En andra halvlek som lovar mer, om vi för en sekund glämmer debaclet på övertid så var det här den första halvleken i årets allsvenska som Blåvitt verkligen visade framåtanda och tryckte ner sin motståndare. Man höjde tempot i allt man gjorde och man började se linjerna i spelet från cupspelet. Hade det slutat 2-2 hade vi varit besvikna men vi hade kunnat trycka på att i var närmst segern och verkligen gick för det.
Första halvlek var återigen en halvlek där trion Dahlberg, Gurra och Agge hade alldeles för mycket boll och där det framförallt gick alldeles för långsamt i speluppbyggnaden. Vi pressades återigen ut på kanterna och fick vända hemåt om och om igen. Det blev för lättläst och Häcken kunde spela ut och alldeles för enkelt komma till sina mål.
Det är inte okej att stå och sova som man gör när Häcken avgör matchen. Man måste fan kunna vara på tårna och vara beredda på en ”snabb” variant. Helvete vad tröttsamt det är att släppa in sådana mål.
Försvarsspelet över lag vid Häckens mål är alldeles för dåligt. Vid 0-1 är Agge och Tolf på tok för passiva när Layounis löpning kommer och vid 2-2 blir varenda gubbe i straffområdet bolltittande. Ingen kollar var spelarna tar vägen och var de farliga ytorna finns. Man har ett numerärt övertag på häckenspelarna men ändå får Layouni lugnt och fint nicka in bollen utan någon som helst press på sig.
Jag tycker att Clemmensen ser alldeles för mycket ”pojklag” ut över sitt spel. Han lyckas inte hålla bort sina motståndare och spelar liksom utan plan vid många tillfällen. Han bara hamnar någonstans efter ett par finter och nåt ryck och medspelarna verkar inte veta vad som komma skall och så blir han på ett eller annat vis av med bollen.
Jag hoppas att spelarna är mer mentalt starka än vad jag är just nu. Att de klarar av att skaka av sig det här värdelösa misstaget som gav 2-3 och istället kan ta med sig det frejdiga spelet och kör över Norrköping i nästa match.