Bortapremiär mot Helsingborgs IF, ett lag Blåvitt har klar (nåja…) plusstatistik på. Eller vad sägs om 57 vinster mot Helsingborgs 47? Dessutom Stahre mot Lennartsson som en gång i tiden tog över efter just Stahre i IFK Göteborg. Nu är Stahre, som bekant tillbaka i Blåvitt och Lennartsson gör även han sin andra sejour i sin förening.

Vilhelmsson (otroligt stark i targetspelet) fick återigen chansen från start trots en lite svagare insats senast. Förhoppningsvis tvingas han ta något mindre ansvar i defensiven idag, för han tvingades springa en hel del i premiären mot IFK Värnamo. Just Vilhelmsson inledde piggt och vaskade fram matchens första hörna som dessvärre ledde till kontring för Helsingborg efter att Gustav Svensson nickat i luften (Blåvitts expert på fasta situationer har lite att jobba på).

På banan stod två lag som verkligen ville köra och under matchens inledning fick vi se mer fysik än skönspel (beroende på hur man är lagd då, det vill säga) och två lag med en faiblesse för att hitta ut på kanterna för att slå inlägg i luften. Det ser man inte så ofta nu om åren. Därför känns firma Johansson Bjärsmyr som en bra duo inför dagens uppgift.

Foto: Emelie Hübner

Marcus Berg fortsätter vara Marcus Berg och Oscar Vilhelmssons självförtroende hade nog mått riktigt bra av ett mål. Han ser inte överdrivet självsäker ut när han närmar sig straffområdet. Samtidigt tar han för sig på ett härligt sätt. Vi var nog ganska många som höll på att sätta eftermiddagskaffet i halsen runt minut 22 när Berg plötsligt blev halvliggande på mittplan.

Foto: Emelie Hübner

Även Simon Thern såg ut att ha konserverat formen från föregående helg och vred och vände på motståndare även om han inte såg riktigt lika het ut som senast.

Blåvitt har mellan varven fina kombinationer längs backen, som man säger, och Marcus Berg var onekligen en produkt av den typen av kombination. Gustav Svensson (!) fick en assist och den poängen är han väl värd efter sitt fina duellspel och all yta han tillryggalägger.

Blåvitt var inte nödvändigtvis överlägset bättre under matchens första hälft, men jag tycker att man kändes farligare, mer synkroniserade och får man med Tobias Sana och Wendt lite mer i matchen under andra halvlek så skulle det kunna bli en rätt bra afton.

Taha Ali är onekligen en attraktion och känslan var väl inför andra att det var han som skulle göra det, om något skulle hända för Helsingborgs IF. Något vidare ordnat spel bjöd de precis inte på. I andra halvlekens linda kan jag inte tillstå att Blåvitt bjöd upp till någon vidare vacker dans heller.

När matchuret tippade över timman hade Blåvitt faktiskt haft ett trust the process-anfall som Thern avslutade halvdant. Man bytte sida flera gånger, passade till Blåvitt-klädda spelare och man hade dessutom fin rörelse.

Om hörnorna var under all kritik under första halvlek var det högre kvalitet på leveransen under andra och Calle Johansson var nära att sätta dit ett mål mot sin tidigare förening.

Den stora skillnaden så långt var att Blåvitt, inte minst tack vare Marcus Berg, skapade ett bättre tryck mot motståndarna genom längre anfall där man bet sig fast genom att skrapa fram fasta situationer och att flytta runt bollen på ett bra sätt. Helsingborg fick sällan till samma längd i anfallen.

Förra veckan skrev jag om Marcus Antonsson. Den här veckan är det nog Rasmus Jönsson som undrar hur i hela friden han hamnade på bänken i Helsingborgs IF, men in kom han. Blåvitt svarade med att byta in Gustaf Norlin som gått igenom en total makeover som spelare. Blygheten och fumligheten från i fjol har sett ut att vara bortblåst. Att han dessutom byter med Vilhelmsson är en ganska tydlig fingervisning om var Erik Sorga befinner sig i rangordningen.

Foto: Emelie Hübner

Helsingborgs dåliga spel beror inte enkom på deras egen oförmåga. Blåvitts kollektiva försvarsspel ser bra ut. Man sätter en fin press, man faller tillsammans och, för att citera en någorlunda vis man (Matanovic), ”när Bjärs inte syns är han bra”. Det skriver jag under på. Calle gör en mer spektakulär match men Bjärsmyr gör det faktiskt riktigt bra.

Dessvärre får man väl aldrig reda på vad Gigovic sa till Aiesh men det blev otrolig fart på honom och smärtan i ansiktet försvann på bråkdelen av en sekund. Att domaren lyckas hitta en varning på Marcus Berg i det läget är i sig imponerande. Det eländet ledde dessutom till åtta minuters tillägg.

Tobias Sana har gjort bättre matcher. Han kan bättre på alla sätt. Missen i slutet av tilläggstiden var från den grövre hyllan. Sen blev han utbytt när de åtta hade passerat och det bytet säger kanske en del om var Amir Al-Ammari befinner sig i någon slags näringskedja.

Två raka segrar. Första gången Blåvitt vinner de första två matcherna sedan 2016. Dessutom en hållen nolla på det. Nästa motståndare, BK Häcken, kanske inte darrar, men Blåvitt börjar så sakteliga resa sig efter en episk resa mot fördärvet.

Sammanfattningsvis kan jag fastslå att den här matchen knappast kommer användas för att sälja in Allsvenskan till en bredare publik. Men det är väl därför man älskar den?

Categories: