På förhand behövde Blåvitt en poäng för att säkra kontraktet och vara klara för Allsvenskan i kavaj under sista två omgångarna (märklig sak att behöva skriva). Sirius behövde två (rimligare sak att behöva skriva).

Efter ett landslagsuppehåll som kändes evighetslångt var det så dags för allsvensk fotboll igen. Simon Thern och Marcus Berg fick kasta in handduken på grund av sjukdom och Robin Söder fick vikariera för Berg. Agge tog tillbaka platsen bredvid Gustav Svensson och här handlar det väl inte om något vikariat, egentligen. Intressant nog kan det ha varit båda dessa herrars sista starter för Blåvitt. Det är skrämmande tyst om Söder och han har ju vittnat om att karriären närmar sig slutet. August och Blåvitt vet var de har varandra och där kan man som supporter bara hoppas på det bästa.

Hosam Aiesh var på ett spelhumör av större slaget och hade när klockan klämtat över 37 spelade gjort ett mål, sett Sirius drömmåla in en kvittering och spelat fram till superlöftet Vilhelmssons andra allsvenska mål i karriären. Återigen visar Oscar på vilken smart spelare han har.

Foto: Emelie Hübner

På andra kanten var Sana också på skapligt humör och med lite mer flyt eller en lokal liten vindby hade han tryckt in ett mål i första. Dessvärre blev det inte så många färdiga produkter av Sanas arbete.

Även Söder visade stundtals prov på att där finns spår av stort fotbollsspel kvar i kroppen, men för att locka fram den där allra sista spetsen krävs nog större kontinuitet och det har han nog svårt att få givet konkurrensen.

Blåvitt hamnade vissa gånger otroligt snett i pressen (om det beror på Berg eller ej låter jag vara osagt) och Sirius fick fina ytor att spela på centralt. Nu var förvisso 2-2-målet inget resultat av dålig press men Jallow lämnades väldigt ensam och kunde kanske försökt ligga lite tätare på sin motståndare och Söder borde nog ha kommit till understöd någon sekund tidigare.

2-2 i paus. Hur många mål skulle den här öppna tillställningen stanna på?

I andra halvan körde Blåvitt fast och det var mest Sirius. Därför var det uppfriskande att Stahre relativt tidigt (efter 60.14) bytte in Kevin Yakob istället för Robin Söder, som var bättre i första än i andra halvleken.

Hur skulle rollfördelningen se ut mellan Yakob och Vilhelmsson? Båda är rörliga och även Yakob besitter viss snabbhet. Vilhelmsson är kanske något bättre i targetspelet, men han är också snabbare än Kevin.

Omkring 70:e var det dags öka på kvoten av Västgötar och Norlin fick byta med Aiesh. Aiesh stod återigen för en riktigt fin insats: hårt jobb, en del fina intentioner och uppenbarligen ett mål och en framspelning. Norlin fick ju som bekant en del speltid under våren och sommaren, men har haft svårare och svårare att ta plats i takt med att hösten blivit mörkare. Det känns väl inte riktigt som att den där handbromsen är helt släppt ännu. Låt oss hoppas att han släpper den nästa säsong.

Om Kouakou hade livets kväll senast han mötte Blåvitt hade han det något tyngre i kväll. Han försökte med både huvud och fot men Anestis var omutlig. Tätt inpå Anestis frilägesräddning bytte två personliga favoriter av varandra: Filip Ambroz (hoppas han får mer speltid nästa vecka) in och August Erlingmark (förläng!) klev ut.

Foto: Emelie Hübner

Kort efter bytet får varken Norlin eller Gustav Svensson (återigen fin defensivt trots tre insläppta) undan bollen och Sirius satte 3-2 och hade där och då säkrat biljett till nästa års Allsvenska. På tal om att säkra biljetter: Se till att säkra din plats till söndagens hemmamatch mot Östersund. Vi har en lång och slaskig vinter mellan den matchen och nästa hemmamatch.

Visst skulle Sana haft straff i 88:e?

Det är inte ok att förlora mot Sirius borta, tänkte Bjärsmyr (förläng det också!) och knoppade in kvitteringen efter fint inspel av Sana och där och då hade Blåvitt säkrat en plats i Allsvenskan 2022 även matematiskt och det gör en ju inte direkt ledsen. Samtidigt hoppas jag att det säkras någonstans runt halvtid nästa år.

Föreningen andas optimism och det är otroligt glädjande, trots att ett X borta mot Sirius inte är så mycket att hänga i granen. Nu hoppas vi på två fina matcher mot Östersund och IFK Norrköping för att gå in i 2022 med en riktigt god känsla.

Categories:

BaraBen-podden