På söndag är det premiär (där är visst några förband som spelar redan på lördagen). För en vecka sedan trodde man att solen skulle stå i zenit och skina ikapp med all stjärnglans Stahre skulle ställa på banan. Nu verkar det som att förväntningarna på vädret kan sättas i nivå med en värre dag i november.

En metafor för fallande stjärnor? Nej, det hoppas jag inte. Marcus Berg håller fortfarande hög nivå, Wendt har (minst) en säsong kvar i sig, även om stockarna (brutala lår!) trummar något långsammare nu än då. Emil Samomonsson ser fortsatt vass ut. Gustav Svensson är Gustav Svensson och om man ska fortsätta prata om till åren komna ex-landslagsspelare vill jag tillstå att även Tobias Sana ser fortsatt vass ut.

Foto: Emelie Hübner

Blåvitt gick in i försäsongen med en sportchef som skulle börja handla från en högre hylla. Försäsongen är över och på plats finns varken värvningar från en högre hylla eller en sportchef. Det där med att man sparkade sportchefen hade säkert sina anledningar, och man har inte sett några kommentarer inifrån som gjort gällande att det var varken jobbigt eller tråkigt. Jag kommer att sakna Pontus Farnerud alldeles oavsett och jag tycker att det var…ett speciellt val av tidpunkt. Att den nya organisationen inte riktigt sitter verkar också tydligt. Vi går in i säsong med tre mittbackar (plus Van Assema som fick ett a-kontrakt på nåder), tre ytterbackar, ett koppel innermittfältare och en och annan spelare av bärande karaktär med utgående kontrakt.

Vad har man för förväntningar då? Just nu, inga alls. Bortsett från att jag hoppas att Blåvitt ska köra (som fan) över Värnamo i premiären. En god start kan räcka långt är min känsla.

Det är svårt att sätta ord på. Man ser fram emot premiären med spänning. Speciellt hemmapremiärer, menar August Erlingmark.

Jag vet att Filip Ambrož fysiskt är redo. Hoppas bara att han slipper sitta på läktaren.

Läktaren var det, ja. Där har nyförvärvet Erik Sorga spenderat en del tid och jag kan inte annat än ana att han inte precis dominerar på träningarna för att hamna där.

Foto: Emelie Hübner

Någon som knappast lär sitta på läktaren, men väl på bänken, är Amir Al-Ammari som trots en mäktig spider inte fått något större förtroende av Mikael Stahre.

Adam Ingi Benediktsson har klippt sig. Bara en sådan sak. Dessvärre lär han knappast få stå några matcher i år eftersom Farnerud slutligen lyckades ro en målvaktsvärvning i hamn innan han tömde kontoret och stämplade ut.

Foto: Emelie Hübner

Vad tror jag om det hela då? Ja, med en bra start kan det bli ett bra år förutsatt att Marcus Berg håller både nivå och fysiskt. Går han sönder har Blåvitt inte ett lag för övre halvan, är jag rädd. Det är också viktigt att Bjärsmyr och Wendt håller sig borta från sjukstugan. För att det ska bli riktigt roligt behöver man nog dessutom lösa uppspelsfasen på ett bättre sätt. Emil Salomonsson bör nog vara den som spelar till höger eftersom hans högerfot helt enkelt är farligare än Jallows dito.

Foto: Emelie Hübner

Om och men. Det enda jag faktiskt vet är att det är förbannat kul att Allsvenskan äntligen drar igång.

Categories:

Tags: