Efter 16 veckor (grovt räknat) av resultatmässigt haveri var det så dags att ersätta Roland Nilsson med Mikael Stahre som gått igenom 16 veckor av ett annat helvete. Ursäkta den sökta inledningen. Jag gör bara så gott jag kan med det jag har. Ungefär som Roland Nilsson gjorde.

faksimil: dplay.se (discoveryplus.se)

Det här är inget försvarstal för Roland Nilsson (det skulle han nog klara av att lösa utan min hjälp). Tanken är inte heller att alltför mycket problematisera Milds (och Farneruds) senaste rekryt.

Roland höll IFK Göteborg kvar i Allsvenskan. Det lyfter jag på hatten för. Jag har nämligen svårt att se att Blåvitt hade klarat av det där utan att få till ett byte på tränarpositionen. Det blev inte snyggt, men poängen trillade in i lagom takt och slutligen fanns dessutom lite marginal ner lagen allra längst ner.

Tanken var att han skulle förädla den där ramstarka defensiven. Det blev inte snyggt och poängen trillade in i ungefär samma takt som tidigare och då fick man på Kamratgården nog. Det är en ny sheriff i stan och han tar inga fångar. Samtidigt som poängen lät vänta på sig, tycker jag att IFK Göteborg under våren innehöll spår av bra fotboll, men spelet gick hela tiden för långsamt. Jag hade ändå velat se Roland Nilsson ges chansen med Marcus Berg och Oscar Wendt (och Jakob Johansson, Calle, Söder och Paka) i startelvan. Vad hade han gjort om han haft en mindre skadeskjuten trupp till sitt förfogande? Det får vi inte reda på.

Men, som Janne Andersson säger, då var då och nu är Stahre här med sitt entusiasmerande ledarskap och det ska onekligen bli intressant att se vad han kan göra med den här gruppen. Bygga lag kan han, sätta anfalls- och försvarsspel kan han, få spelare engagerade kan han också.

Han har varit ute i världen, Stahre. Han har sett Kina, USA, Hisingen och Sarpsborg sedan han senast var här. Kina och Quakes får väl i någon mening ses som plumpar i protokollet, på Hisingen tog han över Peter Gerhardssons rock ’n roll-fotboll med bravur och laget slutade på en fjärdeplats (med endast 28 insläppta mål). I Sarpsborg har han väl inte rosat marknaden med sitt 343 (enligt ordet på stan finns styrelsebeslut på att de ska spela med tre backar), men låt oss hoppas att han släpper den taktiken och försöker implementera något som påminner om det han spelade senast han var här. Då kan det nämligen bli väldigt intressant.

Categories:

BaraBen-podden