid i IFK sedan han värvades från Varbergs BOIS förra säsongen. Varberg spelade ofta med 3-4-3 eller 4-3-3 i vilken Norlin oftast hade ett utgångsläge till vänster eller höger baserat på tränare Jocke Perssons nycker. Där kunde Norlin röja och springa på det mesta, och det ledde till en respektabel poängskörd (5+4, vill jag minnas) och en övergång till IFK Göteborg. Sen hade Gustaf det tufft, inte minst bland oss fans, som hade förväntat oss något mer än det vi fick se. IFK spelade mest 4-4-2 eller 3-5-2, vilket inte passade hans styrkor riktigt då han hamnade lite för långt ner i banan för att utmärka sig på samma sätt som i Varberg.

Spola fram tills nu, och Gustaf Norlin har en helt annan status både bland fans och i egna leden. Sedan Kevin Yacob, Oscar Vilhelmsson och Tobias Sana alla lämnat på ett eller annat sätt, har det inneburit att Lidköpingssonen fått mer förtroende, och det i ett IFK som spelar mer med ett 4-2-3-1 tänk eller 4-3-3. Oavsett taktik så ligger Norlin högre upp i banan och utmanar backlinjer på ett mer rättframt sätt än under förra säsongen. Men hur är det möjligt, då Norlin rent egenskapsmässigt känns så…begränsad?

Gustafs skottkarta. Inte skottvilligast i stan, men oftast från farliga lägen i straffområdet. En grön prick gömmer sig bakom en miss med högre xG-värde vid målområdet, om ni undrar varför bara fem mål syns.

Frågar du mig, så tycker jag Norlin är svår att placera riktigt vart han ska spela. Han är ingen regelrätt vänsterytterforward som skär in och böjer in baljor i bortre, detta främst då han är vänsterfotad. Men inte heller då han utgått från högerkanten har han trivts speciellt bra med att ”Robben”-avsluta med sin vänster. Ingen har, mig veterligen, under IFK-eran i alla fall sagt att Gustaf Norlin har ”en känslig vänsterfot”, trots att mer eller mindre alla vänsterfötter får det epitetet. Han är sällan med i uppspelen då de mest fördrivs på högerkanten via Salomonsson, Carneil, Markovic och Berg. När vi väl anfaller på vänsterkanten är det 100% genom djupledslöpningar som Norlin hotar, trots att han inte är känd som den snabbaste killen i laget heller.

Så vad är det så som gör att en så pass begränsad spelare utan den tydlighet som många andra i laget uppvisar, kanske ändå är den viktigaste spelaren sett till den sista tiden vi har i offensiven efter Marcus Berg? Tja, om jag skulle välja, landar jag nog i spelintelligens.

Radar på Norlin vs genomsnittet. Ingen dribbler, inläggare eller passningsguru in i boxen. Men livsfarlig sett till mål och assists.

Det finns en del likheter mellan Gustaf Norlin i IFK och spanske yttern Juanmi i Real Betis, för den som följer spansk fotboll. När man tänker på Real Betis och deras fina offensiv nämns oftast Nabil Fekir, Sergio Canales och Borja Iglesias som de stora namnen. William Carvalho och Guido Rodriguez som stenhårt centralt mittfält, men man glömmer ofta av den aviga yttern till vänster, som trots att även han ses som en relativt begränsad spelare som inte är speciellt bra på något, stänkte 16 baljor i La Liga förra säsongen och vann den interna skytteligan. Förmågan att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och tajma löpningar in bakom backlinjen är två av Juanmis stora egenskaper, förutom hans uppenbara sinne för mål.

Ännu är det lite tidigt att kalla Gustaf Norlin för våran egna Juanmi, men likheterna finns där ändå. När jag tog ut den radar/spider som visas här ovan ser man ganska tydligt att Norlin inte utmärker sig på de mer speltekniska aspekterna av ytterspelet, men att han är väldigt potent vad gäller xG och xA, vilket hans poängskörd skvallrar om. Han skjuter inte så mycket jämfört med andra spelare i hans position, men de skott han skjuter är oftast på mål och med bra mätning av xG. De flesta av skotten sker också innanför straffområdet med några få undantag, vilket vi ser på skottkartan längre upp i texten

Om jag får önska något hade jag gärna sett att vi hade en vänsterback som kunde löpa offensivt med samma frekvens som Emil Salomonsson. Om motståndarens högersida får en spelare till att hålla reda på kan Gustaf hitta ännu fler ytor att hota på, eller för den delen ligga närmare Marcus Bergs vackra skarvningar centralt. Då samtliga av trion Berg, Carneil och Markovic helst vill ha bollen på fötterna, ligger djupledshotet mot backlinjen initialt hos Gustaf Norlin. Men med sin ganska ensamma position ute till vänster då Oscar Wendt sällan följer med upp i anfallen nuförtiden, kan Gustaf ofta bli lite bortkopplad från spelet i det avseendet, vilket jag tycker är synd. Betydelsen av honom kan man inte förneka, och med en dalande Marcus Berg och där Eman Markovic och Hussein Carneil väntar på det riktiga genombrottet sett till poäng, kommer Gustaf Norlin bli viktigare än någonsin för oss i höst.

Categories:

BaraBen-podden
Facebook

4 weeks ago

BaraBen.com
Det här var åt helvete! #ifkgbg #ahlmansfemling ... See MoreSee Less
View on Facebook
Kategorier