Japaner, japaner, japaner. Det var nog ungefär så Malmös spelare kände kring Anestis. Räddade han inte friläge så nöp han inlägg och sysslade han inte med det hängav han sig åt att rädda kanoner från Toivonen och andra. Han var helt otrolig.
Alexander Farnerud som kom till Blåvitt med en skadehistorik tillräcklig att skriva medicinhandböcker om, nytt hår och ett tveksamt självförtroende efter att ha blivit dumpad av Helsingborg i bagaget fick avgöra genom att dyka upp som gubben i lådan. Ett mål inte helt olikt motståndarnas tränare brukade göra. En högst älskvärd comeback efter skadan.
Mattias Bjärsmyrs känga till Søren Rieks efter matchen är bara den värd en tanke kring om man inte ska hissa hans tröja när det blir dags att avsluta karriären. Men först ska Europa League och ett EM-slutspel avklaras. Tänk att de fanns de som tvivlade på Bjärsmyr. Idag vann han Cupen efter en assist och en heroisk försvarsinsats. Jag tar av mig min hatt för det.
Blåvitt hade problem att skapa chanser under majoriteten av matchen, men det kan vi ägna oss åt en annan dag. Det är ju resultat som räknas och idag vann Blåvitt en titel. Det vi kan slå fast är att det blev ett annat anfallspel när Farnerud och, framför allt Holm, kom in. Holm är rak. Holm är klok och Holm är riktigt vass i djupet.
500 miljoner på banken och bara långa inkast.
Tobias Sana hamnade ofta i trångmål när rullandet skulle sättas igång och man hade svårt att spela sig ur pressen och framgent vill jag nog hellre se Sana längre upp i plan. Hasse, som kamperade tillsammans med Sana, stod för en strålande insats trots att han hade vissa problem med Berget i närkampsspelet några gånger. Men det var inte så farligt att tappa bollen mot Malmö FF.
Hosam Aiesh slet som ett djur och var riktigt vass stundtals, kanske främst under förlängningen där han visade prov på en otrolig fysik med sitt idoga löpande.
Det här var kanske inte en spelmässig insats att skriva uppsatser om, men det var en kämpainsats som kan väcka nytt liv i säsongen. Kan man få med sig glöden från idag under resten av säsongen så kan det bli en rolig höst och ett roligt kval.
Poya har så tagit sin filosofi till sin första titel och det är han så otroligt värd efter några resultatmässigt och ekonomiskt (inte privat då, det har jag ingen insyn i) kämpiga år. Vad det än var han sa eller vad han än gjorde för att gjuta sådant mod i spelarna får han gärna göra det ofta. Gärna på söndag när Tomasson åter tar med sig sitt kassavalv till Gamla Ullevi för att försöka ta sin första seger mot Poya.
Blåvitt ska spela kval till Europa League och jag tar tillfället i akt att vara småsint och konstaterar att det ska inte AIK.
Gott så.
