Derbydags, vare sig ordet blir urvattnat eller ej, två lag med full pott, skyttekungskandidater och ci fick väder. Vårsolen värmde gott och jag hade på tok för mycket kläder. Jag fick inse mig slagen i höjd med centralen och fick lämna cykeln (räknar kallt med försäkringsärende) och hoppa på nummer 17 som tog mig från fastlandet i rasande tempo.
Blåvitt började även de i något som kan liknas vid ett rasande tempo med en ursinnig press som renderade ett kanonläge för Oscar Vilhelmsson vars skott dessvärre räddades av Källqv…Abrahamsson. Dessbättre gjorde Blåvitt mål på den efterföljande hörnan genom just Oscar Vilhelmsson som fick göra sitt första mål för året.
Man fortsatte koppla ett stadigt grepp om matchens struphuvud med en frenetisk press, djupledsspel från Vilhelmsson och fullständig briljans från Marcus Berg. Att Bjärsmyr och Calle Johansson tog hand om Jeremejeff och Gustav fungerade som skördetröska på mittfältet gjorde inte saken sämre. När Häcken fick möjlighet att spela på offensiv planhalva gjorde de det dock med viss framgång. Det går snabbt när Häcken spelar.
Jag stannar en stund vid Marcus Berg. Inte nog med att han är mest effektiv med bollen, smartast på plan eller en total brist på misstag, han är dessutom otroligt snabb hem när Häcken ges en omställningschans. Jag lyfter på min fiktiva lilla hatt.
På väg hem från träningen igår tänkte jag en tanke: Werner Hahn, som för första gången fick en lite svettigare dag på jobbet, kommer göra en assist i morgon. Jag ska inte säga att det var nära under matchens första halvtimma men några längre bollar slog han mot framforsande firma Berg Vilhelmsson.
Häcken tog över matchen och skapade visst tryck runt mitten av första halvlek. Men de hade svårt att skapa de där riktigt klara chanserna och när man väl fick till ett instick var Calle där med ett längre ben. Stahre blev upprepade gånger tillsagd av fjärdedomaren att återvända till sin tekniska zon. Budskapet han ville förmedla var press på boll. Något var ju tvunget att hända om ledningen skulle bibehållas. Häcken sköljde över Blåvitt i våg efter våg. Stahre agerade kraftfullt och flyttade in Sana ett steg och målskytten Vilhelmsson fick ta ett steg diagonalt bakåt i ett försök att stoppa blödningen. Någon form av 4-3-3 eller 4-2-3-1 med Gustav Svensson som ankare.
Sällan har en paus känts så välkommen.
Vad Stahre än sa i paus hade det lite till ingen inverkan på plan under andra aktens inledningsfas.
Det obligatoriska bytet Vilhelmsson ut och Norlin in skedde tidigt den här gången, vilket antagligen var en fingervisning om att Blåvitt inte tänkte återgå till 4-4-2 inom den närmsta stunden. Norlin hann knappt gå in på planen innan han satte fart in i straffområdet för att bryskt tas om hand av en försvarare med en straff som Berg skickade till Torslanda som resultat.
Blåvitt med nyvunnet självförtroende bet sig in i matchen och Berg hade ett kanonläge till, Jallow ett fint skott och plötsligt fick man vila för en stund med bollen. När dammet lagt sig var det faktiskt rättvist att hävda att Blåvitt återtagit taktpinnen.
Aiesh (förläng kontraktet!) fortsatte springa som en jag vet inte vad i andra halvlek, vilket är otroligt imponerande sett till att han för bara någon dag sedan tillfrisknade från en magsjuka. Att han fick kröna den insatsen med det målet var mäktigt. Blåvitt ställde om snabbt efter en fin brytning av Calle Johansson och en perfekt tajmad djupledspassning från Berg till Sana. Bollen hittar slutligen fram till Aiesh som promenerar framåt någon meter och prickskjuter in 0-2-målet bakom en chanslös Källqvi…Abrahamsson. Målet lär vevas på sociala medier vad det lider.
Kadir Hodzic skröt inför matchen om att han minsann visste hur man stoppar Hosam Aiesh. Det gjorde han ju på något plan, men han fick bara försöka i styva 65 minuter. Då hade han dragit på sig två gula kort för att dra ner just Aiesh. Korten fortsatte hagla en stund och även Mikael Stahre fick sig en släng av sleven.
Marcus Berg hade fortsatt missflyt framför mål och Gustaf Norlin gick från klarhet till klarhet. Ja, så vad Stahre än sa i paus verkar det ha haft bäring på spelet ute på planen. Om (ja, om och men finns ju inte, jag vet) Berg haft lite mer flyt hade man inte suttit med förhöjd puls i solgasset på Bravidas läktare, det är ett som är säkert.
Norlin blev lite väl Bergsökande i sin iver att låta skyttekungen hålla liv i sitt målstim och nog kunde han ha fattat ett annat beslut där i 82:a minuten. Å andra sidan uppträder han som en skugga av sitt 2021-jag och för det är jag lika glad som tacksam.
Sju minuters stopptid. Sju minuter extra för Marcus Berg att göra sitt tredje mål för året. Och lite tid för undertecknad att hylla Simon Thern som stod för en magisk arbetsinsats dagen till ära. De (förhållandevis få) gånger han fick bollen gjorde han oftast något vettigt med den. Mattias Bjärsmyr, återigen en klippa. Werner ska även Hahn hyllas. Gustav Svensson. Ja, alla ska ha en släng av hyllningssleven.
Vi fick dessutom se en debut för blivande stjärnskottet Hussein Carneil. Grattis!
Bortaklacken som fick bada i sol nästan hela matchen sjöng och hoppade för Änglarna och de sjöng om ett guld som ska hem till Göteborg och det är första gången på länge de kunnat sjunga så utan att helt sakna trovärdighet.
Alla till Ullevi på onsdag!
