På väg till arenan: Människor i Blåvit skrud vart man än vände sig. Det var nästan en sakral upplevelse att se så många människor sjunga med i Joel Almes ”Snart Skiner Poseidon”. Änglarna var på plats i ursprungskyrkan. Det som i många stunder varit vår borg. Till denna högtidsstund var givetvis Gud särskilt inbjuden och innan avspark välsignades tillställningen genom en intervju.

foto: Emelie Hübner

Markus Lantz och Mikael Stahre var naturligtvis och också där. De skulle ta reda på hur mycket energi man måste få ur sitt lag för att vinna en så kolossalt viktig match. Båda lagen har allt att vinna, men Blåvitt har mer att förlora än Örebro.

Nahir Besaras briljans mot en backlinje och ett mittfält som haft förtvivlat svårt i ytan han kan lika bra som sin egen bakficka. På andra sidan Marcus Bergs briljans mot en backlinje som i vissa fall passerat bäst före-datumet med någon säsong. Dessutom startar Oscar Vilhelsson för tredje gången i rad och gissningsvis är han intresserad av att få göra sitt första allsvenska mål inför ett kokande Gamla Ullevi. Den timingen hade det inte varit något fel på.

Blåvitt, anförda, som så många gånger innan, av Sana, kopplade ett tidigt grepp om matchen. Örebro fick inte tillfälle att andas när de hade bollen och orden Stahre predikade när han anställdes lös inte längre med sin frånvaro. Det var tempo, enkelt, energiskt och aggressivt. När 16 minuter var spelade hade Blåvitt radat upp hörnor och etablerat tryck. Örebro å sin sida hade knappt vandrat över mittlinjen med bollen under kontroll.

Örebro tuggade sig in i matchen och skapade någon slags tryck i miniformat när omkring 20 minuter var spelade.

Energin stod Blåvitt fortsatt för. Man såg mycket mer bestämda ut när man gick till anfall, som att man faktiskt visste vad man skulle göra. Det gör givetvis skillnad när yttrar som Aiesh och Sana är på sådant spelhumör. Därtill hade Wendt skakat av sig alla besvikelser och såg faktiskt riktigt bra ut.

Blåvitt hade bestämt sig för att inte gå i fällan man gått i så många gånger den här säsongen: Att hela tiden rulla hem bollen till backlinjen vid trängsel. Man manglade på framåt. Vid ett tillfälle var Erlingmark nära att ta det enkla alternativet, men man såg hur han ångrade sig och vände framåt istället. Så jobbiga som Blåvitt var att möta under första 30-35 har Blåvitt inte varit sedan Stahre var här senast. Man hade kopplat ett strupgrepp och Örebro och känslan var att man inte tänkte gå hem utan de tre poängen.

Örebro började för övrigt maska redan i mitten av första akten.

Minut 42. Frispark. Wendt eller Sana. Båda lika heta. Berg står där och diskuterar, han också, men är knappast aktuell och lommar därifrån. Wendt, ska vi säga tystade alla tvivlare, och stoppade in bollen i närheten av bortre krysset och publiken fick skrika ut sin glädje och sjunga med i Heja Blåvitt. En helt fantastisk frispark. Bundesliga-klass.

Foto: Emelie Hübner

Från den första halvleken finns mycket positivt att ta med sig. Aiesh går eventuellt mot en ny vår, Sana är otroligt bra i sina bästa stunder, Wendt spelar på en nivå som vi supportrar vetat att han har i sig och man kan ju förstå varför det blev Örebro av alla lag för Hamad.

Örebro fick antagligen veta att de lever i paus, på tal om Bundesliga, för de kom ut som ett helt annat lag i andra (inte bara bokstavligt med tanke på bytena) och ville ge sig själva chansen att ta viktiga poäng i kampen om att slippa nedflyttning. Det hjälpte föga när Örebros kreativa nav var fast i August Erlingmarks bakficka. De gånger Besara tittade ut därifrån var det för att hoppa in i någon av Bjärsmyrs eller Calles fickor. De två höll tätt och såg ut att ha för avsikt att hålla söndagsstängt i butiken.

Vilhelmsson fortsätter springa i djupet, kämpa i dueller, men han hittar inte riktigt rätt ytor och bollarna kommer sällan fram till honom. I 65:e minuten var det dock färdigsprunget för den gänglige junioren. Ett byte som kom en aning tidigt, i min mening.

En sak som laget uppenbarligen jobbat med är att skicka positiva signaler. Det märktes inte minst när Jallow slog bort boll efter boll och möttes av positiv energi istället för hängande huvuden. I läget som Blåvitt befinner sig i nu är det en detalj som är nog så viktig. Gustav Svensson signalerar positiv energi med hela sin varelse och när de största namnen agerar på ett sånt sätt smittar det av sig.

Calles monsterbrytning på mittplan i minut 63! För att täppa till luckan mellan mittfält och försvar hade man nämligen tryckt upp backlinjen rätt många snäpp, vilket var tämligen oproblematiskt i första men i andra halvlek hade Örebro satt in lite snabbhet i form av Friday, som sällan fick ordning på grejerna.

Aiesh som sprungit och dribblat (och pratat allvar med samtliga domare) signalerade för byte i 75:e minuten. I den 80:e hörde Stahre så bön och satte in Simon Thern istället för dribblern från Majorna. Det här var Aiesh starkaste insats sedan 2019.

Blåvitt gick därmed från 4-4-2 till någon form av 4-5-1/4-2-3-1 med Thern som offensiv mittfältare bakom Berg.

Örebro hade tagit över matchen sedan en stund och ledningen var skör. En stor del i scenförändringen berodde på att Örebro fått in kreativitet i form av Martin Broberg och stabilitet i form av Mårtensson på mitten i kombination med att Blåvitt började bli en gnutta ängsligt. Inte så konstigt med tanke på den senaste tidens kräftgång.

Oscar Wendt blev utsedd till matchens spelare, och det kanske inte är så konstigt sett till målet och det fina jobbet i defensiven. Jag höll Gustav Svensson högre. Han var överallt, han manade på, vann boll och var en nagel i ögat på allt som kom i hans väg. Många spelare har höjt sig på ett imponerande sätt.

Ett extra plus för Tobias Sanas arbetsinsats.

Sen gjorde Oscar Wendt ett mål till och jag backar sakta ut ur rummet och medger att han var rätt man att få utmärkelsen matchens spelare. 2-0, efter en mäktig assist av Marcus Berg, som har en nivå i sig som ingen i serien riktigt kan mäta sig med.

Matchens spelare och tvåmålsskytten Oscar Wendt. Foto: Emelie Hubner

August Erlingmarks glädjeskutt efter slutsignal säger nog allt om hur viktig den här segern var.

– Det går inte att säga att det inte är rättvist, sa nytillträdde Lantz.

– Vi gör en totalt sett godkänd+ insats, sa Stahre.

Categories:

BaraBen-podden