Helsingborg borta – en munsbit

Han reser sig upp och tittar efter bollen som ensam ligger och studsar långt upp på läktaren, långt från mål. Han börjar fokuserat leta efter en boll att sätta i spel. Blicken säger att han precis gjort världens mest naturliga sak, men sanningen är att Anestis kan ha räddat det allsvenska kontraktet med räddningen i 48:e matchminuten. 

Kingen

Den här säsongen har ju varit ett lidande sedan omgång 10 ungefär. För varje match som gått har man mått sämre och sämre. Diskussioner och debatter om processer och ”fint spel” har varit lika givande som energigivande. Det är nästan så att man varit beredd att ge Buddhisterna rätt i att sanningen om livet handlar om lidande. Idag var det inte bara vi supportrar som led. Blåvitts spelare stod för en otrolig insats när det kommer till det fysiska. Det ska också sägas att Blåvitt vann för att de höll en högre teknisk kvalitet än motståndet. Man var fokuserad. Man var där i varje situation.

Bortsett från Emil Holm som kämpade med en svikande touch och det kan man ju förstå givet förutsättningarna inför matchen. När han fick knoppa in hörnan såg man hur viktig matchen var för honom och glädjen visste inga gränser. Efter målet var han en annan spelare och bollen sökte sig inte längre ifrån hans fötter.

Tobias Sana som slog hörnan, som Sargon förtjänstfullt kämpat fram, var tillbaka i gammalt gott slag. Han trivs bättre centralt (han pratade själv om en favoritposition i Dplays post game-intervju), vilket var tydligt idag. Han fattade snabbare beslut, han gjorde färre misstag och som han kämpade. Sana pratade efter matchen om att kriga (gillar inte metaforen) för varandra och han själv var nere och krigade som vänsterback under en kort stund. Deras kämpaglöd gick rakt genom rutan.

Jakob Johansson gick först i kön och bidrog, bortsett från ett sprucket ögonbryn, med ett fint passningsspel i första halvlek. I den andra låg fokus på att vinna boll – och som han gjorde det. När Jakob föll bakåt i planen tog Hasse över showen fullständigt (en del bolltapp, visst) och vann han inte förstabollen så såg han till att vinna den andra och tredje. Att han på tilläggstid hänger sig åt maxlöpningar är inget annat än otroligt.

Helsingborg då? Jo, de hade ju den där chansen jag nämnde i inledningen. Sedan hade den osympatiske Van der Hurk ett skott i ribban från nära håll (man såg tydligt på reprisen att Anestis hade koll på den), men i övrigt var det inte så mycket mer. Da Graca stod återigen för en fin insats (extra plus för glidtacklingen som inte borde renderat ett gult) och Bjärsmyr såg inte ut som en 34-åring som varit sjuk i två veckor. Inte för att ta för mycket fokus från insatsen, men jag kan säga att jag hade inte kunnat spela 90 minuter fotboll efter en så lång konvalescenstid.

Sebastian Eriksson satte naturligtvis inte en fot fel och det var fint att se sättet som han och Sana kramade om varandra vid bytet.

För övrigt kan jag tänka mig att det är skönt för Helsingborgs spelare att de inte ska sitta i en buss hem tillsammans med Mellberg. Han var allt annat än nöjd med sina spelare efter matchen och pratade om att de skulle träna teknik och inlägg och andra basala saker, något man inte förväntar sig på den här nivån.

För övrigt 2: Blåvittfansen gock man ur huse för att hylla spelarna när de kom åkande med bussen. Vilket otroligt initiativ och fantastisk uppslutning.