Den här matchen lämnade så många intryck att jag inte vet vart jag ska börja. Anestis tårar innan matchen, Robin Söders tal och tårar när han kramade om familjen efter matchen, Adams debut och så vidare och så vidare. Men jag tror ändå att jag får börja med en personlig favorit. När Söder tackades av stod jag och kände tårar rulla längs kinderna och direktör Mild hade glansiga ögon, även han.
Robin Söder, älskade Robin Söder stod för sista gången som Blåvit spelare redo för att spela på Gamla Ullevi. Det har varit en ära, sa Robin när jag träffade honom under lördagen. Äran har varit min, sa jag, och det är jag som ska tacka och allt det där. Det är svårt att komma runt Robin Söder den här dagen och eftersom Stahre inte är Jens Gustafsson (ni vet, han som lät Selakovic sitta på kvisten i 90 + tillägg när denne skulle bjuda upp till sin sista dans på Örjans vall) var jag tämligen säker på att få se Robin Söder spela en sista gång.
Det kan bli rena, rama avslutningsfesten, detta. Giannis (klar ut), Bjärsmyr (fortsätter väl ett år till?) och Erlingmark (oklar) riskerar att göra sina sista framträdanden på Gamla Ullevi denna iskalla eftermiddag i november. Ja, Erlingmark lär man väl få se igen på kort eller lång sikt.
En del nytt skulle in också. Adam Benediktsson gjorde sin första start i allsvenskan. Islänningen sjöng med i ”Snart Skiner Poseidon” och hans leende ersatte solen som inte orkade kämpa sig kvar (eller fram för den delen) till matchstart. Efter det kom Robin Söder in till tonerna av en kör som skanderade hans namn.
Det skulle ju spelas fotboll också. Marcus Berg rakade in ett inspel från Oscar Wendt redan i den tredje minuten och Östersund såg väl sådär lagom intresserade ut av att spela fotboll. Det var lite vilda västern även åt andra hållet. Koncentrationen såg inte ut att vara på topp.
Betydelselösa matcher är ju ibland underbart kaosartade med chanser åt alla håll och plattan i mattan full fart framåt. De kan också vara brutalt okoncentrerade och bjuda på ett potpurri av misstag. Den här matchen såg tyvärr ut att stämma ganska väl in på det senare. Efter Bergs mål hände i princip ingenting av värde. Planen erbjöd inte mycket högre kvalitet vilket säkert spelade in.
August Erlingmark var på spelhumör. Alltid spelbar, alltid villig att ha bollen. Han avlossade dessutom en riktig kanon som förtjänade att gå in i krysset. Någon minut senare drev Marcus Berg (som vanligt bäst I Blåvitt) upp bollen från mittplan och avslutade på ett Östersundsben innan bollen nådde Tobias Sana som har gjort svårare mål i karriären.
I övrigt kan jag konstatera att Östersunds FK hör hemma i Superettan. Eller så hade det annat att tänka på än att spela fotboll. Å andra sidan verkade fler lag ha ställt ut skorna dagen till ära: Degerfors hade 3-0 på Simon Therns gamla lagkompisar redan efter 30 minuter.
Andra halvlek var inte mycket roligare, men i 56:e minuten tog Oscar Vilhelmsson, som hade en lite tyngre eftermiddag, en löpning rakt ner mot kortlinjen vilken öppnade en fin yta för Marcus Berg som blev serverad ett kanonläge av Aiesh. Den typen av chanser sätter Berg antagligen i sömnen. Junioren hade ytterligare några fina aktioner, inte minst rycket innan han serverade Östersunds mittback bollen på silverfat till 4-0. När Vilhelmsson sedan blir utbytt efter 74 minuter ser han missnöjd ut, trots att man leder med 4-0. Det är ett gott tecken tycker jag.
I 61:a minuten fick Filip Ambroz äntligen chansen att göra ett kite längre inhopp när Blåvitt såg ut att gå från 4-4-2 till 4-2-3-1 i och med att Norlin ersatte Marcus Berg.
Samtidigt på Rockarenan i Stockholm: Varberg gör 1-3.
Undrar vad Daniel Kindberg har för sig.
Klockan tickade upp mot minut 75 när Robin Söder började ta av sig överdragskläder för att göra sig redo för sitt sista inhopp på Gamla Ullevi.
I 78:e fick han komma in med bindeln på armen. Cirklar sluts. Nu hoppas man ju bara på att det ska sluta där det började, med ett mål. Det har gått 13 år sedan Robin Söder gjorde sitt första allsvenska mål (mot Djurgården i sitt andra inhopp). Den gången hade han inte ens ett seniorkontrakt. Jag antar att det var en annan tid då.
Mot slutet av matchen vill Hosam Aiesh att Söder skulle stanna kvar vid mittplan vid en defensiv hörna för att öka sina chanser att göra mål. Robin stannade naturligtvis inte kvar. Han fullföljde sin uppgift och tog markering. Några heta chanser fick inte Robin Söder den här gången, men han fick avlossa ett par skott på mål.
Hosams reaktion vid slutsignalen var bland det finaste jag har sett. Han blev vansinnig för att om Jallow hade fått upp bollen till honom hade han kunnat ge Robin Söder ett kanonläge.
Där var det slut.
