Botten för processen är nådd

Efter tio landslagsdagar (bara U-21 för Blåvita spelare den här gången) med mer drama än under en vanlig vecka med allsvenskan var det dags för match. Ferran och Affe stod vid rodret och på förhand undrade man ju om kryssningen skulle fortsätta eller om laget fått en nytändning efter det lika väntade som nödvändiga tränarbeskedet.

faksimil: sverigesradio.se

Man pratar ju ofta om att få effekt av ett tränarbyte och i Blåvitts fall är det onekligen så att effekt behövs. Man dansar farligt nära kvallinjen och där tror jag inte att den sportsliga ledningen ens kunde mardrömma om att man skulle befinna sig efter 18 spelade.

En chockvåg gick genom landet när startelvan offentliggjordes. Ferran verkar ha missat att Wernbloom inte längre representerar svenska landslaget och lät superstjärnan tillika prestigevärvningen sitta på bänken.

Bajen tog tag i taktpinnen och släppte den endast i tio minuter runt minut 60 (bortsett från när man ägde några minuter under tiden som Bojanic fortsatta medverkan var under diskussion). Visst, linjedomaren ville med all tänkbar tydlighet visa var han står i VAR-debatten när han slängde in ett diskussionsunderlag för experterna att diskutera under pausen.

Processen, den som startades för nästan tre år sedan, genomlyste allt i första halvlek och jag hoppas att det här var sista gången som vi fick se Blåvitt spela fotboll efter den här modellen. Man kan säga mycket om Mats Grens eskapader och jag vågar konstatera att anställningen av Blåvitts senaste tränare inte var det bästa beslut han var medverkande i. Den som menar att Blåvitt hade sett annorlunda ut med Poya vid rodret är naiv. Blåvitt är historiskt dåligt och vi kan titta på truppen och konstatera att det är inte den som är problemet.

Jakob Johansson berättade i halvtid att man fortsatte arbeta på samma spel (som tidigare) under veckan och han berättade att det var tydligt att det inte funkade. Nu kan det omöjligen bli sämre. Nu får vi hoppas att en ny tränare kommer in och gjuter mod i den här högst kompetenta truppen. Kvaliteten finns där, den ska bara nyttjas på rätt sätt.

Andra halvlekens spel behöver egentligen inte vidare analys. Ett desperat försök som inte resulterade i mer än att Wernbloom visade hur viktig han kommer att vara.