Med gamla spelare spelade Blåvitt ett gammalt spel, men efter en inledning som såg ut att vara orkestrerad av Jonas Olsson föll Blåvitt tillbaka till gamla Poya-synder. Frågan är om vi bevittnade ett myteri som beivrades i Paus av kryssningskapten Poya eller om taktiken var att spela rakare och längre i första. Det får vi kanske aldrig veta.
Poya såg ut att skicka ut ett lag för att ta kampen, men när kampen uteblev fanns inte så mycket till matchplan att falla tillbaka på. Grundspelet som firat stora triumfer på mittplan tidigare under säsongen var som bortblåst och istället var tilliten satt till att någon på egen hand skulle dyrka upp försvaret. Det ledde till ett 1-0-mål som var helt rättvist och följdes upp av en kvittering som var fullt logisk. När man inte vunnit på tolv raka matcher funkar det inte att försöka ta med bollen inåt i eget straffområde. Sådant straffar sig oavsett vad motståndet heter.
1-1 och Mjällby hade nog fått händelserna ungefär dit de ville. Ett kryss skulle innebära att Mjällby är sex poäng från de där 30 som med stor sannolikhet innebär säker mark efter 30 omgångar. Oavgjort för Blåvitt skulle innebära att man behöver 13 poäng på tolv matcher. Inte mycket talar för att det ska ske just nu med ett poängsnitt som ligger strax under en poäng per match.
Andra halvlek var på många sätt den sämsta prestation Blåvitt stått för i år i offensiven men å andra sidan kändes det inte vidare farligt när Mjällby hade bollen. Det var en intetsägande halvlek där det kändes som att Blåvitt desperat försökte hitta in i matchen utan att riktigt lyckas och när straffen kom (horribelt försvarsspel) kändes det som att man nog ändå skulle lyckas bärga de tre poängen, men Tobias Sana hade inte sin bästa dag på jobbet och missade straffen.
1-1 stod sig matchen ut och om man ska prata om att förtjäna poäng så kanske Blåvitt var något mer förtjänt av tre än motståndaren, men att oavgjort nog ändå var ett logiskt resultat. Man har svårt att förvalta de målchanser man får och idag hade man dessutom förtvivlat svårt att skapa några riktigt heta sådana. Med sådana förutsättningar blir det svårt att slå även Mjällby, som i ärlighetens namn borde vara en munsbit.
Pontus Wernbloom kommer att betyda mycket för Blåvitt i år. Han skaver, filmar och bökar samtidigt som han besitter en fin spelförståelse. När han kommit in i tempot lär bolltappen bli färre och poängen lär trilla in i raks takt. Om han utnyttjas på rätt sätt.
Detsamma gäller egentligen för Jakob Johansson. När han har energi till att göra mer än att sätta positionsspelet blir han en otroligt viktig kugge. Om han används på rätt sätt.
Frågan är om firma Poya/Ferran är rätt för att nyttja de spelare de har på bästa sätt. Truppen är nästan mindre anpassad efter det spel de vill spela nu än för tre veckor sedan. För ett dygn sedan hoppades jag att Poya skulle sitta säkert men efter den här matchen måste jag revidera det ställningstagandet.
En annan fråga som dyker upp: satt Aiesh skadad på bänken eller somnade Poya efter att han bytt in sin personliga favorit?
