Det är inte mycket som är muntert i IFK Göteborgs supporterled just nu. Förluster mot Gais och Norrköping svider oerhört, och ropen efter avgång bara veckor inför seriestart är inte den uppladdning man önskat sig. Mantrat under försäsongen har varit att vi nu är på väg att ändra vårat spelsätt, dels formationsmässigt och dels hur vi vill ta oss upp i banan med hjälp av ett mer bollinnehavs-tänk med korta passningar och vila med boll. Jag tänkte göra lite mer av ett djupdyk i detta när allsvenskan börjar, men jag tycker mig se små, små steg som tas vad gäller detta i varje match, egentligen, även om resultatet och slutprodukten såklart lämnar mer att önska.
Några brasklappar till att börja med: Många av de mer ”säkra” uppspelen från backlinjen kommer vid 0-3-underläge där Norrköping inte helhjärtat går in i press. Sen är också spelarna mer uppgivna men ändå paradoxalt mer avslappnade i dessa lägena, vilket också gör att passningar sitter lite bättre. Fotboll och psykologi är otroligt intressant, i vanlig ordning, men det kan vara värt att ha med sig under textens gång likväl.
Johan Bångsbo
På ett sätt kommer den här säsongen bli oerhört intressant ur ett Bångsbo-perspektiv. Hans intåg i startelvan och lena passningsfötter slog ned som en bomb i fotbollssverige under fjolåret, men det mattades av något under slutet av säsongen, precis som laget i övrigt. På ett annat sätt är jag rädd att den här säsongen kan bli jobbig för Johan, om försäsongen nu är en indikation på någonting. Dels har han blivit av med två stycken lagpappor i Mattias Bjärsmyr och Calle Johansson, som kompenserade sina bristfälliga passningsfötter med ledaregenskaper, styrspel och pannben. Dels, och detta tror jag är den viktigaste delen: Vi gjorde oss av med Warner Hahn. Hahns passningsfötter var magiska, och gav en otrolig ro till laget i allmänhet, men backlinjen i synnerhet under speluppbyggnad. Hahn kunde ”slicea” över bollar till ytterbackarna på foten och gav oss mycket mer tid med boll under motståndarnas initiala förstapress. Dahlberg och Bendiktsson har inte samma fötter, vilket man inte kan begära heller. Men större ansvar vad gäller speluppbyggnad läggs då på Bångsbo. Och under försäsongen har det varit ganska påtagligt hur mycket mer press som läggs på honom från motståndarna. Inte så konstigt, då det inte är speciellt svårscoutat hur vi vill bygga vårat spel. Warner Hahn kunde sprida bollarna lite som han ville, både längs kant och i mitten. Våra målvakter nu rullar eller passar ofta bollen i sidled till Bångsbo, som direkt sätts under press. Resultatet har oftast blivit att man sökt Suleiman Abdullahi med en längre boll då, och det är inte så vi vill spela. Men Bångsbo är ung, och IFK är ”unga” i det här sättet att spela och kommer förhoppningsvis växa in i det, men känslan är just nu att motståndaren ganska enkelt kan pressa fram en längre boll mot ensam forward från våran backlinje, och det gör det svårt att etablera anfallsspel.
Nedan följer några exempel på bra och mindre bra uppspel som kom genom Bångsbo mot Norrköping:
Sebastian Hausner
Rent försvarsmässigt fanns det en hel del att förbättra för den unge dansken, helt klart. Det såg alla och det han om själv också, så den pucken tänker jag inte ta i här. Något jag dock la märke till var att Hausner visade prov på en ”nästan” vass passningsfot. Eller snarare, foten är bra och han söker ofta rätt spelare i rätt zon, men kanske någon petning eller bolltouch för mycket innan passningen kommer. Jag tror att Hausner kommer växa in i det vad det lider och tror han kommer bli en bra tillgång för oss på sikt. Calle Johansson hade ingen enkel inledning i IFK heller, så växa in-perioder behövs. Det som är oroande är att vi har en annan mittback, Adam Carlén, som också kan fylla platsen bredvid Bångsbo men som också behöver tid då han främst är en defensiv mittfältare, och på gott och ont ännu tänker som en sådan. Ska man vara enkel: Vi har en färdig mittback (Bångsbo), två som behöver tid (Adam och Sebastian) samt en som kan rycka in och stötta vid behov (Oscar). Lägg därtill att vi har förstemålis Pontus Dahlberg borta en tid, och vi har ett darrigt försvar. Men nu ska vi prata uppspel, och här tror jag på Hausner! Exempel nedan:
Slutsats
Även om det är mycket kvar att göra, mycket som ska sitta och relationer som måste byggas upp, tycker jag ändå att det, ibland, ser ganska trevligt ut när vi tar fram bollen. Det finns ett embryo till ett mer vägvinnande spel än vi haft och jag ser fram emot att följa det under säsongen, oavsett resultat egentligen. Därmed inte sagt att jag tycker det ser bra ut punkt. Finns som sagt en uppsjö av grejer att förbättra. Försvarsspelt överlag behöver en rejäl genomlysning, hurvida våra två centrala pivot-mittfältare Elias Hagen och Gustav Svensson passar ihop eller kommer i vägen för varandra för tillfället är en annan fråga jag tänkte grotta ner mig i längre fram. Hussein Carneils vara eller icke vara 10:a samt den lilla biten om hur vi ska komma till avslut, i vanlig ordning. Men som det ser ut nu: Jag ser vägar framåt med hur vi vill spela, bollinnehav eller ej.
Övrigt
Den som vill läsa mer om hur matchen såg ut från ett analytiskt perspektiv kan läsa Erik Löwendahls djupgående text om ämnet här
